Idag jobbade jag bara halvdag så när jag jobbat klart gick jag bort till gymmet för att inta några Södermalmsgator. Dagen till ära invigde jag min nya löpartröja och den var otroligt skön.
Jag har ju inte jättebra erfarenhet av att springa med vägbeskrivning så idag tog jag med mig en karta med rundan inritad och det gick betydligt bättre. Det var bara en gång jag sjabblade bort mig, men i och med kartan kunde jag hitta rätt igen. Tror faktiskt jag lyckades pricka alla inplanerade gator, det blev bara lite längre än planerat pga felspringningen. Dagens runda blev 17,5 km och det kändes otroligt lätt hela tiden. I slutet av rundan tog jag några backar upp mot Mosebacke och det gick som en dans. Avslutade med en fartökning längs S:t Paulsgatan och då sprang jag nästan och skrattade av lycka.
Jag är glad.
Idag hade jag jobbrelaterade aktiviteter inplanerat på lunchen, vilket gjorde att träningskläderna fick stanna hemma - en vilodag alltså.
De jobbrelaterade aktiviteterna ställdes in så jag passade på att ta en tur till Runners store. Bara titta lite.....
Jo jag tackar jag - borde väl känna mig själv bättre vid det här laget.
Dagens måste bara ha visade sig vara:
Icebug Pytho
Salomon Merino II Zip Tech
Varmare springvantar - Swix Star
Idag har jag ånyo bevisat för mig själv att jag är en riktig sopa på att göra och även läsa vägbeskrivningar. Till mitt försvar får jag väl tillägga att jag hade några minuter på mig att 1) besluta mig för vilka gator jag skulle inta idag och 2) fixa till en vägbeskrivning.
Planen var att jag skulle inta några gator öster om Götgatan på väg ner mot Skanstullsbron. Därefter Årstaviken, Ringvägen, upp till Södersjukhuset och sedan nypa några till på väg tillbaka till Mariatorget.
Redan i början märkte jag att jag skrivit höger där jag menade vänster. Två gånger lyckades jag ignorera felskrivningen och springa rätt, den tredje gången sket det sig. Jag brakade iväg på Bondegatan som jag skulle, däremot i fel riktning.... Hamnade långt nere i Hammarbyhamnen när jag trodde jag var på väg ner mot Götgatan. Bara att trava längs med Hammarbykajen bort mot Skanstullsbron och ner till Årstaviken. Väl mitt på vägen mellan Skanstull och Liljeholmen fick jag en känsla av att jag varit ute ganska länge så jag stoppade ett par och fick bekräftat att det var smått panik - klockan var 12:20. Jag skulle alltså på 40 minuter ta mig till Mariatorget, duscha, på med kläderna och sedan ta mig till jobbet för att börja ett möte kl 13:00.
Vad göra???? Jag hade alternativet att börja klättra upp genom koloniområdet eller springa runt hela skiten. Jag valde sista alternativet och satte fart. Vågade inte kolla klockan medan jag sprang för jag kunde inte göra mycket åt saken, lika bra att inget veta.
Jag grejade det!
Kl 12:57 ramlade jag in på mitt rum!
Dagens runda blev runt 11,5 km, detaljerna får jag när jag laddar in passet ikväll.
Det blev rätt bra ändå tillslut, trots bristen på "kartläsartalanger" och dessutom fick jag fart under galoscherna på köpet.
Denna grå tisdag började mysigt med en arbetsfrukost på hotell Rival.
Efter ytterligare lite insatser här på jobbet bar det iväg till gymmet där jag först sprang 3 km barfota i 6:58-tempo. Det var längre än vad jag brukar, jag fastnade liksom i njutningen. Hoppas det går bra och att jag inte får sota för min ganska kraftiga distansökning... Fast det kändes väldigt bra.
Efter löpningen tränade jag mittkroppen. Jag verkar vara en riktig "kludda" den här veckan för jag glömmer/tappar saker hela tiden. Idag var det styrketräningshandskarna som inte kom med och jag gillar inte att träna överkropp utan handskar. Då får jag mesa för mycket med vikterna för jag får ont i händerna. Därför fick det bli mittkropp och det var fin-fint det också.
Ett batteri crunches i olika varianter, benlyft, rygglyft, plankan etc etc avverkades och sedan avslutade jag med armhävningar och handstående.
Undrar vad jag glömde på gymmet, det lär väl visa sig.... :-o
Förresten så kanske ni sett att jag håller på att transformera mitt namn här på FB till mitt riktiga namn. På andra ställen (facebook exempelvis) använder jag mitt riktiga namn så det blir så stökigt. Så småningom försvinner även (Fia-Lotta) efter mitt namn.
