Idag var det meningen att jag på 5-km-löpningen skulle springa i ett tempo som egentligen är lite för fort för mej. Jag började med att värma upp i 1 km och när jag börjar springa har jag alltid öronen på skaft för att lyssna hur kroppen mår för dagen. Lyssnar om det jag planerat göra passar med dagsformen, alltså om hjärtat svarar som det ska och om alla kroppsdelar mår som dom ska. Känns allt OK kör jag på enligt planerna, gör det inte det tänker jag om.
När jag värmde upp kände jag att mina vader inte var så glada. Dom var konstigt spända på något sätt, mest den vänstra av någon anledning, och det kändes lite obehagligt att springa. Det gjorde inte direkt ont, men det var "oskönt" om ni förstår vad jag menar. Alltså: Det kändes inte som någon bra idé att springa i överfart, jag vill ju för allt i världen inte göra illa mej..... Så jag ändrade raskt planerna och valde 5:00-tempo istället för 4:50-tempo efter uppvärmningen. Tuffade på så i 2,5 km och därefter stannade jag till och kände efter. Till min stora lycka verkade vaderna ha vaknat och piggat på sig så sista 2,5 km vågade jag öka farten till den planerade hastigheten 4:50-tempo. Det kan tyckas vara en löjligt liten fartstkillnad, men det är det INTE när man springer på sin gräns för sin förmåga!
Jag är i alla fall nöjd med löpningen. Vet ni vad jag är mest nöjd med? Jo, det är att jag kunde konstatera att ångesten för att springa i 5:00-tempo är som bortblåst. Att jag kan springa lugnt och avslappnat och tänka på annat och inte som förut bara oroa mig för när jag ska krokna. Visst blir jag trött, men det är ju meningen - det är knappast för att mysa jag står på löpbandet och maler, men det är fullt kontrollerbart och det funkar. Undrar om det är dom hårda intervallerna som gett resultat eller vad det kan vara som gjort att jag nu kan konstatera att jag flyttat fram mina positioner ett snäpp vad gäller min löpförmåga....
Efter löpningen var det dax för boxning. Det värsta med boxningen är uppvärmningen för då ska vi springa runt runt i salen eller hoppa hopprep. Jag som kommer direkt från löpbandet tycker det är måttligt skojigt..... Fast själva boxningen är så himla kul så det glömmer man snabbt. Vi har fått en ny tränare och han är kanon - går runt hela tiden och hjälper oss slipa på våra tekniker. Nu börjar det se riktigt snyggt ut när vi fightas!
Jag har en metod när jag vill ta ett steg i utvecklingen vad gäller löparfart. Det är att kasta hängslen och livrem och helt enkelt springa lite för fort. Om jag har som mål att minska min tid på exempelvis halvmilen från x till y minuter så gör jag så här:
Jag skulle för det första inte ha som första mål att just springa 5 km på y minuter utan mitt första mål skulle vara att springa 5 km i y-minuterstempo. Det ÄR skillnad! Jag skulle nämligen tillåta små ståpauser i mitt första mål. Jag tror på att man vänjer kroppen vid att springa i ett snabbare tempo. Kanske skulle jag tycka det var OK med 2 1-minuters ståpauser i början (eller vad jag nu kunde behöva). Sen flyttar jag pauserna längre och längre fram i löpningen tills vips är sista pausen borta och senare försvinner den andra. Och som genom ett trollslag (x antal löppass senare.....) har jag nått mitt mål.
Jag tror inte på att hela tiden springa på säkerhet. Att aldrig våga utmana sig själv. Att hela tiden vara så himla lagom. Att känna en vilopaus som ett misslyckande. Om jag absolut inte får stanna och pusta - hur fasiken ska jag då våga ge mig ut på djupare vatten och testa. Tänk om jag skulle vara tvungen att stanna - skulle jag deppa ihop fullständigt då och se det som ett fruktansvärt nederlag.
Nej, att behöva stanna och pusta visar bara på att jag kör ett hårt träningspass. Att jag orkat pressa mig till det yttersta.
Några tankar från Fia-Lotta som ska ut på djupt vatten imorgon och som lär behöva minst en ståvila då!
