Nej, det här går bara inte - jag fullständigt HATAR allt vad träningsscheman heter! Så fort jag sneglar på träningsschemat för Stockholm marathon och bestämmer mig för att följa det så tappar jag allt vad träningsglädje heter. Drabbas av en oemotståndlig lust att göra precis tvärt om - och så blev det alltså idag bara för att jag öppnade sidan med träningsschemat innan jag drog iväg.
Ryggraden i marathonträning är - långpasset. Varje vecka ska det nötas i lugnt tempo. Jag har absolut inget emot långa löppass, men redan vetskapen att man "bör" springa så räcker alltså för mig för att jag ska få klaustrofobi.
Jag har väldigt mycket egen "löparmotor" - fast det ska vara på mina villkor och den löpning jag väljer för dagen ska styras av just min lust. Så fort någon försöker ta tag i ratten för att styra mig åt ett visst håll blir det skittråkigt och jag bromsar.
Hur blir det då då? Med Stockholm marathon och allt? Jag ska säga att jag idag kände kvävningsskänslorna så tydligt så jag funderade på att skita i allt och köpa mig en pava vin den dagen för att ligga i gröngräset och heja fram alla som springer.
Fast så blir det inte - däremot kommer jag från och med nu inte öppna det där j-a träningsprogrammet en endaste gång till. Jag springer långt när jag vill det och fort och kort när jag vill det - åsså får det gå som det går. Vill jag dra på när den dagen kommer så gör jag det - vill jag det inte så tuffar jag runt och myser. Så det så!
Dagens löpning då? Jo, först sprang jag 1 mil i 5:27-tempo och sedan satte jag på något slags automatiskt backpass i 2 km. En sjukt jobbig variant där lutningen varierade mellan 3% och 15%. Kuligt och helt oförutsägbart - precis i min smak.
Avslutade med att jogga lugnt i 1 km innan jag la mig i bastun och grunnade på mitt liv som totalrebellisk löparlolla.
Råkade förresten se att det stod löparvila på schemat imorgon på marathonprogrammet. Pilutta dej Szalkai för jag ska springa.
Må så gott i löpardojorna allihopa, nu ska jag ladda för månadens maxningstest i armhävningsutmaningen.
Den här veckan har verkligen varit riktig missär vad gäller träning. Efter Råsta runt i lördags blev det FYRA hela dagar utan löpning. Som gjort för en psykisk katastrof om det inte var så att dagarna varit så fyllda av jobb, kurs och främmande att jag helt enkelt inte hunnit få tokspel.
Idag var det i alla fall dags och vad passar bättre efter en rejäl vila en ett batteri härliga 400-ingar?
Började med att värma upp i 2 km i stegrande fart och därefter några snabba ruscher. Intervallerna blev 10x400m i 3:58-tempo med 60 sek vila emellan. Rejält tufft och mycket givande för min drogälskande sida - pulsen gick upp till över 96% i dom snabba partierna vilket bäddade för en ljuvlig cocktail av endorfiner och adrenalin. Avslutade med att jogga 1 km.
Love it!
Imorgon blir det ett inte så långt och inte så snabbt lunchmyspass på Kungsholmen.
Råsta runt 2010. Fotograf Linda P.
I en tråd om Råsta runt skrev jag ett inlägg ang vädret att "det kommer skilja agnarna från vetet". Så här efteråt kan jag bara konstatera att ALLA som överhuvudtaget kom dit och sprang eller funktionerade är vete! Jösses amalia vilket väder vi fick. Det blåste kraftigt, var gissningsvis 14-15 minusgrader och snöade från och till. Ena halvan av banan låg i lä och där var det faktiskt riktigt skönt medan man när man sprang på motsatt sida höll på att förfrysa ansiktet fullständigt i den isande vinden. Jag var faktiskt lite orolig för att få frysskador (såg ansikten som var blodröda med kritvita fläckar längs banan)....
Helena var snäll och hämtade mig med bilen på morgonen och vi tog följe längs banan. Vi bestämde oss för att hålla ett ultralågt tempo för att inte bli för svettigga och därmed börja frysa, det kändes som enda sättet att tackla kylan. Softade fram och snackade och vips hade 9 varv (strax över 18 km) tillryggalagts. Då behövde Helena stretcha lite och jag tuffade vidare i ensamt majestät. 10 varv (halvmaran) hade jag bestämt mig för att springa, men när det var klart virade jag in huvudet i en halsduk och klämde ett varv till. Bara för att få "skamgränsen + moms" liksom.