Hälsar
Kristina
Idag stod det tusingar på schemat. I mitt skåp på jobbet hittade jag en öppen flaska med energidryck som jag beslutade att ta med mig. Den var nästan full så jag tyckte det var ett utmärkt energitillskott vid intervall-löpning. Trodde jag.... Jag vet inte hur länge den stått där, men det är säkert flera månader för jag minns inte när jag köpte den.
Upp på bandet och värmde upp - allt kändes fin-fint. Stannade och drack ur en rejäl andel av flaskinnehållet för det var varmt och jag var törstig. 5x1000m i 4:30-tempo var nu planen och jag drog i väg på den första. Kände mig stark och pigg, det enda som störde mig var en mycket märklig smak i munnen. "Jädrar vilken äcklig energidryck" tänkte jag, men jag är van vid att både energidrycker och bars brukar smaka skunk så jag brydde mig inte så mycket. Första och andra intervallen gick strålande, men sedan hände något. När jag drog iväg för den tredje omgången kände jag att det var så konstigt jobbigt. "Trams - bit ihop nu, det sitter i huvudet" - jag körde vidare. Men det blev bara värre och värre. Pulsen flög i taket och benen kändes som stockar - jag fattade ingenting. Efter fyra intervaller var det dags att dricka igen och nu kände jag - en tydlig smak av mäsk!!! Energidrycken hade jäst och med all sannolikhet var det alkohol jag pimplade.
I samband med intervaller är det ingen bra idé - tro mig! När det gick upp för mig vad jag gjort avbröt jag dagens övningar och raglade
- nejdå, skojade bara - klev av löpbandet.
Så kan det gå när inte korken är på.....
I fredags eftermiddag bar det av till Dalarna direkt efter jobbet. När vi var och shoppade i Borlänge köpte jag något jag tänkt på i ett år utan att det har blivit av - en laddare till min iPod så att jag kan ladda den direkt i väggen och inte via datorn. Vet inte varför det inte blivit av, för det är inget storköp direkt, jag har bara glömt det hela tiden. Men nu blev det alltså av och när jag kom hem mitt på dagen idag skulle jag prova den. Letade som en galning efter iPoden - mer och mer desperat. Den var borta. FAAAAAAN också, jag hade sumpat min iPod. Förra gången den var borta misstänkte jag att den var på jobbet, nu var det annorlunda för nu visste jag att den inte var där. Alltså var jag nu helt säker på att jag hade tappat den.
Sur som jag vet inte vad grunnade jag på vad jag skulle göra. I normala fall brukar jag alltid försöka återställa allt till det normala när något skit händer, dvs första instinkten var att genast ge mig iväg och köpa en ny. Bara bita i det sura äpplet alltså.
Något fick mig dock att sansa mig lite - jag tänkte "du är på så himla dåligt humör just nu, stick ut och spring lite först och lugna dig så kan du åka iväg sedan om du fortfarande känner att det är ett måste att fixa det just idag". Sagt och gjort, på med löpargrejerna och iväg. Fortfarande på ett uruselt humör försökte jag försvara situationen - "den var 2 år gammal, det är inte så farligt att du sumpat den", "det kunde varit värre, det kunde varit klockan du sumpat", "bättre att du köper en tåligare mp3 än en iPod, du har ju i alla fall irriterat dig på att den är så fuktkänslig" etc etc. Fast innerst inne visste jag att det inte var sant - jag älskade min fina blå iPod.
Kilometrarna rann förbi under mina fötter och när jag började närma mig en mil började jag också närma mig hemmet. DÅ plötsligt slog det mig: "Ring gymmet för håken, du var ju där i fredags och då hade du ju någon konstig känsla när du gick därifrån att det var något som inte stämde". Jag visste inte hur fort jag skulle få fram telefonnumret när jag kom hem och när jag hasplat ur mig min fråga med andan i halsen svarade en kvittrande röst "visst, det var någon som lämnade in en blå iPod här i receptionen i fredags - den ligger här och väntar på dig".
Jamenalltsåfyfasikenvadlyckligjagblev!!!!!
Imorgon bitti är det jag som springer förbi och hämtar min älskling innan jobbet - den ska få mat ur sin nya laddare så att den är mätt och glad på lunchen när matte ska springa intervaller.