När man satt inne och tittade ut såg det ut som ett underbart vårväder ute så jag beslöt mig för att skippa styrketräningen och springa istället. I planerna låg att springa sisådär en 16-17 km, dvs från Södermalm, över Västerbron och Kungsholmen runt. Men när jag kom ner på Södermälarstrand kändes det som att komma till helvetet rent ut sagt. Snacka om iskall storm! Inga vantar hade jag och jag kämpade mej fram längs Södermälarstrand - det kändes som om jag inte kom någonstans i motvinden.
Insåg att "springer jag upp på Västerbron nu så kommer jag hata Västerbron för resten av livet" och jag måste ju springa där två gånger åtminstone den 31/5. Så jag lät bli! Sprang ut på Långholmen en sväng och valde sedan att hålla mig på Södermalm. Sprang runt Södermalm en bit och där var det betydligt skönare väder så det blev en skön runda tillslut i alla fall. 8,5 km fick jag ihop och det tog precis över 50 minuter. Lugnt och fridsamt. Nu sitter jag på jobbet, nyduschad, nybastad och full av syre. Mår gott!
Nu har jag varit och sprungit intervaller. Längsta intervallerna i mitt schema och det var ingen Blossom-jogg - sanna mina ord!
I schemat stod 3x1600 meter i 4:40-tempo med 400 m jogg emellan. Intervallerna grejade jag (fast det var en nära-döden-upplevelse milt sagt). Men efter varje intervall var jag bara tvungen att stanna till ett ögonblick och få ordning på andhämtningen och dricka innan jag kunde jogga vidare. Fy fasiken vad jobbigt. 2 låtar + 200 meter långa var dom och på den tiden hinner man tänka mycket..... Nåja, jag är väldigt stolt att jag genomförde det - att jag var tvungen att stanna och pusta lite efteråt tycker jag är helt OK.
1 km upp- och nerjogg åstadkom jag också - nerjoggen var nog däremot snudd på "Blossom-jogg"....
Inte mer än två dagars förkylning blev det tack och lov.
Idag har jag sprungit och det gick bra. Tog det försiktigt eftersom jag inte visste hur kroppen skulle reagera, sprang först 9 km i 5:30-tempo. Sedan ville jag kolla hur kroppen reagerade på fartökning med tanke på morgondagens intervaller så jag ökade först till 5:00-tempo och därefter till 4:30-tempo i totalt 1 km. Även det kändes klockrent!
Avslutade med 1 km lugn jogg, stretch och en skön stund i bastun.
Tyvärr pajade hårtorken i omklädningsrummet så nu ser jag ut som en fågelskrämma. Tur att man har härdade arbetskamrater.....
Brutalt snorig idag också så jag väljer att stryka dagens träningspass trots att jag för övrigt känner mej rätt OK. Skulle jag tränat något fridsamt hade det väl varit en sak, men löpning törs jag inte träna när jag är förkyld. Tar en dag i taget och optimist som jag är tror jag på löpning imorgon istället....
Vaknade kl 3 inatt och kände något fruktansvärt - jag hade blivit förkyld!!!! Ve och fasa - en löpares mardröm hade besannats....
Inte jätteförkyld, snorig och lite degig i huvudet. Hade jag känt mig såhär och det varit i slutet av en förkylning hade jag absolut joggat en sväng, men eftersom det precis börjat bryta ut och jag inte vet vad det ska bli av det så vågar jag inte springa idag. Är jag fånig eller klok månne.....
Typiskt när jag sett fram emot ett rejält långpass idag + en intensiv träningsvecka. Hoppas det går över snabbt om jag lyssnar till kroppen idag och tar det lugnt så att inte hela träningsveckan går åt pipsvängen. Veckan därpå ska jag på kurs mån-ti så den veckan blir det återigen lite sisådär med träningen. Typiskt..... :'(
Nåja, får använda dagen till "det övriga livet" och städa lite. Det blir lätt eftersatt när man är en sådan som tycker att "hellre lite skit i hörnen än en otränad kropp"
Hoppas ni andra mår bra och att ni får en skön söndag!
Vilket sagolikt väder det har varit idag! Vi var nere på landet och jag har gått och krattat i solen. Tänk att kunna kratta löv i februari och kunna sitta ute i solen och fika. :-D Trädgårdsarbete och framför allt rosor (gammeldags buskrosor) är min passion efter träningen. Rosorna har små musöron redan!
