Idag hade jag bestämt mig för att köra tröskelträning - något som jag inte alltid tycker är helt bekvämt. Jag får liksom samla lite kraft för att besluta mig för att köra det och det ägnade jag mig åt när jag joggade bort till SIP och travade runt medan jag väntade på att Lena och Leif skulle komma. Jag ville ju inte dra igång med tröskelträningen innan dom kommit - gemensam löpning på SIP kräver lite för- och lite efterkackel. Medan vi springer är var och en koncentrerad på sitt - det kan på sin höjd höras ett litet "hepp" när någon passerar.
2 km uppvärmning hann jag med.
Efter uppvärmningen hann pulsen sjunka rejält och jag trodde det skulle bli tungt att dra igång - men ack så fel jag hade!
Det gick som tåget och varv efter varv konsumerades. Min tröskelpuls är 170 och jag var ganska snabbt uppe där. Löpningen kändes plättlätt faktiskt och jag fick bromsa in flera gånger när pulsklockan visade att jag låg för högt. Ansträngningsmässigt märkte jag det inte.
Det kändes som jag flög fram, förutom när Leif (som för dagen enligt honom själv tog det lugnt) hade det smaklösa beteendet att susa förbi. :-D
Vädret var underbart för snabblöpning, vet inte om det var det som bidrog till den lätta känslan. Det regnade och regndropparna svalkade och piggade upp på ett otroligt skönt sätt. Sträckan för tröskelträningen blev 4,6 km (12 varv) i 5:16-tempo. Snittpulsen blev 169 (snacka om att pricka exakt) och maxpulsen 175.
Avslutade med att först jogga ett varv, därefter obligatoriska "eftersnacket" och sedan joggade jag hemåt.
Jag är så sjukt nöjd med dagens pass så hälften kunde räcka.
Igår var det riktigt skitväder i Stockholm. Regn och grått och inte ett smack lockande att ge sig ut och springa lågpuls. Jag blev lite fed-up vad gäller blöt och kall förra helgen så jag beslutade mig för att göra första besöket för vintern på mitt hemmagym. Ett lugnt och skönt lågpulspass blev det på 16 km. Det gick betydligt bättre att hålla lågpuls den här gången, kanske har det med fläktarna på det gymmets löpband + att jag drack att göra.
Idag var det ett strålande väder. Sol, ett par plusgrader och väldigt lockande att ge sig ut och springa. Dock inte lågpuls - idag skulle det smaka mjölksyra! Med jämna mellanrum behöver jag "springa skiten ur mig" - det gäller att våga maxa ibland.
Dagens pass blev kort men intensivt. Jag började med att värma upp strax över 2 km i 5:27-tempo. Sprang bort till backen upp till Sofia kyrka där jag körde lite löpskolning i den flacka början av backen. Efter det var det dags för mjölksyran och jag tog mig till den brantare delen av backen och sprang 4 intervaller upp till krykan - runt kyrkan - och tillbaka ner till startplatsen via vägen. Så fort jag kunde gällde och jag släppte bara ner pulsen till 155 mellan varje intervall. Det blev så här:
Tid - Sträcka - Tempo - Hastighet
00:03:16 - 0,61 km - 05:21 min/km - 11,2 km/h
00:03:07 - 0,61 km - 05:07 min/km - 11,74 km/h
00:03:07 - 0,62 km - 05:02 min/km - 11,94 km/h
00:03:06 - 0,6 km - 05:10 min/km - 11,61 km/h
Snittpulsen blev 168 och maxpulsen 178. När jag sprang sista varvet och var uppe vid kyrkan hörde jag minsann änglakören sjunga.
Hemfärden blev strax över 3 km på mjölksyrastinna ben i 6:06-tempo.
Imorgon blir det roddutmaning - imorgon får benpiporna vila.
Jag är med i något vi kallar för roddmaskinsutmaningen och som innebär minst 5 km rodd i veckan. Det är mest för att "tvingas" till någon annan träning än löpning varje vecka och på inget sätt någon tävling. Det enda som krävs är alltså minst 5 km rodd registrerat, tiden och om man kör det uppdelat eller allt på en gång spelar ingen roll.
Jag kommer så ofta jag kan köra allt på en dag - mest för att inte störa mina springdagar och vill nog gärna kolla hur fort jag kan ro lite då och då åtminstone. Beslöt mig därför för att denna den första roddagen skulle få bli en första maxningsdag då jag körde 5 km så fort jag kunde.
Jag är inte alls van vid rodd och det var ganska kämpigt. Remmarna som ska hålla fast fötterna glappade så jag fick spänna vristerna för att inte åka av släden i bakre läget - måste se om jag inte kan göra något åt det nästa gång.
Dagens maxningsresultat blev 24:16. Medelpuls 156 och maxpuls 172.