Javisst ja - dagens löprunda.... Den blev strax över milen i lugnt 6:00-tempo. Jag utgick hemifrån Sumpan och sprang ner längs med Lötsjön. Sedan vände jag av och sprang ovanför Råstasjön, bort till Frösunda, Hagalund, tillbaka till Solna, passerade Råsunda (jösses vilket liv och polispådrag - AIK och Hammarby spelade) och sedan hem. Det duggregnade mest hela tiden, men tillräckligt lite för att det bara skulle vara skönt.
Idag var det första gången jag kände att jag måste ha en vägbeskrivning för att pricka av gator jag ännu inte intagit. Rafsade alltså ihop en snabb radda instruktioner innan jag gav mig iväg. Så här såg det ut till en del:
Hela Götgatspuckeln
Upp maria Trappgränd
Höger Brännkyrkogatan
Vänster Bastugatan
Höger maria trappgränd
Vänd
Ner till Brännkyrkagatan
Vänd
Tavastgatan till Skolgränd
Skolgränd höger
Bastugatan höger
Vänster xxxx(något oläsligt)gränd
Höger Bastugatan
Vänster Brännkyrkogatan
Vänster+höger alla uta om Blecktornsgränd
etc etc
I början gick det strålande. Det var väldigt, väldigt backigt och väldigt, väldigt knöggligt första delen av min löpning. Branta backar och runda stora kullerstenar alltså. Men det gjorde ingenting för jag hade bestämt mig för att hålla ett lugnt tempo idag eftersom jag är nysydd i pannan och inte ville skjutsa upp pulsen alltför mycket. Så det passade utmärkt med "spring-och-läs-väginstruktioner-samtidigt-löpning" idag.
Till en början gick det briljant, men någonstans i början hade jag nog skrivit fel på höger och vänster för där sprack det första gången. Helt OK ändå för jag hittade någon annan gatstump jag med bestämdhet vet att jag inte intagit och som inte syntes på min karta.
Hittade Brännkyrkogatan igen, som jag tillfälligt varit av med, och jag kunde fortsätta efter instruktionerna. Tog mig bort till Lundagatan och rundade Skinnarviksringen (fasiken vad fint, vad har dom som bor där gjort för gott som fått ett sådant boende????), Kolmårdsgränd och tillbaka till Lundagatan.
Därefter stod det Kristinehovsgatan ner till Brännkyrkogatan - vänd tillbaka till Kristinehovsgatan och ner till Ringvägen. Där sprack det rejält!!! Vimsade runt, runt och tänkte "nåja, jag tar mig ner till Hornsgatan nu och kör Krukmakargatan och avrundar sedan - det blir lagom. Sagt och gjort, jag tog mig neråt och väl nere på Hornsgatan stannade jag och kliade mig i huvudet - kände lixom inte igen mig och kunde inte placera var Krukmakargatan låg. Då plötsligt såg jag något som absolut INTE ligger på Hornsgatan - Västerbrofästet. Jag hade inte sprungit ner mot Hornsgatan alltså utan helt fel.
Bara att vända näsan och ta en annan gata mot rätt håll. Missade naturligtvis infarten till Krukmakargatan och hamnade ända borta vid Ringvägen - som straff för all klantighet sprang jag tillbaka hela Krukmakargatan och även upp en gata som slutade vid en skola Horns.... någonting. Tillbaka ner på Hornsgatan och nu förstod jag varför jag inte såg infarten till Krukmakargatan - det var en liten bro bara. Bort till Ringvägen och sedan några ointagna gator till på min väg tillbaka till gymmet.
Det blev en runda på ca 12 km idag hur som helst. Hur väl jag lyckats pricka in gatorna får jag tyvärr inte veta förrän på söndag. Efter jobbet ska jag bara hem och byta ut träningsväskan mot resväskan och sedan bär det raka vägen upp till Dalarna. Ladda upp passet kan jag bara göra hemifrån....
Ha en riktigt skön helg allihopa!
/Fia-Lotta
Just nu är jag en syn för gudarna. Har varit iväg idag och lagt mig under skalpellen - en irriterande knöl i pannan är bortskuren. Det var inget farligt, men jag har stört mig på den tillräckligt länge nu - idag rök den. Så nu har jag ett blodigt plåster i pannan, precis ovanför ena ögonbrynet. Det ser ut som om jag varit inblandad i ett rejält slagsmål.
Det är inget vanligt plåster, då hade jag naturligtvis bytt det direkt, utan det är som smala tejpremsor liksom. Ska se om dom finns på Apoteket imorgonbitti - jag vill inte gå omkring och se ut så här i en vecka (så länge ska det vara tejpat).
