Jag har blivit helt såld på att springa ute - för det mesta..... Tycker dock det blir lite tradigt att kasa runt vareviga pass i det "softtempo" som underlaget just nu kräver, så idag kände jag att det var dags att bestiga löpbandet för att få rocka loss lite.
Började med att värma upp 2 km i stegrande fart innan jag stoppade bandet, laddade om och drog iväg i 5:00-tempo. Höll det tempot i 9 km och därefter ökade jag successivt tills jag sista biten avslutade i 3:45-tempo. Milen tog alltså strax under 50 minuter och det är jag väldigt nöjd med - jag blir lite orolig emellanåt att allt "softande" ska göra att jag tappar förmågan att trycka på gasen - men så verkar inte vara fallet.
Något annat trevligt som hänt är att jag igår bokade den årliga Cypernresan. Det är ett halvår tills det är dags att resa, men det är ett väldigt populärt hotell vi åker till (Sunwing Resort och Spa Sandy Bay) och vi vet exakt vilken dag vi vill åka (13 juni) så det var lika bra att boka. Det är en vecka efter Stockholmsmaran så det blir perfekt med lite solstolsliggande, bad, god mat och annat softeri.
Vill också passa på och önska er ett riktigt Gott nytt år! Ett alldeles nytt fräscht träningsår ligger framför oss - så himla spännande!
/Kristina
Dagens lunchlöpning blev en helt odramatisk jogg på strax över milen. Lugnt tempo eftersom jag känt mig lite trött i ljumskarna efter söndagens strapats. Löpningen var dock helt problemfri så jag verkar inte vara ur funktion - härligt.
Jag sprang ner till Årstaviken, följde vattnet bort till Norra Hammarbyhamnens bortre ände, vände tillbaka till Skanstullsbron och sedan Östgötagatan bort till Mosebacke och sedan hem till gymmet.
Dagen innan julafton lyckades jag med konststycket att få en rentvättad iPod. När jag öppnade luckan till tvättmaskinen fick jag en smärre chock när jag skymtade sladdarna till hörlurarna tillsammans med strumpor och annat jox. Jag blev så knäckt så jag började nynna medan jag plockade ut eländet - allt för att inte få ett totalt psykbryt. Igår återställde jag ordningen genom att ge mig själv en ny manick - en illgrön sak med tillhörande rosa öronproppar.
Den har dessutom radio i sig och idag lyssnade jag på radio medan jag sprang - väldigt trevligt! Jag kan bli trött på att ha skvalandet från musik i öronen och det var inte alls fel att istället lyssna på nyheter och ett program om hur man lyckas leva lyxliv utan att ha några pengar.
Vid snabba löppass duger dock bara musik i min springvärld....
Jag har dessutom ett litet "bus" på gång. Ni som känner mig vet att jag gillar att sätta volanger på mina löppass och nu har jag kommit på en ny variant. Till det behöver jag hjälp och snälla klubbkompisen och springvännen Peter Lembke (Team Fakta) har lovat ställa upp. Jag ska berätta när det är dags att verkställa idén.
Spring i frid!
/Kristina
Jag vet inte exakt, men jag gissar att vi var ca 40 hugade löpare som samlades denna kalla söndagmorgon vid Slussen för att springa Team Faktas "årets sista långpass". Kl 08:30 gick startskottet för "racerlöparna". Strax därefter startade "mellangruppen" och sist "partygruppen". Jag hade redan innan bestämt mig för att varken springa speciellt långt eller speciellt fort så partygruppen kändes som ett givet val.
Medan vi sprang genom stan och norrut kom gryningen och det var otroligt vackert. Lättsprunget, vilket raskt skulle ändra sig när vi lämnade området innanför tullarna. När vi sprang längs vägen ut mot Danderyd sprang vi bitvis i resultatet av vägplogningen. Tyvärr tog jag inga bilder på eländet, men det var det många andra som gjorde - så ni lär få se vad det lider.
Vi tuffade på och småsnackade och hade hur mysigt som helst. Första stopp var i Sjöberg där ängeln Ulla stod med bilen och i bagageluckan öppen. Hon mötte oss med ett härligt leende och en mugg som vi fyllde med varm buljong/kaffe. Mumsade på smörgåsar, chips, saltgurka etc. Aldrig har väl buljong smakat så underbart!