Det var först när jag gick hemåt som jag började frysa på allvar om kroppen. Jag hade ombyte med mig men jag klarade inte av att ta av mig och klä på mig - när jag tog av mig stora tumvantarna sprängde det i händerna - så jag drog bara på mig jackan över springkläderna och vandrade hemåt.
Gissa om det var skönt att krypa ner i badet - jag höll på att somna.
Sträckan blev strax över 23 km på 3 timmar. Tiden är bruttotiden, dvs inklusive teknisk paus och ett antal depåstopp då jag bl a sörplade varm nyponsoppa och åt gelehjärtan.
Dagens hjältar alla kategorier är definitivt funkisarna. Otroligt vänliga och servade oss på allra bästa sätt - i en miljö som osökt fick mig att tänkta på Antarktis..... Tack, ni är fantastiska!!!!
Idag var jag på gymmet och jag har fått lite "påpekanden" om att jag bara springer just nu. Det är ruggigt sant, kollade i kalendern och jag hade 15 futtiga minuter reggade som styrketräning under 2010 (förutom armhävningsutmaningen). Inte bra! Beslöt mig därför för att bara springa 5 km idag och det blev en blandning av back- och fartlek. Varierade farten mellan lugn jogg, snabbdistans och ruscher och lutningen mellan helt platt och 5 graders lutning.
Efter löpningen gick jag över till gymavdelningen för att köra lite ben och mittkropp. Vilken gräslig upptäckt - jag har blivit sjukt svag i framsida, utsida och insida ben. Tappat otroligt mycket. Mittkroppen är väl ungefär som förut, men benen!!!! Jag som i min enfald inbillat mig att "löpning ger starka ben". Johejsan, löpning ger delvis starka ben, men absolut inte hela benen. För att behålla en allsidig och jämn styrka av kroppen krävs annan träning som komplement.
Som storstadsbo och lägenhetsbo har jag levt ett väldigt onaturligt liv sista tiden. Sprungit mycket, men för övrigt har det inte blivit någon annan naturlig träning. Det ger mig en "snedtränad" kropp och risken för skador ökar. Vår, sommar och höst håller jag på så mycket i trädgården så kroppen får sin dos av allsidig träning - men inte nu på vintern allså.
Det räcker inte med några attacker av snöskottning - här ska införas regelbunden styrketräning igen! Jag har ju varit utlokaliserad största delen av min arbetstid sista tiden, vilket gjort att jag inte haft tillgång till gymmet på samma sätt. Det blir dock bättre nu, Från och med nästa vecka blir det två veckor av lite utlokalisering och sedan flyttar jag hem på heltid.
Ingen tung styrketräning blir det, men en allsidig träning - typ den jag körde tidigare innan jobbet ställde till det för mig.
Så det så!
PS. Tack Sylvia för att bla du sparkade lite försynt på mig. DS
Idag var det dags för en liten lunchrunda på Kungsholmen. Visste inte riktigt var jag skulle springa och min karta över "intagna gator" låg hemma. Några gator var jag dock säker på att jag inte intagit ännu så jag började med dom och travade sedan iväg lite på måfå. Sprang och tänkte på annat och helt plötsligt insåg jag att jag inte var på Kungsholmen längre - jag hade hamnat i Vasastan. Med tankarna låååångt borta hade jag alltså passerat Barnhusbron utan att märka det.
Sprang en sväng ner mot Sveavägen innan jag vände tillbaka, tog en liten sväng på Norrmälarstrand och avslutade rundan.
När jag kom fram till företaget jag jobbar hos just nu ringde jag på porttelefonen för att bli insläppt. När dom svarar i lådan är det meningen att man ska säga sitt namn så att man får komma in. Jag öppnade munnen och det enda som kom ur min mun var ett totalt obegripligt sludder. Jag hade blivit så kall om kinderna när jag sprang nere vid Norrmälarstrand så kinderna hade liksom stelnat. Hallåååå! hörde jag i lådan och jag gjorde ett nytt försök: "Krsta Srnsn" var väl ungefär vad som hördes men det räckte tydligen för att dom skulle förstå att det inte var någon fylletant som försökte ta sig in - det var bara jag.