Imorgon ska det bli mer mulet men varmt och det är dax för långpass. Jag är bra sugen på att ge mig ut på min 3-milsrunda. Från Sundbyberg in till Slussen - runt Södermalm - och sedan hem till Sumpan igen. Det är en fin sträcka förbi Pampas marina och längs med Karlbergskanalen. Genom Gamla stan till Slussen och sedan runt hela Södermalm då jag förutom en liten sträcka springer längs med vattnet hela tiden.
Ska sova på saken! :-D
Idag gick det som smort att träna igen. Jippi - nu är jag på banan!
Det var kö till löpbanden så jag värmde upp i roddmaskinen i 15 min innan ett löpband blev ledigt. Sprang 5 km. Började i lugnt 5:30-tempo och höll det i 3 km. Sprang sedan 1 km i 5:15-tempo och ökade sista km till 4:45-tempo. Visst blev jag svetttig och andfådd sista km, men det härliga var att det kändes skönt att ta i. Det har jag INTE känt tidigare i veckan. Det är precis som om den långa löpningen sög musten ur mig även psykiskt - jag som brukar älska att köra slut på mig själv hade ingen fighting spirit. Men nu är den som sagt tillbaka och jag är lycklig!
Avslutade med 1 km lugn nedjogg. Hade gärna fortsatt springa, men det var hög tid att förflytta sig till gruppsalen för ett boxpass. Boxpasset var grymt jobbigt. Det är iofs alltid jobbigt, men idag var vi bara 3 par som fightades så ledaren hade all tid i världen att springa runt och jaga på oss.
Nu är jag väldigt träningstrött men också väldigt salig! Nu när jag vet att jag är piggelin igen törs jag planera in nästa veckas träning - då ska det bli springa av.
NU börjar jag längta efter att få springa igen!
Tidigare i veckan har jag liksom känt det som om någon stuckit en spruta i mej och sugit ut all energi. Pigg i konditionen, men urlakad i kroppen.
Ikväll var jag och fick en underbart skön benmassage och kanske bidrog den njutningen till att ge mig livsandarna åter....
Träningsväskan är packad för imorgon är det slutvilat för min del. Har suttit på konferens måndag-tisdag och på kurs hela dagen idag, men nu är det frid och fröjd på den fronten åtminstone till och med nästa vecka.
Så nu spottar jag i nävarna, trimmar löpardojorna och kör igång igen. Imorgon ska jag springa 5 km och boxas. Hur fort dom 5 km går får kroppen bestämma när jag väl sätter fart. Orsa kompani lovar ingenting bestämt.
Då har jag försökt springa för första gången sedan långpasset i söndags. Det gick inte bra.
Orken var det absolut inget fel på, men jag fick så konstigt ont i vänster lårmuskel och vänster skinkmuskel så jag avbröt. Skulle kört 6x800-metersintervaller i 4:30-tempo med 400 m jogg mellan. När jag värmde upp 2 km kändes allt ok, men vid första intervallen började det kännas konstigt i låret. Det blev värre och värre för varje intervall och jag kände att jag började få ett underligt löpsteg så jag avbröt efter 3 intervaller. Joggade ner och stretchade sedan. Det kanske inte var så smart att välja intervaller....
Imorgon ska jag till kiropraktorn och ska bla få en ordentlig massage. Det ser jag fram emot!
Förmodligen är jag mer sliten efter långpasset än vad jag trodde......
Nåja, ikväll ska jag klättra och det går säkert bra - inte så jobbigt för benen.
Idag har jag sprungit längre än någonsin - 45 km. Sprang med ett gäng glada löpare på södra sidan om Stockholm. Vi startade vid Gullmarsplan och sprang till Farsta, Skogås, Tyresö, Älta, Hellasgården och tillbaka till Gullmarsplan (på ett ungefär....) Här från Funbeat var förutom jag, LadyGodiva, Fredrika och Karin Linnersund med. LadyGodiva känner jag sedan tidigare, men det var jättekul att också träffa Fredrika och Karin och få umgås springades en hel dag.
I början av vår runda hittade vi en bortsprungen kanin som vi ju inte bara kunde lämna åt sitt öde så det blev lite pyssel med att hitta ägaren. Medan vi försökte hitta ägaren blev kaninen kissnödig och beslöt sig för att lätta på trycket rakt i famnen på LadyGodiva. Nåväl, kaninen och ägaren hittade varandra och glada i hågen kunde vi trava vidare.