Nu började jag frysa rejält om händerna trots tjocka vantar. Tumvantar är överlägset, men tyvärr hittade jag inte dom i morse så jag fick ta fingervantarna. Vek in fingrarna så gott det gick och det hjälpte, men jag började också bli trött i musklerna runt knäna av all moddlöpning. Halkade gjorde jag inte alls eftersom jag sprang med icebugs, men mot modden hjälper inga skor i världen.
Vi sprang bort till en mack i Edsberg där vi tog första inomhusstoppet. Korv, en Pucko och en juice + teknisk paus satt fint och jag tinade upp lite. Grunnade på när jag skulle bryta och bestämde mig för att "nästa gång jag börjar frysa får det räcka för idag". Det dröjde inte länge efter det att vi stuckit ut näsan så jag hängde med ner till Sollentuna centrum där jag vinkade hej då till de i gruppen som tuffade vidare och åkte hem till ett varmt bad. Gissa om det var gudomligt!!!!
Ett stort tack Peter och Ulla för ett fantastiskt arrangemang! Och ett stort tack alla "partykompisar" för supertrevligt sällskap. I love you!!!!!
/Kristina
Idag har det varit kallt i Stockholm - när jag gav mig iväg på dagens lunchpass visade termometern vid Katarinahissen på -10 grader. Solen sken och det var så ljust så att man nästan blev bländad.
Igår var det tuff och hård intervallöpning så dagens pass skulle vara lugnt och det passade perfekt eftersom det var så kallt - det är inga problem med kylan tycker jag om jag bara inte blir för andfådd och börjar flåsa. Då börjar jag (och många med mig antar jag) hosta. Ett tag var jag kall om fingertopparna trots jättevarma vantar, men jag drog in fingrarna så då fixade det sig galant. Ett annat problem är kinderna, men det ska rätt mycket till antar jag innan man får några köldskador - det känns bara lite konstigt när kinderna domnar bort.
Dagens pass blev strax över milen i 6:06-tempo. Lugnt och stilla alltså - och jag sprang från Mariatorget, ner till Årstaviken. Följde vattnet förbi Norra hammarbyhamnen och bort till Vikingterminalen där jag vände upp på Folkungagatan och kryssade mig tillbaka till Mariatorget.
Imorgon är det vila från träningen - då ska det tillverkas köttbullar, Janssons frestelse och skinka.
Idag var det dags att plocka fram racerpupporna för att ställa sig på löpbandet och köra intervaller. 5 st tusingar hade jag bestämt mig för.
Började med att värma upp i 2,5 km - det tog lite tid att bli varm för det var ganska kyligt i lokalen. Därefter drog jag iväg på den första tusingen i 4:30-tempo. Normalt sett brukar jag köra gåvila, men jag kände direkt att "det här blir lätt" - så jag reviderade planerna och bytte ut gåvilan mot en kortare joggvila på 60 sek. Även då blev det inte alltför jobbigt, efter 4 intervaller kände jag att jag på intet sätt skulle nå den känsla jag vill när jag var klar så sista intervallen ökade jag tempot till 4:24-tempo. Det hjälpte för tröttheten, men jag kände mig inte färdigsprungen.
Pulsen var dock efter sista intervallen uppe runt 180 så jag pustade ett ögonblick och drog sedan iväg på 3 korta ruscher för att också få testa att springa riktigt fort - 300 meter i 3:26-tempo, 200 meter i 3:15-tempo och avslutningsvis 100 meter i 3:07-tempo. Kuligt!!!!
Som avslutning joggade jag 500m barfota.
En sak kan jag i alla fall konstatera - det är briljant för löpningen att kasa omkring i en massa kläder, med tunga skor och i tungt före - fasiken så lätt det känns sedan i lätta kläder, med racerpuppor och på löpbandet.
Man blir tydligen inte bara bättre på att springa på löpband om man tränar på löpband - man blir bättre på det av att springa ute också.
Idag bröt det loss igen - och naturligtvis precis när jag skulle ut och springa. I och för sig var det ingen fara för jag hade planerat in en kortare runda idag - imorgon ska jag springa intervaller och då behöver jag spara piporna lite.