Innan jag la mig under kniven var jag iväg och försökte lugna mina nerver med lite träning. Uppvärmning på AMT-maskinen, 2 km barfotalöpning och lite mittkroppsträning blev det idag.
Imorgon ska jag inta några gator igen. Ska dock ta det lugnt och försiktigt för jag tror att det kan göra lite ont i pannan om pulsen flyger upp. Vill inte heller åsamka mig själv ett större ärr än nödvändigt, det vore lite onödigt....
Idag fortsatte jag utöka mitt territorium på Södermalm. Innan jag stack iväg hade jag en plan som jag skulle följa - trodde jag..... Planen var Swedenborgsgatan bort till Ringvägen - Ringvägen - längs Årstaviken och sedan Götgatan tillbaka. Med möjligen någon stickväg längs Swedenborgsgatan.
Började längs Swedenborgsgatan och tog en stickväg, en till, och ytterligare en till. Det är väldigt svårt att låta bli att springa in på vägar som jag vet att jag inte sprungit på - jag tänker hela tiden TA DEN NU SÅ ÄR DET GJORT. En rolig sak som hände mig medan jag sprang fram och tillbaka i kvarteren var att jag passerade en kvinnlig sk "A-lagare" flera gånger. Varje gång jag passerade såg jag hur hon skällde på mig. Jag vet inte vad hon skrek, för jag hade musik i öronen, men skrek gjorde hon - det såg jag på hennes ansiktsuttryck. Och varje gång hon skrek vinkade jag glatt. Hon blev mer och mer frustrerad för varje gång jag passerade. Nu hade jag ju absolut inte gjort henne något så jag var inte ett smack intresserad av åsikten hon försökte framföra - det var roligare att vinka och se glad ut än att plocka ur lurarna ur öronen och ta emot hennes skäll.
När jag till slut kom fram till Ringvägen vände jag höger för att springa bort till Zinken och ner mot Årsta. Trodde jag.... Efter ett par kvarter kom jag fram till backen upp mot Södersjukhuset och då tänkte jag "den backen är värre än vägen mot Årstaviken - TA DEN NU SÅ ÄR DET GJORT!" Så fick det bli, jag vände upp mot sjukhuset.
Sprang bakom sjukhuset (otroligt vacker utsikt högt över Årstaviken med kolonilotter nedanför) och ner mot vattnet. Trodde jag.... Nästan nere vid vattnet såg jag en väg som gick uppåt igen genom koloniområdet och tänkte "den backen är värre ut än vägen mot Årstaviken - TA DEN NU SÅ ÄR DET GJORT!" Så fick det bli, jag vände upp i koloniområdet. Och snacka om backe!!!! Vägen slingrade sig i evigheter uppåt, uppåt och uppåt - ända tills jag var så högt uppe jag kunde komma. Där var en vändplan och fri sikt så långt ögat kunde nå nästan.
Nu var det hög tid att avrunda löpningen så jag vände av hemåt mot gymmet igen.
Dagens löpning blev 11,6 km och farten jag höll var 5:29. Inte illa jobbat med backarna mina ben fick inta under andra halvan av löpturen.
Lite krut finns det allt kvar i tantens benpipor.
Oddsen för att dagens löpning skulle bli en hit sjönk drastiskt redan på vägen till jobbet. Jag liksom kände att något inte stämde, men kunde inte komma på vad. Just måndagar är ovanligt trixiga för då ska jag ha med mig två ombyten till jobbet - dels för lunchträningen och dels för kvällens pilates. Därför var väskan ganska tung så jag märkte inte att det var något på tok så där direkt. Eftersom jag hade den obehagliga känslan att något faktiskt ändå var fel så dök jag ner och krafsade igenom väskan. Jaha, där hade vi problemet - ingen springjacka.
Det var bara att tänka om alltså, utan jacka springer jag icke ute idag, så det fick bli löpbandet. Men vad sjutton skulle jag hitta på. Kände mig lite seg i benpiporna så jag började med att lufsa fram i lugn och ro för att känna efter vad kroppen ville. Trögt och segt kändes det i början men i takt med att jag skruvade upp tempot kändes det lättare och lättare.
Aha, det är springa fort min kropp vill idag. Tydligen var jag trött i "inte springa så fort-musklerna", men "springa-fort-som-fan-musklerna" var helt klart på alerten. Bestämde mig raskt för korta intervaller!
Efter 2,5 km uppvärmning körde jag 10 st intervaller med mellan 45 och 60 sek ståvila emellan. Varannan intervall 400m i 4:00-tempo och varannan intervall 200m i 3:20-tempo. Sista intervallen, som var en 200-meters, ökade jag dock till 3:10-tempo.