Många trevliga energipåfyllningsstopp hade vi, bland annat ett där vi serverades nygräddade pannkakor. Mumma!!!!
Hela resan tog totalt över 7 timmar, men den effektiva löptiden blev ca 5:30. Ingen snabb löpning alltså - men däremot en låååååååång!
Med på passet var två "racerlöpare" som man mestadels såg ryggen på. En av sträckorna beslöt jag mig för att hänga på dom och då blev det kuta av! En orienterare tog täten och vi brakade omkring i rena urskogen i 5:30-tempo. Puh.... En sträcka fick räcka!!!!
Nu är jag vansinnigt trött, vansinnigt stolt och rejält öm i lår och rumpa. Otroligt nog inte en endaste skavank på fötterna och knän och andra leder skötte sig exemplariskt. Styrkt av vetskapen att min snälla kropp ställer upp på att bära mig längre än en maradistans ska jag nu ägna ett par dagar åt vila.
Hälsar
"Ultra-Fia-Lotta" De ni!
Idag blev det snabbdistans för mej (eller snabbdistans och snabbdistans - med mina mått mätt är det i alla fall det). 5 km löpning på tiden 24:30. Mesta tiden sprang jag i 5:00-tempo, men jag gjorde 2 fartökningar i 4:50 och i 4:30-tempo. Lite upp- och nervarvning blev det också. Tidsbrist mellan löpningen och boxningen gjorde att nerjoggen blev tramsigt kort (0,5 km) Fy mej!!!!
Boxningen var jätteskoj. Roliga slag- och sparkserier. En hel del armhävningar blev vi också plågade med mellan ronderna.
Nu är det uppladning inför söndagens långpass som gäller. Här ska ätas och här ska vilas så det räcker och blir över.
Ha en riktigt skön fredagskväll! Återkommer med rapport om söndagens ultraträningspass om jag 1) inte springer vilse 2) inte faller samman till en fysisk spillra .....
Dagens löpning gick bra, men var grymt svettig och varm. På schemat stod det 8 km löpning i 5:00-tempo + 2 km upp- och nedjogg. Det fullföljde jag, men det gick inte alls lika lätt som i söndags. Längtar grymt efter fläktarna som dom lovat ställa upp framför löpbanden. Som det är nu så blir man liksom inbakad i ett våtvarmt omslag när svetten börjat flöda. Ingen avkylning alls. Med fläktar som blåser så kyls man ju av när man börjar svettas.
Fick i alla fall en ros av gymchefen så dom är förlåtna....
Idag blev träningen verkligen beige rakt igenom......
Var på gymmet på lunchen. Började med att värma upp 15 min i roddmaskinen - ytterst bekvämt. Sen körde jag lite styrketräning en halvtimme. Kunde inte uppbringa någon större entusiasm så det blev halvdant. Efter det tänkte jag ge upp och gå därifrån, men då såg jag att corepasset började precis så jag hoppade in där. Det gick väl ganska hyfsat. Ikväll var vi och klättrade. Jag hade dåligt med tid, så det blev bara 1,5 timme. En ytterst medioker och bekväm insats där också. Fast vi hade himla trevligt - ett fasligt kackel blev det om kommande söndags ultrapass då vi snackade ryggor, hur vi ska klä oss och vilken energi vi ska stoppa i oss för att orka.
Jag var helt enkelt inte på humör för träning - kändes som om det inte spelade någon roll vad jag hittade på.
Men så brukar jag faktiskt inte vara, så jag lät min kropp bestämma och tog det med knosende ro. Imorgon blir det löpning i "hjälp-tempo" igen (5:00 min/km) DÅ om förr lär jag vakna till.....
Äntligen har jag hittat en rygga som passar mej! Den här blev det:
Liten, superlätt och utan en massa krafs som jag inte behöver. Nu kan inget stoppa mej - ultrapass, here i come!
Idag har jag kört intervaller. Så här såg dom ut:
4x1200 meter i 4:35-tempo med 400 meter jogg emellan.
Det var precis lagom jobbigt. Jag blev riktigt, riktigt trött (som man ju ska bli av intervaller), men inte så jag kroknade.