Nästa maxning om ca 4 veckor.
Man har inte roligare än man gör sig....
Det var evigheter sedan jag körde ett regelrätt träningspass på löpbandet - och idag fick jag för mig att jag skulle testa. Jag kände att jag måste hitta på något att sysselsätta mig med och då hittade jag en beskrivning på ett pass som lät kul - pulsstyrd pyramidträning. Lagom knivigt för att sysselsätta tankarna.
Först skulle jag värma upp tills pulsen var uppe i 150. Det tog 1 km.
Sedan skulle jag ligga där i 5 minuter och därefter skulle pulsen höjas med 5 slag var 5:e minut:
Mål: 150 - Reslutat: 151
Mål: 155 - Resultat: 155
Mål: 160 - Resultat 161
Mål: 165 - Resultat 164
Mål: 170 - Resultat 168
Mål: 165 - Resultat 166
Mål: 160 - Resultat 162
Mål: 155 - Resultat 157
Mål: 150 - Resultat 152
Totalsträckan blev 8 km och tiden 51:19. Lutning: 1,5%
Vad jag märker är att jag har högre puls på löpbandet med mindre upplevd ansträngning. Det var varmt, men kändes lusigt tempomässigt. Undrar vad det beror på? Värmen? Det var svårt som sjutton att sänka pulsen.
.... känner jag minsann idag. Det känns tydligt att det inte var vanlig löpning liksom. Jag har träningsvärk i nacken, ryggen, baken, baksida lår, biceps, handlederna, vaderna och fotlederna. Höger häl är öm för jag sprang med en stor sten fastkilad i skon nästan halva loppet - händerna var helt enkelt för kalla för att jag skulle klara av att få bort den.
Inga skador alltså utan bara lite temporära skavanker av den goda sorten. De enda fysiska bevis jag vid en okulärbesiktning av min lekamen kan se av gårdagens äventyr är ett skrapsår på ena benet, två blånaglar och en lite röd häl (av stenen).
Här kommer några bilder till som min kompis Helene tog:
Jag blir aldrig riktigt vuxen, det har jag insett för länge sedan och bejakar därför mina barnsliga lustar trots att jag kanske borde slutat med det för länge sedan och börjat ägna mig åt något som bättre anstår en inte helt ung kvinna. Ju knasigare desto större flin i min feja. Konsums blå-vita löparTÄVLING kan på sin höjd skapa en liten ryckning i ena mungipan - annat är det med årets stolleprov alla kategorier - Tjurruset. Det är så infernaliskt vansinnigt så jag bara älskar det och ju omöjligare bana desto större flin.
I år fick jag en utdelning som vill heta duga. En liten bit i början var ganska vanligt springunderlag i form av en crossbana som böljade upp och ner - sedan var det slut på normalt underlag. Det var bada i gyttjefyllt krondike som var så djupt att jag som inte är av den storvuxna sorten inte bottnade och fick simma, det var helt obanat där grenarna från fällda träd låg kvar (och i viss mån även stockarna). Det var ett kärr som jag tror tog runt 10 minuter att forsera, där vattnet var så kallt att det låg isbitar i vattnet (tack goa gubbar som stod efter kärret och gav oss Dextrosol!). Vi skulle klättra i och ur 2 flak av något slag, vi skulle springa i bildäck. Vi skulle springa i lårdjup lera och vi skulle klättra uppför en nästan lodrät sandbank. Så där höll det på i en mil.
Jag är en värdelös terränglöpare om man ser till farten - jag gör det hellre än bra alltså. Är alldeles för rädd att vricka fötterna så jag vågar inte gasa på ohämmat. När man badat flera gånger och det är några fjuttiga plusgrader i luften tappar man liksom känseln i kroppen och det blir som att springa i luft på något konstigt sätt. Tiden blev 1:25 någonting, men det betyder att jag fick njuta, skratta och bada riktigt, riktigt länge.
När jag kom i mål och stannade frös jag något fruktansvärt. Trots att jag fick hjälp av min kompis Helene att snabbt skala av dom plaskvåta kläderna och få på min massor av torra och varma kläder skakade jag så mycket när jag försökte dricka buljongen vi blev serverade så hälften skvimpade ut.
Väl hemma fick jag tvätta kläderna två ggr i tvättmaskinen och ändå ligger det som inte är svart nu i fläckborttagningsmedel.
Här en förebild, en efterbild och träsktrollets trikåer efter målgång. Helene som var med tog bilder även ute på banan, men dom får jag inte förrän imorgon - ber att få återkomma med dessa.
...... på tjat och förfasan över "hur dåliga vi löpare är nuförtiden".
Vad är problemet? Skit i mej och spring fortare själv då, ni som hänger upp er på andras resultat! Ville bara säga det.