Lätt och stark kände jag mig idag. Konstigt egentligen att kroppen kan reagera så olika på olika hastighet. Jag menar att man kan få springa långsamt för att man är trött är en sak, men att det kan vara jobbigare att springa långsamt än fort???? Det är väl antagligen uthållighetsmusklerna som är lite sura på mig idag och att man har ett annat löpsteg när man sprintar som är förklaringen. Antar jag.....
Avslutade det hela med att dra av mig skorna och springa vidare i 2 km i strumplästen. Var lite fartblind, för att springa i mitt vanliga barfotatempo just nu - dvs 7:30-tempo - kändes som ett skämt. Jag sprang istället i 6:58-tempo. Nu får jag hejda mig och inte öka mer på ett tag!
Jaha, så var det över - årets absoluta höjdpunkt. Så sjukt lopp så det går inte med ord att beskriva, det måste upplevas!
Trångt, tekniskt brutalt, blött, lerigt, halt etc etc. Alltså absolut ingenting för den som grämer sig över dåliga tider på milen, men i gengäld en otrolig upplevelse. Det är så himla härlig stämning bland alla löpare. Ingen trängs, ingen buffas, man ber om ursäkt om man råkar släppa en gren, man hjälper varandra upp ur leran när någon fastnat, skrattar och småpratar ibland.
Visst, det finns nackdelar också. Det är sjukt trångt. Ett långt pärlband av 1000 tjejer - det GÅR inte att springa på som man vill helt enkelt.
Banan började med ca 1 km löpning upp och ner för branta, långa backar i lös sand. Sedan bar det av in i skogen och ganska snart skulle vi ner i dom två första vattenfyllda dikena. Sedan följde lermarkerna, backarna, klipphällarna, kalhygget och dom vattenfyllda dikerna. Två uppbyggda hinder var det, bildäck man skulle springa över och så skulle man åla under ett nät - naturligtvis i lera.
Det enda partiet jag tyckte var riktigt jobbigt var sandlöpningen i början, sedan gick det för långsamt för att jag skulle bli riktigt trött. Fast det var lika bra, för eftersom man med jämna mellanrum skulle bada i iskallt vatten tappade jag känseln i benen så det var lite "shaky" att sedan springa på den tekniskt svåra banan över stenar, stockar och hala partier. Skerheten framför allt!
Jag hamnade långt bak i starten, men det var roligt att jag kunde plocka en faslig massa placeringar i de uppförsbackar där det fanns möjlighet att springa om. Många kroknade och jag fick faktiskt inte ens mjölksyra, kanske backarna på Södermalm som trimmat mina ben?
Upploppet var återigen i sand och då fick jag sträcka ut. Nöp några till det sista jag gjorde och vid mål stod min kära vän Helene och väntade. Jag var så iskall och stel så hon fick hjälpa mig att få av mig dom dyngsura och lerstinkande kläderna.
Gissa om det var skönt att få på sig torra varma kläder och få en kopp varmt kaffe!
Sluttiden för min del blev 1:13:04. Normalt sett en urusel tid på milen, men Tjurruset är definitivt inte normalt så jag är jättenöjd. Det blev en sämre tid än förra året, men den här banan var mycket svårare tekniskt, blötare och lerigare tycker jag och det var mycket trängre så jag är jättenöjd.
Idag är det jättehärligt väder i Stockholm. Dagens insats i operation "Inta Södermalm" förlades därför bland annat till Stadsgårdsleden. Där är inte så roligt att springa i "busväder" tycker jag. När jag ändå var längst borta i sydöstra hörnet passade jag på att beta av hela Norra Hammarbyhamnsområdet. Det blev en faslig massa springande fram och tillbaka, upp och ner.
På väg tillbaka mot jobbet blev det också några gator avbetade.
Jag hade glömt min Garmin hemma så jag fick springa med mobilens gps. Den funkar kanon - reagerar blixtsnabbt. Däremot måste det ha blivit något stolligt med farten för den hävdar att jag sprang i 4:53-tempo. Det gjorde jag icke!!! Därför justerade jag tiden uppåt till ett resultat som kändes mer realistiskt, dvs 5:31-tempo. Dagens pass blev 11,6 km.
Imorgon är det vila.
Hälsar
Drottningen av Södermalm.
Idag gjorde jag en minimal fartökning när jag körde min barfotalöpning. Sträckan var som vanligt 2 km och jag ökade från hela 8 min/km till 7:30 min/km. Vilken racerfart va?