Vid upp- och nerjoggen (2 km vardera) fick jag någon slags hjärnsläpp och sprang i 5:15-tempo. Det var INTE meningen, det skulle vara 5:30-tempo. Vet inte vad jag tänkte på när jag ställde in löpbandet. Men det gick ju bra det också....
Tyvärr var jag tvungen att lämna igen min fina ryggsäck. Den var för vid nertill och inte gjord för någon som är utan svallande rumpa.
Hoppas verkligen jag hinner hitta en rygga som passar mej innan söndag....
Idag ville min kropp ta det lugnt. Med tanke på gårdagens snabbdistans och morgondagens elaka intervaller fick den som den ville.
10 km på 55 minuter blev det. Startade i 4:42-tempo och sprang så en god stund innan jag ökade successivt och avslutade i 5:00-tempo.
Idag har jag också inhandlat en löparrygga inför söndagens ultraträningspass. Den här blev det:
Idag stod det egentligen långpass på schemat, men imorse fick jag en idé:
Idag ska det ske - idag ska jag springa milen på sub 50. Jag bara kände att det var rätt dag att göra ett försök.
Började med att värma upp 1 km i 5:30-tempo, stannade och drack lite och sedan satte jag fart. Och kan ni begripa att det gick hur lätt som helst att springa i 5:00-tempo idag. Vid 3 km ungefär började iofs den lilla djävulen på min axel att väsa, men jag visualiserade hur jag grabbade tag i honom och vred nacken av honom en gång för alla och sedan blev det tyst.
Det var alltså väldigt behagligt idag så vid 9 km tänkte jag "jag kan väl lika gärna få lite marginaler", så jag ökade till 4:30. DÅ blev det jobbigt efter ett tag, men jag var så himla glad så det gjorde inget. Sluttiden blev alltså 49:30.
Egentligen skulle jag springa långpass idag, men det kändes så fullbordat på något sätt så jag kunde inte uppbringa någon motivation för att fortsätta en mil till. Det fick räcka med 1 km nedjogg.....
Som grädde på moset var det gratis massage på gymmet eftersom det var öppet hus. Så efter bastun fick jag en skön genomknådning av min snälla kropp. :-D
Gissa om jag är lycklig!!!!
Nu är det slutsprunget i tempot 5:30 på kortare distanser för min del - basta! Nu kastar jag livrem och hängslen och ökar till 5:15. Det är väldigt lätt att fastna i ett "bekvämlighetstempo", där man känner sig trygg och vet att man orkar hur länge som helst (nästan). För mej är det tempot alltså 5:30.
Igår sprang jag ju en mil i 5:15-tempo och jag var orolig att jag inte skulle orka hela sträckan. Tankar som "nu blir jag nog snart trött", "det här kommer inte hålla" etc etc poppade upp i skallen hela tiden. Men jag bet ihop och försökte ignorera den lille djävulen som satt på min axel och viskade nedlåtande kommentarer. Idag hade jag gårdagens lyckade löpning i bakhuvudet och vips gick det så mycket lättare att hålla det tempot. Iofs skulle jag bara springa 7 km idag, men jag blev inte tröttare och tröttare och tror faktiskt att det skulle känts lika bra efter 10 km. Inte hälften så jobbigt trots att jag var mycket mer sliten i kroppen idag. Gårdagens massage sitter rejält i musklerna....
Efter löpningen var det dags för boxning. Vi var många på passet idag och det är kul. Ett tag var vi så få så att jag nästan var rädd att dom skulle ta bort passet, men det verkar inte vara aktuellt längre.
Måste också berätta att jag för första gången på evigheter sovit som en klubbad säl. Jag har haft problem med att jag sovit så otroligt ytligt, vaknat många gånger per natt och varit klarvaken. Jag var totalt medvetslös. Sov tom med nattduksbordet som kudde utan att märka det, så när jag vaknade hade jag en stor grop i kinden.
Efter att så länge sett lika pigg ut när jag vaknade som mitt på dagen, blev jag otroligt glad när jag tittade mig i spegeln i morse och såg att jag såg ut som en mosig gris. Hurra - jag har sovit och är trött!
Det MÅSTE vara massagens förtjänst!
I kväll står det god mat och gott rödvin på schemat!
Ha en riktigt skön fredagskväll!