Sprang runt i Sundbyberg/Solna och det var så dålig sikt så jag lyckades tom springa fel en gång trots att jag sprang på hemmaplan - inte så dåligt va?
Jag får ont i ögonen när snön landar på ögonvitorna så jag springer och kisar och tittar ner i backen - undrar om man kan springa med skidglasögon....
Dagens pass blev strax över 9 km och så här såg snögubben ut mot slutet av passet:
Efter löpturen var det mumma att få krypa ner och umgås en stund med sitt lilla husdjur - Anna Anka.
Idag råder näst intill undantagstillstånd i Stockholm. Det har vräkt ner jättemycket snö och det blåser. Egentligen skulle jag idag sprungit med två arbetskamrater, men dom är nya på det här med löpning och valde av förståeliga skäl att stå över.
Dagens pass gick från Mariatorget, förbi Zinkensdamms ip och ner till Årstaviken. Följde Årstaviken nästan bort till Finlandsbåtarna. Det var flera decimeter djup snö nere vid vattnet och snöade kraftigt med motvind så det blev en rejält tung sträcka. Kurade ihop och tänkte på hur lätt det kommer att bli när jag får snöra på mig racerpupporna i vår om jag bara stretar på under vintern.
När jag svängde upp i stan lugnade sig blåsten, men i gengäld var det väldigt moddigt och knöggligt eftersom det inte var plogat utan bara nertrampat. Föredrog den orörda djupsnön faktiskt....
Dagens pass blev runt milen. Tid och sträcka visar sig när jag laddar upp passet. Det hinner jag inte idag för direkt efter jobbet ska jag med jobbet på julfest på Djurgården.
Det enda jag med säkerhet vet är att det gick långsamt, fast det gör inget för det är ansträngningsgraden vid träningspasset som avgör hur mycket passet ger - inte farten.
Idag var det äntligen dags att få prova mina nya puppor. Det är ett rejält snöoväder här i Stockholm så förutsättningarna för en rejäl test kunde inte vara bättre.
Jag bestämde mig för att försöka testa så många olika underlag som möjligt så jag sprang först på moddiga trottoarer ner till Zinkensdamms IP där avdelningen isgata med packad snö tog vid. Längs med vattnet bort till Reimersholme där jag tog ett varv för att sedan styra kosan bort till Långholmen för att testa vad skorna går för i terrängen.
Måste säga att jag ger dom högsta poäng. Det funkade klockrent på alla typer av underlag och inte en gång tappade jag fästet. Nu toksprang jag inte på något sätt, det orkade jag inte i ovädret, jag sprang i runt 6:00-tempo. Något fortare på platta marken och långsammare när jag knogade i dom oplogade stigningarna på Långholmen. Skorna är otroligt sköna, det enda jag kände var att jag behöver ett par något tjockare strumpor för dom är ganska rymliga. Inte så att det blev obehagligt, men jag föredrar att dom sitter något lite mer åt så att foten blir lite stabilare. När jag köpte skorna var det med tanken att ett par tjockare strumpor skulle få plats - det glömde jag idag och tog vanliga tunna.
Dagens pass blev runt milen och det var kul att pulsa fram i snön. Det enda som inte var jätteskönt var när jag sprang i motvinden (som var ganska kraftig bitvis) och snön stack som nålar i ögonen när jag försökte titta var jag skulle. Jag fick kisa och bara ha en liten glugg öppen snett framför mig när det var som värst och jag såg ut som en snögubbe när jag kom tillbaka. Ingen skönhet direkt, däremot en nöjd, stolt och glad tvättäkta "snorlöpare".
Idag hoppades jag in i det sista att det skulle vara dags för premiär - jag är så himla nyfiken hur det känns. Till sist var jag dock tvungen att inse faktum, det var inte speciellt halt ute utan mer slask så det var bara att dra på sig dom gamla vanliga dojorna och pipa iväg på dagens lunchrunda. Min premiärtur i Icebugs får vänta - kanske, kanske det blir snöoväder imorgon.