Nejdå, skämt å sido - det går fortfarande gruvligt långsamt, men det gör inget. Hellre det och inget ont....
Styrketräningen bestod idag av:
-Chins, bak- och framvända
-Armhävningar
-Handstående. Idag blev det många sådana
-Crunches
-Triceps press
-Triceps drag över huvud
-Bröst i cabel cross
-Sidodrag i cabel cross. Här körde jag med 30 kg och fick jobba rejält
-Benlyft på bänk
-Rumplyft på bänk
-Plankan med ben runt boll och raka armar. Asjobbigt - prova får ni se!
-Bänkpress. 32,5 kg
-Benspark uppdragen i chinsstången
Som ni ser så kan jag som vanligt inte rapportera vare sig vikter eller antal reps (förutom i något undantag). Jag kör på känsla i styrketräningen, precis som i löpningen. "Lagom jobbigt för dagen" är min devis även här.
Imorgon hugger jag några gator igen.
Idag var jag springsugen trots att benen var lite trötta efter gårdagens tusingar. Dagens löpning fick därför bli ett lugnt äventyr då jag intog ytterligare 7 km av Södermalms gator. Tempot var något långsammare än 6:00-tempo så jag tog det verkligen lugnt. En del av dagens slinga gick dessutom på kullerstenar (sådana där helt runda eländen - modell urgammalt) bland små sneda träkåkar uppe i närheten av Katarina kyrka och där gick det nästan inte att springa utan att vricka fötterna av sig. Men det är gränslöst fint i dom kvarteren så det var det värt. En hel del mer eller mindre stygga backar blev det också idag, men det var absolut inte läge för "buss på backen" med tanke på benens beskaffenhet utan det handlade mer om att erövra dom "lufsandes".
Imorgon ska benen få vila (förutom barfotatrippningen naturligtvis). Det börjar bli ganska kallt nu - det lär bli en resa att minnas på lördag när jag ska Tjurrusa. Egentligen borde jag sprungit ner till Långholmsbadet och hoppat i för att härda mig, men jag avstod.....
Efter två dagars träningsvila kändes det som en alldeles utmärkt dag för tusingar. Blotta ordet brukar ge mig andtäppa och dödsångest. Började med att värma upp i 2,2 km i stegrande fart (avslutade med några ruscher i överfart för att väcka pumpen och piporna ordentligt). Stannade och snörde åt racerpupporna, drack, fokuserade, drog några djupa andetag - åsså iväg. Målet var 5 st tusingar i 4:30-tempo. Åttahundra, som jag sprang förra veckan, tycker jag är långt när det går fort. Tusen ska vi inte tala om.....
Men döm om min förvåning - tusen gick helt utan problem det också. Visst sjutton blev jag trött, men det är ju liksom hela vitsen med intervallerna. Blev jag inte det skulle jag bli besviken. Fast jag blev inte vrålandfådd, jag blev mer trött i benen mot slutet. Jag blev precis lagom andfådd och det blev även ett uthållighetspass för mina benpipor. Fokuserade på att hålla löpstilen rakt igenom alla intervallerna och det gick bra.
Tog 2 min gåvila mellan varje intervall.
Efter intervallerna kastade jag av mig skorna och joggade ner i strumplästen i 2 kilometer.
Jag är stolt och nöjd idag!
Idag hade jag en strategi vad gäller min insats i "Operation inta Södermalm":
- Jag skulle passa på och inta en av dom kallare gatorna - Södermälarstrand. Det är soligt om än lite blåsigt idag. Blir det kallt OCH blåsigt är Södermälarstrand en riktig pina tycker jag.
- Jag skulle beta av en av dom enligt min smak fulare delarna av Södermalm, dvs kvarteren kring Bergsundsstrand.
På Södermälarstrand var det naturligtvis en sjuhelsikes motvind, men så är det ju alltid.
När jag kom fram till "dom fula kvarteren" försökte jag verkligen vara strukturerad. Det är möjligt att jag missade någon liten gatstump, det vet jag inte förrän jag laddat in passet ikväll, men i stort sett tror jag att jag avverkade alla gator mellan Långholmsgatan och vattnet. Kände mig lite fånig för det var några som höll på med ett vägarbete mitt i kvarteren och dom hade bra utsikt över flera gator. Första gången jag passerade - ingen reaktion naturligtvis. Inte heller andra gången. När jag däremot dök upp som "gumman i lådan" från olika håll både en 3:e, 4:e och säkert 5:e gång, och dessutom sprang in i små återvändsgränder och vände, då såg jag hur dom stirrade på mig. "Hon kan inte ha alla hästar i stallet" riktigt lös det om deras anletsdrag, men jag försökte titta åt ett annat håll och se ut som om jag var osäker på var jag skulle. Förmodligen är det som dom tänkte - att jag inte har alla hästar i stallet alltså. Men det bjuder jag på, jag har himla kul i alla fall.