/Fia-Lotta
Idag stod det 10 km löpning i 5:15-tempo på schemat, så det var bara att lyda. Svetten lackade vill jag lova - grymt varmt i gymmet! Men jag bet ihop och grejade det.
Belöningen har jag just varit och fått - en heltimmes helkroppsmassage. Vilket "hallelulja moment", min massör har dom skönaste händerna som finns. Hon hittar direkt dom ömma punkterna och löser upp alla muskelspänningar. Varmt i rummet, mjuka handdukar runt kroppen, tända ljus och svag skön musik.... Kutter!
En liten "fadäs" från min klätterkompis sida gjorde att jag blev ensam på klättringen idag. Det går inte att klättra på dom vanliga väggarna solo eftersom någon ju måste säkra så det fick bli ett besök på boulderväggen istället. Fy fasiken vad det är svårt! Boulderväggen är 4,5 meter hög och det går mer ut på fingerstyrka och teknik än uthållighet som vid "vanlig" klättring. Man är inte säkrad, utan när man klättrat upp ska man hoppa ner på en typ höjdhoppsmatta. Att hoppa rakt ut 4,5 meter upp i luften är högt, även om det ligger en matta under. Mattan är inte så mjuk så att man kan falla hur som helst, det gäller att böja på benen och rulla ner på rygg för att inte skada sig. Så här ser boulderväggen ut där vi klättrar. Jag är INTE med på bilden, den är från deras hemsida:
Jag är en jubelidiot! I tisdags körde jag ett styrketränignspass och även om jag visste att jag kört mindre sådan senaste tiden så brassade jag på med dom vikter jag brukar och körde rejält slut på mig själv. Och vad resulterade det i måntro.... En rejäl träningsvärk i hela överkroppen naturligtvis. Det tackar jag särskilt för eftersom jag ska klättra ikväll.....
Nåväl, det löser sig väl på något sätt, jag brukar kunna förtränga "kroppslig smärta" ganska bra uppe på väggen. Värre är det om jag får ont i nervösen - det kan jag däremot inte ignorera.
Gick faktiskt till gymmet ändå idag på lunchen, men jag körde väldigt lätta vikter - mer som ett "genomblödningspass". Slutade innan jag kroknade och tog det alltså väldigt lugnt. Jag tycker att jag återhämtar mig bättre om jag tränar lite lätt - även när jag är stel i benen av löpningen mår jag bättre om jag joggar en stund än om jag totalvilar.
Efter det lilla gymbesöket var jag med på ett 30-min corepass. Det gick däremot helt smärtfritt för magen/nederryggen är helt befriad från problem pga några träningsdumheter.
Idag har jag kört intervaller. 8 st 400-metersintervaller i 4:24-tempo med 400 meter jogg emellan i 6:00-tempo. Det var sannerligen en annorlunda intervallupplevelse än den jag är van vid. Mina hemsnickrade amatörintervallpass har bestått av "järnet tills jag stupar" i 15-17 km/tim och sedan stå och flåsa i ett par minuter tills jag kunnat sticka iväg igen. Det här var mycket mer balanserat och en mer utplanad "jobbighetskurva". Hastigheten var nog liiiite för låg, för jag blev inte så där jättetrött - ska öka intervallhastigheterna något enl min "löparfadder" så får vi se om jag orkar eller stupar. Jag vill när intervallpasset är över känna att jag fått nog ...
Nu har jag funderat på det här med att många tycker det är så mördande tråkigt att springa på löpband.
Jag springer mycket på löpband - så här års i princip all löpning. I det ingår ett långpass/vecka på 2-2,5 mil. Och vaddå tråkigt? Är det så fruktansvärt hemskt när det inte händer något runt en hela tiden? Jag älskar mina långpass på löpbandet, då kopplar jag av och umgås med mig själv. Stänger av yttervärlden och låter tankarna komma och gå som dom vill. Hinner lösa många problem på den tiden. Har också lärt känna mig själv väldigt bra både till kropp och själ eftersom jag inte har någon annan att snacka med då än mig själv och kan ha full koll på hur löpningen känns.
Livet i övrigt består av en massa "snabba puckar" och söndertrasad tid hela tiden då man rycks från det ena till det andra och jag tycker min långa söndagseftermiddag i på löpbandet känns otroligt lyxig. Efter löpningen en lång skön stretch och sedan avslappning i bastun.