Dagens runda blev 7,5 km i 5:56-tempo. Imorgon är det vila och på torsdag blir det en liten minirunda till. Fredag vila och på lördag ska jag kasa runt en stund runt Råstasjön i goda vänners lag. Det blir bra.
Råsta Runt 2009:
Idag har jag kört fartlek. Började med att värma upp i 2 km i 5:42-tempo och körde sedan igång fartleken utan att stanna emellan. För att fartlek ska funka för mig måste jag vara riktigt på G mentalt - annars gör möjligheten att känna efter om det inte är dags att dra ner på tempot att jag gärna mesar. Icke idag minsann. Dessutom hade jag kommit ihåg att äta - som gjort för en lyckad löpning med andra ord.
Jag sprang dom snabbare partierna mellan 5:00 och 4:37-tempo och vilade i 5:27-tempo. När jag sprang snabbare funkade det briljant att lura mig själv genom att först tänka "spring i 5 minuter bara - sedan kan du dra ner på tempot om du vill". När jag sprungit den sträckan tänkte jag just "äh, ett par minuter till pallar du" och ett par sådana "luringar" per fartökning gjorde att det blev ganska långa fartökningar och det var inga som helst problem. 7 km fartlek blev det i snittempot 5:01. Att springa 7 km jämnt i det tempot är inga större problem - kruxet kommer när jag drar på "lite för fort" i fartökningarna och gärna drar på mig mjölksyra som jag sedan får äta upp. Det hanterade jag faktiskt galant idag.
Avslutade med 1 km nedjogg i 6:00-tempo.
Idag var jag alltså både lättlurad och energifylld.
Idag hade jag en massa jox att fixa, bland annat hjälpa till och transportera ett stort "drängaskåp". För den som mot förmodan inte vet vad det är så är det en stor typ "garderob". Den här var i furu med hyllor gömda bakom dörrar och en stor låda längst ner. Gigantiskt stor och gigantiskt tung. Klockan gick och det blev en bra bit in på eftermiddagen innan jag hade möjlighet att tänka på träningen. Jag behövde handla också och beslöt mig för att kasta om planerna från att inta Ursviks villaområden till att springa inne på gymmet.
Direkt när jag började springa kändes det tungt men jag vet att det kan släppa efter några kilometer så jag tuffade på. Så icke den här gången - inte ett enda löpsteg gick av sig själv kändes det som. Planen var 2 timmar men efter 75 minuter i 5:42-tempo hade jag fått nog och avbröt och la mig i bastun istället. Löppass som känns så tunga och oinspirerade ger mig absolut ingenting - i synnerhet inte när jag inte måste plocka fram mitt j-a anamma. Det sparar jag tills det verkligen behövs.
När jag låg i bastun grunnade jag ändå på varför det kändes så tungt och då kom jag på en trolig anledning - maten!!!! Jag hade helt missat hur mycket klockan var och jag hade ätit totalt 2 smörgårsar på hela dagen - och jag hade ju burit rejält tungt under förmiddagen också.
Ger mig själv en "förlåt-mig-kram" för min urbota dumhet. Imorgon blir det en bättre springdag - då ska jag inte glömma energin.
Idag sprang jag en sväng på Kungsholmen. Från teknikleverantören på Hantverkargatan, längs Kungsholms strand och bort till Stadshagen. Gjorde en sväng bort mot Rålis, via några gator som jag passade på att inta, och vände sedan hemåt längs Norr Mälarstrand. Strax över 8 km i något snabbare tempo än 6:00 blev det - kändes lagom en ganska blåsig och grå dag som dessutom var dagen efter 15 km.
Imorgon är det träningsvila men på söndag får några av Sundbybergs gator besök igen.
Trevlig helg allihopa!
Idag har jag jobbat hemma på mitt ordinarie jobb - det hör inte till vanligheterna just nu. Hela februari kommer fortsätta på det viset, med min vanligaste arbetsplats hos vår teknikleverantör på Kungsholmen. Roligt jobb, men jag saknar mitt "hemmagym" Saga på Mariatorget.
Idag fick jag dock möjligheten att springa där på lunchen och jag klämde 15 km. 13 km i 5:42-tempo och två tusingar sista halvmilen i 5:00-tempo. Det gick väldigt lätt och var en skön och för hjärnan vilsam resa - vi har det väldigt stressigt just nu eftersom vi håller på och bygger upp en ny webbsida så det var så skönt att bara tänka på ingenting liksom.