Dagens runda gick från Mariatorget, bort till Zinkesdamms IP där jag svängde vänster och följde Ringvägen bort till Skanstull. Sneddade ner mot Norra Hammarbyhamnen och nådde vattnet ungefär mitt i det området. Travade längs Årstaviken bort till Tanto och styde där uppåt mot Mariatorget igen. När jag sprang nere vid vattnet bröt solen igenom och det blev ett så himla fint sken när solen träffade de dalande snöflingorna. Jag vände för ett ögonblick ansiktet uppåt och njöt av att känna snöflingorna landa i ansiktet - det var så skönt när dom iskalla flingorna träffade mina av löpningen varma kinder. Det var som sagt inte alls halt förutom på vägen mellan Tanto och Zinkensdamms IP. Där var det blixthalka på bilvägen men jag sprang upp bredvid vägen och där låg det snö och jag fick bra grepp.
Dagens runda blev ca 9,5 km i 5:37-tempo. Ytterst behagligt.
Imorgon som sagt får jag kanske prova....
Jag har upptäckt att jag gillar löpning i allmänhet - men sk funktionell löpning i synnerhet. Alltså då jag väver in löpningen i vardagslivet och inte bara springer planlöst utan uträttar ärenden springandes.
Idag var det dags för ett sådant pass igen och målet idag var någon affär i city som hade två buffar i merinoull att sälja till mig. På med springkläderna alltså, Visakortet i fickan åsså iväg. Första målet var Runners store på Vasagatan. Det var en chansning för jag visste inte om dom hade sådana, och där kammade jag noll. Däremot blev expediten mycket intresserad och sa att han skulle försöka se till att dom tog hem sådana eftersom det lät som en synnerligen bra grej. Jag fick av honom tips om en sportaffär på Kungsgatan som kanske hade så jag styrde kosan dit - bara för att kamma noll igen.
Där fick jag också tips om en sportaffär som kunde ha, men nu var jag less på att springa omkring på måfå så jag styrde kosan mot Naturkompaniet på Hntverkargatan. Dom skulle sälja sådana enligt webben så där kändes det som jag skulle ha bästa oddsen och jajamensan - där fick jag äntligen bingo. När jag skulle betala mina buffar halade jag upp Visakortet och expediten sa "och så leg tack". Jag tittade på henne och utbrast "du skämtar va?". Men tyvärr gjorde hon inte det.... För ett ögonblick funderade jag på om jag skulle få ett sammanbrott, men sedan kom jag på att jag kunde springa till en bankomat och därmed lösa mitt dilemma. Sagt och gjort - fram och tillbaka till bankomaten och sedan hade jag äntligen mina buffar och en energikaka.
Jag hade en av mina vanliga buffar i funktionsmaterial runt öronen och den var våt och kall av svett så jag bytte ut den mot merinoullsbuffen i affären innan jag sprang en liten sväng genom Kungsholmen för att sedan styra kosan hemåt igen.
Vilken skillnad det var med den nya buffen! Även om den var våt av svett när jag kom hem kände jag inte det förrän jag tog av mig den, medan jag hade den på mig kändes den torr och varm hela tiden.
Dagens löppass blev totalt 19,64 km med ett snittempo av 5:56 min/km.
När jag kom hem kastade jag mig i badkaret direkt och låg och njöt en god stund. Klev upp och när jag stod och torkade mig knackade det på dörren - det var vår übergulliga granne/min svägerska som frågade om vi inte ville komma in och äta stuvade makaroner och köttbullar. Gissa hur det kändes att bara kunna kliva in och sätta sig till dukat bord efter ett härligt löppass!
Jag har det bra.....
Idag hade jag planerat ett väldigt kort återhämtningspass och för att slå två flugor i en smäll stoppade jag Visakortet i fickan och styrde springskorna från Mariatorget, längs Skeppsbron, över Helgeandsholmen och Drottninggatan bort till Stadiumbutiken. Kvistade in och handlade julklappen som gick alldeles utmärkt att hålla under armen medan jag sprang tillbaka. På tillbakavägen bytte jag ut Skeppsbron mot att springa genom Gamla stan.
Det blev några stopp för rödljus, annars gick det förvånansvärt bra att springa rakt in i city i jultider. Att springa bland så mycket folk påminner tekniskt lite om att springa i terräng - man får vara uppmärksam på omgivningen och förutseende inför plötsligt uppdykande hinder. Skillnaden är att människor rör på sig i motsats till träd, rötter och stenar.