På vägen hem mot Mariatorget försökte jag så gott det gick att hitta gator och små gatstumpar som jag ännu inte avvekat. Nu börjar det bitvis bli svårt att komma ihåg - inom kort måste jag detaljstudera kartan innan jag ger mig ut. Jag vet dock en gata jag ska passa på och inta nästa gång det är skönt väder, och det är Stadsgårdsleden. Det är också ett rikigt blåshål och inget jag vill avverka i vågrätt regn i November.
Dagens runda blev ca 10 km och totalt tror jag att jag nu har avverkat ca 28 km av Södermalms gatnät. Undrar hur långt det blir egentligen när jag är klar, det är bara en bråkdel som är avverkad ännu....
Nu är det snart helg - en riktigt trevlig sådan!
/Fia-Lotta
Började dagens träning med 2 km barfotalöpning på band. Egentligen hade jag tänkt springa kortare idag, men jag hamnade bredvid en tjej som springer Stockholm marathon och vi kom i så trevligt samspråk så jag glömde bort mej. Som tur var reagerade jag när det slog över på 2 km. Längre än så ska jag inte springa barfota ännu.
"Huvudträningen" bestod av att jag försöke lära min mittkropp veta hut med en favorit i repris - "En låt av varje". Jag kör då ett antal mittkroppsövningar och ska hålla på med varje övning så länge en låt varar. Låtlängden varierar så jag vet inte i förväg hur länge det ska bli. Idag körde jag:
- Crunches, raka
- Crunches, sneda
- Plankan, vanlig
- Plankan, sido (sidorna fick dela på en låt, annars krossas mina stackars axlar)
- Rygglyft
- Benlyft på bänk
- Rumplyft på bänk (här kändes det som om Rigor mortis var nära....
)
- Sidolyft i rygglyftställningen (en låt till varje sida)
Nu vet jag med bestämdhet att inte bara insekterna har en mittkropp, jag har en sådan också för jag känner att den vibrerar.
Vissa dagar är bara sådana - då man känner sig fullständigt oövervinnerlig, snabb, stark, odödlig. Alltför sällan inträffar det enligt min smak, men idag var det alltså dax.
Ändå var oddsen inte på min sida - eller kanske därför???? Jag har träningsvärk i överkroppen och ångrade mig nästan lite när jag var på väg till löpbandet och dagens övning - intervaller. Bestämde mig ändå för att åtminstone testa och ge det en chans så jag värmde upp i 2 km i stegrande fart innan jag stannade, tryckte in alla positiva tankar jag hade i skallen och drog iväg.
Dagens övning skulle bestå av 5 st 800-metersintervaller i 4:26-tempo med 90 sek ståvila emellan. 800 meter tycker jag är ganska långt när jag springer fort och jag väntade lite på känslan när döden flåsar mig i nacken. Men döm om min förvåning när den aldrig dök upp.
Kanske berodde det på att jag idag faktiskt bestämt mig - jag var stor, stark, snabb och det här skulle vara en baggis? Absolut nada för mig som var en så'n jäkel på att springa.
Det funkade alltså, jag bara satte näsan i vädret, blåste ur huvudet, slappnade av och sprang. Blev knappt andfådd och på sista intervallen kände jag att jag ville ha lite mer utmaning så jag fortsatte till 1 km. Fortfarande helt OK, men jag beslöt ändå att det fick räcka för idag så jag slet av mig skorna, sänkte tempot och körde 2 km nedjogg i strumplästen.
Idag är jag en Porsche!!!!!
Dagens tränignspass började med 1,7 km barfotalöpning på bandet. Kändes helt obesvärande, snart kan jag nog höja distansen ytterligare lite till.
Gympasset blev fokus på överkropp med lite inslag av mittkropp. Jag körde krokodilgång, crunches, chins, armstående, hantlar (div övningar) och triceps press över huvud. Idag valde jag att köra riktigt länge på varje övning istället för att köra många olika övningar.