Medan jag sprang stod det en kille och sprang bredvid mig och jag sprang i min lilla värld med musik i öronen. Han blev klar före mig och stod en stund framför mig och stretchade innan han försvann och när jag var klar gick jag ner en våning och satte mig en stund och pustade och klämde en Gainomax. Då kom han ut från duschen och stannade och sa "fy fasiken vilket otroligt snyggt löpsteg du har - det ser så sjukt lätt och avslappnat ut, du liksom flyter fram".
Gissa om jag blev glad!!!! Jag höll på att tacka ihjäl mig för att han berättade vad han tyckte - alltför sällan ger vi varandra beröm.
Jag försöker vara frikostig med att fälla snälla kommentarer, men alltför ofta glömmer jag bort det. Det är synd för det värmer ju så gott i hjärtat!
Idag var jag och gästspelade på Sats Radisson. Sitter och jobbar på Kungsholmen hos vår teknikleverantör och var inte sen att haka på när ett gäng härifrån skulle lunchträna. Gratis var det och kul att se ett gym jag aldrig varit på - jag är annars väldigt trogen mina två standardgym. Väldigt elegant jacuzzi, men själva träningslokalen var inte så himla kul. Dessutom var det fel på ett av löpbanden - så fort någon ställde sig där och sprang gick en säkring och det blev tvärstopp på alla banden. Inte så kul innan vi kom på vad som var fel för det var läskigt med tvärnitarna. Ganska snart kom vi på vad det berodde på och sedan gick det som tåget.
Jag började med att värma upp i 1,5 km i stegrande fart (inkl några tvärnitar
) och sprang sedan 6 km i 5:00-tempo och 1 km i 4:54-tempo. Därefter var det dags att ge sig av tillbaka till jobbet - trist för det gick väldigt lätt idag. Det hade nog varit läge för en riktigt bra tid på milen....
Igår åkte vi ner till landet för att rädda taken på husen från de enorma snömassorna. Eftersom det är jag i vår lilla familj som är den som har någon form av höghöjdsträning + att jag är den i särklass lättaste var det jag som fick taken på min lott. Det är inga stora hus, men totalt har vi ca 80m2 tak. Ca 60m2 var täckta med ungefär 70 cm snö och den skottningen visste var den tog! Det är plåttak och taket på huvudbyggnaden är väldigt brant så jag fick åla mig upp och sitta gränsle på taknocken medan jag skottade mig framåt. En gång från vägen och ner till huset + en av altanerna hann jag också med på dom 4 timmarna jag var aktiv med spaden. Fy faaaaan vad tungt rent ut sagt - men har man inget val så är det bara att köra. Jag har läst om allt för många hustak som rasat in för att kunna låta bli att ta bort snön.
Inatt har jag sovit väldigt illa - vaknat så fort jag rört mig av att musklerna har skrikit. Till slut kom jag på att om jag la mig på rygg och byggde upp ett monument under benen så låg jag dels väldigt skönt och låg även mer stilla.
Idag stod det löpning på schemat och jag var väldigt fundersam på hur det skulle gå om jag ska vara ärlig. Bäst att hålla sig hemmavid tänkte jag - villakvarteren i Duvbo blir bra. Ett av mina projekt är ju att "inta Sundbyberg", dvs springa på alla gator i Sundbybergs kommun. Duvbo var ointaget - och nu förstår jag varför jag undvikit det. Jag hade glömt BACKARNA!!! Fy fasiken vad jobbigt det var, långa slingrande backar och en snöplogning som inte var värd namnet. Svärande kasade jag upp och ner för backarna och hatade de rika människorna som tvunget måste bo högt i sina lyxvillor så att jag var tvungen att nästan dö.
Nejdå, skämt å sido - jag försökte muntra upp mig med att springa tung backlöpning dagen efter en fysisk mastodontinsats (även om det inte var löpning) säkert är superbra träning.
Hur som helst så grejade jag Duvbo och det är jag väldigt stolt över med tanke på min fysiska status. Det blev inte speciellt långt, 13,5 km ca, men det kändes desto mer. Som tröst kan jag konstatera att det är varken längden på passet eller farten som avgör om ett löppass är givande - det är graden av ansträngning. Med det sättet att mäta har jag gjort en brutal insats i helgen.