Dagens pass blev strax under 5,5 km i 5:38-tempo. Alldeles lagom för dagen för jag har faktiskt ganska rejäl träningsvärk i mage och akter efter gårdagens formtest. Däremot är benen pigga.
Ja, jag vet att det här skulle vara en återhämtningsvecka med lite träning. Lite lär det bli, men jag kunde bara inte låta bli att testa mina gränser idag vad gäller 400-metersintervaller.
Tidigare har jag kört 10x400m i 4:00-tempo, med 60 sek ståvila emellan. Har jag blivit snabbare måntro - trots avsaknad av regelbundna intervallpass? Jag har ju sprungit mest ute i pansarvagnarna till vinterskor. Snabba intervaller kör jag icke ute - jag skulle springa på folk, inte se bucklor i backen och stå på näsan etc etc. Jag trycker på så att jag får tunnelseende, svetten rinner ner i ögonen och jag blir därmed nästintill blind.
Jag tog en rövare och startade intervallserien i 3:50-tempo och det gick vägen. Visst, jag var tröttt så att jag för ett ögonblick - precis när jag var klar - faktiskt trodde att jag skulle kräkas ner det fina nya löpbandet. Nu blev det tack och lov inte så, det skulle vara en smula pinsamt att åsamka ett "system break down pga vomering i maskineriet". Jag fick ordning på innanmätet och återhämtade mig medan jag gick som nedvarvning.
Helt klart är att jag var trött efter varje intervall så att jag behövde vila och när jag kört den 10:e och sista intervallen - då ville jag sluta.
Kollade pulsen efter första intervallen och då låg den på 176 - efter sista intervallen låg den på 179. En marginell stigning alltså, men jag var trött ändå - vad pulsen än säger.
Nu vet jag var gränsen går idag.
Idag har det inte blivit riktigt ljust alls i Stockholm. Drygt!!!! Skönt i alla fall att komma ut en sväng mitt på dagen och få lite luft - dagens löprunda blev strax över milen i 5:47-tempo. Jag sprang ner till Årstaviken och längs vattnet - fram och tillbaka. Inte världens mest fantasifulla runda, men jag behövde vila skallen lite och orkade inte hitta på något kul liksom. På jobbet är det sjukt stökigt just nu, hjärnan går på högvarv, många stora grejer på G....
Jag är urdålig på att följa upp min träning, reggar bara och kollar sällan tillbaka. Idag gjorde jag det och insåg att jag sprungit ganska mycket sista tiden. Ja, jag vet att ni är många som springer betydligt mer än så och som ser mina löpdoser som rena semestern - men jag har ju som ni kanske vet varit skadad och måste vara lite försiktig. :-o
Senaste veckorna har jag sprungit 44 km, 55 km, 44 km, 48 km, 41 km, 50 km och nu senaste veckan 54 km. Kanske dags för en lite lugnare vecka.... Men det kommer lösa sig naturligt - i slutet av den här veckan kommer jag ha svårare att hinna träna pga en massa möten. Det är ju så gruvligt svårt att låta bli med något som är så himla härligt. Jag har i alla fall varit duktig och inte legat på som en iller utan varit försiktig med tempot. Fast bli skadad igen vill jag INTE! :-o
Idag var jag totalt rökt vad gäller idéer om var jag skulle springa. Jag hade glömt skriva ut någon karta över Sumpan (har ingen skrivare hemma) så att fortsätta inta Sundbyberg kändes inte aktuellt. Jag har sprungit på för många olika ställen redan för att bara kunna köra efter huvudet kändes det som. Efter mycket velande bestämde jag mig för att springa in till Kungsholmen och springa runt ön - så nära vattnet det gick. Det var verklgien ett lyckat drag för jag har bara sprungit längs med Karlbergskanalen och bort till Västerbron tidigare. Förutom precis vid kvarteren där dom håller på med ett jättebygge och en liten bit vid Fredhäll kan man springa på små vägar och stigar längs med vattnet. Kanonfint!