"Med dötid åt svenska folket"
Äntligen styrketräning! Jag har faktiskt saknat det - blivit lite för lite av den varan på sistone... Körde mest överkropp och mittkropp, men även vaderna fick en liten dos av sleven. Känner mej riktigt pigg i kroppen idag, trots gårdagens mastodontlöppass. Tänk vad en god natts sömn kan göra susen!
Det finns några "favoritövningar" i gymmet: Latsdrag, sittande magträning med motstånd, bänkpress, statisk träning i chinsstången, sittande rodd, tricdepsträning med hantel bakom axel och plankan. Dom får alltid vara med när jag tränar i gymmet (naturligtvis annat också som jag varierar allt efter lust och humör). Roddmaskinen är också en stor favorit - i den brukar jag värma upp.
Nu till adventskalendern.... Jag älskar att löpträna efter ett schema som någon annan gjort åt mej! Att "öppna luckorna i träningskalendern" och se vad jag ska hitta på. Nyfiken som ett barn läser jag och begrundrar om det blir en nära-döden-upplevelse eller en behaglig resa jag fått i dagens lucka. Visst är jag barnslig....
Nu har jag bokat in en helkroppsmassage tills på torsdag - kutter!!!!
Så var veckans långpass avklarat. Det blev 2,5 mil i 5:30-tempo. Totaltid: 2:17:30. Nu är jag GRYMT trött i rumpa och vader! Hade gett mig håken på att göra ett försök att hålla 5:30 tempo på den distansen (inte testat tidigare) och det gick ju bra. Skulle gå och varva ner efteråt, men efter några minuter fick jag brutal magknip så det var bara att kasta sig av löpbandet. Nu mår jag dock som en princessa trots att jag stapplar fram som en 90-åring som gjort i brallan.
Veckans löpträning har varit tuff - tuffare än jag någonsin kört. 65 kilometer har jag sprungit - och det har varit flera riktigt hårda pass. Nästa vecka är det "återhämtningsvecka" med mindre löpning. Det är nog dax för det tror jag....
Nu ska jag ha mitt "söndagshemmaspa" med ansiktsmask, fotpyssel etc, etc och imorgon är det jag som bokar in en helkroppsmassage till veckan. Här ska gullas med mig själv - det tycker jag att jag är värd faktiskt....
Idag har jag minsann fått pilla på gaspedalen!
På schemat stod 7 km löpning i stegrande hastighet. Jag började i 5:30-tempo och ökade successivt tempot och avslutade i 4:45-tempo. Snittfart: 5:14 min/km, totaltid 36:40.
När man ska springa i stegrande tempo gäller det att vara lyhörd för kroppens signaler. Inte så lätt att bedöma hur fort man törs gasa på så att
1) det blir en kontinuerlig ökning och
2) man orkar distansen ut men ändå är trött när man är framme.
Jag lyckades bra med det idag - tror jag blivit riktigt duktig på att känna i vilken ansträngningsnivå jag ligger. Nyttigt för självkännedomen och väldigt skoj löpning!
Avslutade med 2 km nedjogg i tempot 6 min/km - lika skönt att lufsa på som alltid efter ett tuffare pass!
Efter löpningen han jag stretcha benen 10 minuter, torka bort värsta svettfloderna och pusta ut innan det var dags att trippa ner en våning till gruppträningssalen där det serverades boxning. Jag har en fast sparringpartner nu och det är skoj. Vi har lärt känna varandra och vet hur den andra vill ha det. Jag t ex älskar att sparka och när vi kör "den som håller mitsarna bestämmer" så får jag sparka så flisorna yr! Min sparringpartner älskar krokar och det får hon en rejäl portion av när det är hennes tur.
Nu är det vila tills på söndag. Har sjukdom i min närhet så jag måste åka till Örebro i helgen. Är jätteledsen för att jag missar "milen sub 50" på söndag, men sånt är livet. Jag kan inte springa förrän söndag eftermiddag så då får jag ta ett långpass istället. Det tänker jag ta på löpbandet. Ser det som "min mystid" då jag springer lääääänge och sedan spaar jag i gymmets superfina relaxavdelning. En underbar bastu, skrubbning, filning, smörjning etc etc får avsluta träningsveckan.
Ha en riktigt skön fredagskväll!
Hälsar
Fia-Lotta