Efter styrketräningen var jag bara tvungen att ställa mig en stund på gymmets senaste tillskott på maskinfronten - en AMT. Jag har kört sådan tidigare, på gymmet i Sumpan, men den här var bra mycket elakare. I Sumpan kan man ta bort motståndet nästan helt, här var nivå 1 riktigt tungt. I 15 min höll jag på och svetten sprutade - det var som att springa i gyttja.
Tjurruset - släng dig i väggen!
Idag var det dags för att inta några fler gator på lunchen. Strax över 8 km i 5:42-tempo blev det idag. Jag erkänner att jag är superbarnslig för jag går på mitt upplägg med hull och hår, vilket innebär att jag när jag ser en gatsnutt som består av en gräslig backe tänker "den tar jag så är det gjort". Lättlurad.....
När jag tittar på höjdskillnaderna på mitt pass så fattar jag ingenting - kurvan är bakvänd. Jag började springa från Mariatorget, hela Hornsgatan bort till Honrstull och sedan några kvarter runt vid Långholmsgatan innan jag gav mig upp på höjderna vid Skinnarvik etc. Kurvan är backig i början och planar ut mot slutet - helt bakvänt alltså!!!
Efter jobbet fick jag äntligen till ett pilatespass igen. Förrförra måndagen var jag i Uppsala och förra måndagen glömde jag bort det. Nu blev det i alla fall av och det är väldigt skön träning. Idag var det jobbigare, bla en faslig massa stående i plankan.
Nu är jag skönt trött.....
Började dagen idag med en lugn och skön jogg runt Löt- och Råstasjön. Underbart att vakna springandes.
Jag tuffade på i långsamt tempo (6:09 i snitt) och rundan är ca 6,5 km. Tänkte på ingenting, tittade på alla vackra fåglar och kände hur kroppen långsamt, långsamt vaknade till liv. Inga fysiska krav ställde jag på den utan lät alla muskler och leder kvickna till i sin egen takt. Kan en söndag börja bättre?
Nu ska jag ut och fixa en blomma - lilla pappsi ska firas idag med ett besök. Städning och tvättstuga efter det och ikväll blir det naturligtvis mitt obligatoriska hemmaspa.
Jag har grunnat ett tag på hur jag ska få till en karta till min "Operation Inta Södermalm". Det måste ju vara en karta som är redigerbar så att jag kan fylla på med streck som markerar intagna gator. Till slut fastnade jag för en kopia av en karta som jag klistrat in i Paint. Det verkar funka hyfsat. Tyvärr har jag Photoshop på jobbet bara och jag kan inte sitta och pyssla med kartritning där - det tar för lång tid helt enkelt.
Jag har fått förfrågningar om vi inte ska köra "Inta Södermalm" som ett ultrapass istället och köra alltihopa på en dag. Gissa om jag är sugen!!!! Men tyvärr har jag min plantar fasciit att ta hänsyn till (eller resterna av den) så jag vågar inte mig på några jättelånga löppass ännu. A och O är att jag kan fortsätta springa - jag blir galen annars - så jag måste vara lite försiktig. Men sen så...... Då får nu huka er alla ultrarävar, för just nu laddar jag bara om!
Det enda som nu fattas i min karta är att jag tänkt markera de gator som ska intas med en färg och inte bara rita i där jag är klar. Jag måste lixom bestämma mig för vad jag anser vara en gata och vad som inte är det. Så här ser i alla fall kartan ut nu efter ett "anfall":
Trevlig söndag!
Jag har en idé!
Imorse när jag satt på tunnebanan till jobbet och funderade på min löpning så kom jag på vad jag ska göra - jag ska springa längs alla gator på Södermalm. Lite kul att ha varit precis överallt på Söder och varför inte fixa det springandes? Jag får se en faslig massa ställen jag aldrig skulle fått se annars samtidigt som jag får ägna mig åt det jag älskar - att springa.
Sagt och gjort - i morse ägde första etappen rum i min utmaning "Inta Södermalm". Jag kommer inte avverka del efter del av Söder utan beta av gatorna lite här och där för att inte behöva surra omkring alltför mycket. Lite lustig löpning blev det ändå ibland när jag upptäckte små "stickvägar" som jag passade på att avverka när jag ändå passerade.
Jag kommer ha en karta där jag fyller i gatorna allteftersom jag avverkar dom. Undrar hur lång tid det tar innan jag är i mål - även om Södermalm är ungefär 10 km i omkrets så består det av en jädrans massa gator.
Nåja, när jag är klar finns det ju fler stadsdelar att inta om jag vill!
Dagens runda blev strax under 11 km i något snabbare än 6:00-tempo.
Himla kul alltså, för jag älskar små "spring-projekt".