Såg även potentialen i rundan vad gäller varm sommarlöpning - en jättefin badstrand som gjord för att stanna och hoppa i vid. Mycket folk som springer runt där märkte jag - jag behövde absolut inte känna mig ensam när jag lufsade fram på stigarna. Jag tycker det är jättekul att kika på alla olika typer av löpare när jag pinnar fram. Bland annat mötte jag en kille i kortbyxor och kortärmad t-shirt. Och nej - han sprintade inte fram - han joggade tillsammans med en tjej. Otroligt.....
Rundan från Sumpan, runt Kungsholmen och hem igen blev strax över 2 mil. Lugnt 6-minuterstempo som gjorde att jag var hur pigg och fräsch som helst när jag kom hem och kommer kunna springa i morgon igen utan problem. Tryckte i mig två lussebullar och mjölk för att bottna med någonting, duschade och for sedan iväg på en 3-rätters middag.
Kan en söndag vara så mycket bättre????
Utskikten från Fredhäll i vinterdisskrud:
Idag har jag träningsvärk! Jippi!!!!
Det är faktiskt sällan jag lyckas åstadkomma något dylikt - framför allt i benen - men backträningen i onsdags har faktiskt satt sina spår i mina vader. Lägg därtill gårdagens styrketräning så har även triceps fått sig en käftsmäll som åstakommit en ömhet som minsann är en smula handikappande.
På schemat idag stod det löpning och jag var så pass springsugen så jag sket högaktningsfullt i mina defekter - här skulle travas omkring ändå, så det så. Pep iväg till gymmet för att svida om och när jag drog på mig skorna kändes det väldigt märkligt. Det kändes som om fötterna befann sig i Blå hallen minst - alldels för mycket plats alltså. Då insåg jag vad jag ställt till med.... När jag sprungit sist fick jag för mig att det var dags att tvätta inkråmet i skorna, dvs sulorna, så jag plockade ut dom och gjorde en tvagningsinsats. Inkråmet till skorna låg kvar hemma i badrummet! Mina vinterspringskor är rymliga även när dom innehåller vad dom ska - nu blev det gigantiskt med plats.
Nåja, med tanke på tränignsvärken i vader och triceps blev dom halva skorna lixom bara pricken över i och inget som skulle få stoppa mig. Däremot fick jag ta skeden i vacker hand och köra lite softare och lite kortare idag.
Men hur som helst så intog jag idag det sista av Långholmens stigar och vill härmed göra ett förkunnande. Jag är inte bara queen of Södermalm, jag är även queen of:
- Riddarholmen
- Gamla stan
- Reimersholme
samt
- Långholmen
Tadam!
Idag skiner solen och det är alltså som gjort för löpning. Därför är jag extra stolt över mig själv att jag höll fast vid min plan - att inte sticka ut och springa idag utan att träna annat.
Började med att träna lite barfotalöpning på bandet. 2 km blev det och mesta tiden höll jag 6:00-tempo. Fick dock lust att dra på en liten bit så jag ökade till 5:00-tempo och då upptäckte jag något intressant - foten halkade bakåt lite i varje steg. Aha - jag trycker ifrån för mycket i mitt löpsteg! Kanon att jag upptäckte det för nu kan jag försöka tänka på det i fortsättningen.
Efter löpningen körde jag lite styrketräning. Tyvärr har jag lite problem med en axel så det fick bli överkroppsövningar som inte involverar en utåtrotation av axeln. Det finns ju en hel del att göra ändå för chins, armhävningar, triceps drag, triceps press osv går utmärkt. Även handstående tack och lov. En hel del pilatesövningar hann jag också med och jag övade bland annat på att göra fanan på det sätt jag nu fått lära mig. Det är minsann inte så lätt att hålla svanken konstant och bäckenet blixt stilla under hela övningen. Men övning ger färdighet.