Imorgon är det möten hela dagen och därmed vila. Det är säkert bra för det gör rejält ont i varenda muskel min rygg är utrustad med. 30 symboliska armhävningar får det bli senare ikväll - mest för att jag inte vill bryta sviten. Jag ligger långt före vårt mål, men vill som sagt köra något varje dag.
Nu ska "Ringaren i Notre Dame" försöka ta sig ner till affären för att handla rödbetor. Kallops utan rödbetor är inte bingo.
Idag fick jag till en mindre lunchjogg på Kungsholmen. Vädret var härligt med en sol som faktiskt värmde lite. Ganska blött och slaskigt, men skorna höll mig torr om fötterna. Det enda jobbiga var att alla som trängdes i stan var precis lika obenägna att transportera sig nära husväggarna (istapps- och snörasskräck). Det gjorde att det blev en psykologisk maktkamp om vem som skulle vika undan och flytta sig in mot väggen när man möttes.
Jag hade en icke oansenlig packning med mig till jobbet idag - alla träningskläder, papper och dator. Tyckte jag gick igenom packningen väldigt noggrannt innan jag åkte, men jag fortsatte mitt obligatorium och glömde något idag också - idag var det tränings-bh'n. Det får dock inte stoppa en sann löparnörd så jag såg det som en utmaning - alla kläder jag hade på mig dolde effektivt min lilla "hemlighet" och jag sprang lugnt och kort så det gick briljant ändå (7 km i 5:55-tempo).
Snart kommer våren!!!!!!
Idag var jag otroligt springnödig - två dagars träningsuppehåll suger helt klart. Därför var planen för dagen given - intervaller!
Började med att värma upp i 14 minuter i stegrande fart - 2,6 km blev det. Medan jag värmde upp överlade jag med mig själv om vilken typ av intervaller jag skulle köra - mina älsklingar 400 eller "fy tusingar". Mitt samvete vann över lusten och jag bestämde mig för tusingar - jag behöver det betydligt mer.
Farten bestämde jag till 4:30, med 60 sek vila, och jag drog iväg i första intervallen. "Isch, 1 km är långt när jag springer fort" malde i mitt huvud. När första intervallen var avklarad och jag vilade första gången grunnade jag på hur jag skulle få 1 km att inte verka så långt - och då kom jag på det! Nästa intervall sprang jag inte i 1 km, jag förlängde den till 1,2 km. På det sättet tedde sig plötsligt 1 km som kort - allt är ju relativt.
Min lyckade dupering av mig själv resulterade i att jag körde 1:a, 3:e och 5:e intervallen i den mesiga distansen 1 km - medan endast två av intervallerna (2:e och 4:e) var långa - 1,2 km. Fiffigt va?
En del hävdar att alla intervaller ska gå i samma tempo och i samma distans - men det skiter jag högaktningsfullt i. Så länge ingen kan komma med någon trovärdig anledning till att det skulle vara sämre att variera intervallerna ser jag det som rent nonsens. Och skulle det finnas någon uträkning som påvisar att man vinner x promille i träningseffekt så är det fullständigt ointressant om jag ställer det mot träningsglädje. Så det så!
Avslutade med att jogga 1 km i strumplästen innan jag gasade tillbaka till jobbet.
Som sagt - fy sjutton vad jag är fiffig.
Nu börjar det helt klart arta sig. Det enda jag har kvar nu är att jag vaknar mitt i natten och har en sju helsikes hosta. Runt 01.00 varenda jädra natt. Jag försöker verkligen häva det genom att dricka vatten, gå upp etc etc - men det slutar varje natt med samma sak. Jag ger upp och tar en slurk av min dundermedicin "Cocillana Etyfin". Jag hatar den, för den innehåller morfin och jag blir lite seg på morgonen, men ställt mot att ligga vaken istället för att sova så är det en biverkan jag kan ta i några dagar.
Idag sprang jag en sväng på lunchen och i motsats till igår så gick det väldigt lätt. Jag sprang först 13 km i 5:42-tempo, därefter 1 km i 5:00-tempo och under sista kilometern upp till 15 km stegrade jag farten och gjorde en avslutande rusch i 3:45-tempo. Det är jag väldigt nöjd med faktiskt.
120 armhävningar blev det också idag och det kändes faktiskt att jag maxade igår - något tyngre än vanligt var det....
Den här veckans vardagar får jag pga jobbet byta träningsdagar till idag, torsdag och fredag. Det blir bra.