Så det så!
Idag var det dags för Sumpans IP att få besök av Lena och mig. Eftersom jag fortfarande hostar så ville jag inte köra intervaller och dra i mig onödigt mycket kalluft så det fick bli lugn distanslöpning istället. Riktigt skönt och meditativt att bara tuffa runt-runt på banan. Att inte behöva fundera på vägen utan bara ha att komma ihåg att trycka på "lap" varje gång jag passerade startlinjen. Det var just det.....
Inte f-n klarade jag av den lilla uppgiften. Sprang och tänkte på annat så något varv glömde jag trycka helt, vid ett par tillfällen tryckte jag två gånger så att jag fick varv som var 10 och 20 meter långa och vid ett tillfälle tryckte jag på stopp istället för lap. Det tog två varv innan jag upptäckte den fadäsen.
Ang att jag är halvblind har Lena M Johansson så målande beskrivit i sin blogg så jag väljer att inte avhandla även det lytet här. Intresserade föreslås göra ett besök hos Lena....
Ovanstående fenomen gör att dagens pass är ytterst ungefärligt noterat:
Strax över 5 km i sisådär 5:43-tempo. Medelpuls 150, maxpuls 166.
Nu ska jag under två dagar ägna mig åt att bli en fena på processutveckling - om jag hittar till kursen.
Två dagars vila alltså.
Ifall någon undrar var jag tagit vägen så vill jag berätta att jag fortfarande är förkyld. Hostar och rosslar så jag måste tyvärr vänta några dagar till innan jag kan träna. Inte den minstaste lilla träning sedan i lördags och det känns väldigt konstigt.
Bara så ni vet.....
Idag var det dags för Topploppet. Tyvärr är jag förkyld och in i det sista hade jag tänkt att bara åka dit som påhejare till Karin och Helene som också skulle springa. När jag vaknade imorse mådde jag riktigt tjyvtjockt, men efter att ha varit uppe en stund tyckte jag det kändes lite bättre så jag beslutade mig i alla fall för att ställa upp och ta det som ett lågpulspass.
Mitt på dagen kom Helene för en "innan-fika" och det visade sig att hon ridit på morgonen och stukat ett finger. Det gjorde rejält ont och hon var svullen på handryggen så vi tejpade det stukade fingret innan vi for iväg till start. Helene är en tuffing....
När jag innan start satte på mig pulsbandet blev jag lite orolig för jag hade en "stå-stilla-puls" på 105. Hur i hela fridens namn skulle pulsen bete sig när jag började springa? Även om jag skulle ta det superlugnt var ju marginalen mellan stå stilla och springa lågpuls inte speciellt stor. Mycket riktigt - när vi startade stack pulsen som en avlöning och landade på över 165. Som tur är sjönk den sedan ganska snabbt och snittpulsen blev 156.
Sluttiden blev 33:59 och det är absolut godkänt som lågpulstid med tanke på förutsättningarna. Snabbaste kilometern blev den sista. Väl i mål hade jag nästan ingen röst och Helenes hand värkte rejält - jag sprang bort till väskinlämningen och lyckades få gå före kön för att få tag i Ipren som jag tack och lov stoppade ner i väskan (med tanke på Helenes hand). Hon fick en sådan direkt och vi åkte hem till mig och käkade kallops. Nu blir det att kurera halsen och handen....
Topploppet var väldigt trevligt! Välorganiserat och en superfin bana med underhållning.
Rekommenderas!
Igår bonkade jag ju fullständigt när jag sprang och kanske var det inte bara den totala avsaknaden av uppvärmning..... Sent igår kväll kände jag mig konstig i halsen och inatt har jag sovit jättedåligt - vaknat stup i kvarten av att det killade i halsen. När jag vaknade hostade jag och hade nästan ingen röst. Förkylning på G med andra ord.
Nu sitter jag på jobbet och bredvid mig har jag Echinagard, Esberitox och Strepsils. Hela stora artilleriet alltså. Imorgon är det Topploppet och jag hoppas verkligen jag kan delta de 5 km jag är anmäld till. Tror det blir ett väldigt roligt lopp om man gillar underhållning längs vägen - det är utlovat ett underhållningstema varje km. Jag lär hinna njuta ordentligt av det om jag kan ta mig runt. Som tur är tror jag inte det är någon maxtid - jag SKA runt om jag så ska gå. Jag är hur som helst väldigt glad att det inte är Tjurruset som går imorgon - då hade jag nog fått kasta in handduken. Det loppet är ingen barnlek att ta sig runt och ska man gå då så fryser man nog ihjäl eftersom det är bada som gäller då....
Skål - Echinagard innehåller alkohol, inte alla som intar sådant på arbetstid.