Strålande väder och jag kände för att ta en paus idag från mitt gatuintagande. Backlöpning.... Smakade på ordet och det kändes extremt tilltalande. Sagt och gjort, buss på backen skulle det bli. Det innebär att jag springer i backiga områden och så fort jag ser en backe ska den erövras. Började dock med ca 2,5 km plattlöpning som uppvärmning. En runda från Mariatorget och förbi Ringen och när jag sedan nådde första utmaningen - Midnattsloppsbacken upp till kyrkan - var jag lagom uppvärmd och redo att hugga backarna när dom dök upp. Från den backen sprang jag upp och ner mest hela tiden i ca 5,5 km. Jag försökte hitta ett tempo uppför så att jag precis började krokna i benen när jag nått toppen men hann få bort mjölksyran ur benen innan det var dags för nästa backe utan att behöva stanna eller dra ner på tempot nämnvärt. Inte alltid lätt att pricka rätt, men en nyttig träning att bedöma sin ork. Att kunna se på en backe vilket tempo man pallar alltså. Bondegatan har en rejält lång och seg backe och Skånegatan likaså. Sedan finns det kortare och brantare godsaker runt Ersta och Fjällgatan. Mycket godsaker att erövra....
När jag avverkat totalt ca 8 km kände jag att jag ville släppa fokus på min löpning - jag får lite "tunnelseende" när jag är koncentrerad på själva löpningen. Tyckte vädret var alltför sagolikt för att jag inte skulle hinna njuta lite av det också så jag avslutade med ca 3 km plattlöpning då jag bara sprang omkring och myste. Otroligt vad lätt det går att springa när man helt plötsligt inte ska brassa uppför backar.
Dagens pass blev strax över 11 km i ett snittempo av 5:13 min/km. Inte illa jobbat tycker jag med tanke på det rejäla inslaget av backerövringar.
Förmiddagen på jobbet idag var ingen rolig historia. Irriterad som bara den gav jag mig iväg på dagens lunchlöpning. Många vet jag springer väldigt bra när dom är irriterade - inte jag! Planen sedan tidigare var att fortsätta inta Långholmen, men när jag gav mig iväg hade jag ingen lust alls att ta mig bort till Långholmen. Det är inte världens roligaste väg dit tycker jag så för att löpningen inte skulle bli totalskit såg jag till att "stänga av" min vänstra hjärnhalva - den som bland annat står för logiken och planerandet alltså - och bara sprang. Med hög musik i öronen gled jag in i "la-la-land" och bara sprang dit näsan pekade. Bort mot Zinken bar mig fötterna och sedan ner till Årstaviken och då plötsligt kände jag hur all irritation hade runnit av mig. En våg av tillfredsställelse och glädje över att jag faktiskt sprang omkring, i hyfsat tempo, på lätta fötter och njöt trots ett snöblandat regn som pga motvinden gjorde mig dyngsur i ansiktet och gjorde det lite svårt att se. Jag hade glidit in i det underbara tillståndet av löparkoma och inga bekymmer i världen kunde hinna ifatt mig när jag med ett leende på läpparna och med raska ben tog mig längs vattnet och mot dagens erövring.
Väl ute på Långholmen började alltså intagandet och det var dags för "vänstern" att börja jobba igen. Eftersom det är samtliga stigar som på något sätt är preparerade som gäller på Långholmen blev det ett fasligt springande fram och tillbaka. Fast först tog jag dom sista vägarna på den västra delen och då var det hyfsat fridsamt. Däremot när jag kom in bland husen runt fängelset - då blev det snärjigt värre. Bland annat sprang jag in på folkhögskolans område och tillbringade en evighet mitt på en jättelik gräsplan där jag sprang fram och tillbaka på grusstigar medan jag beskådades genom två enorma panoramafönster. Vet inte om det var två restauranger, jag vågade inte titta in genom fönstret, men det var massor av nunor som stirrade ut genom fönstrena och jag glodde stint framför mig och bara travade på - fram och tillbaka. Undrar vad dom tänkte....
Nu är jag nästan klar med Långholmen. Tittar jag på kartan jag ritat där jag sprungit så ser det ut som om jag vore klar, men jag vet att det finns några stigar i närheten av Västerbron som jag ännu inte intagit. Dom är inte inritade på kartan, men dom ska tas innan jag kan säga att jag även lagt denna ö under mina fötter.
Dagens runda blev 11,76 km och gick i 5:24-tempo. Mot slutet av rundan var jag så glad och lycklig så jag ökade tempot successivt. Sista kilometern galopperade jag fram på en sidogata till Hornsgatan i 4:30-tempo.
Hej hopp i galopp!
