Dagens pass var inte speciellt långt - ej heller speciellt fort.
Sprang 2 mil i mitt långdistanstempo, dvs 5:42 så kalaset tog 1 tim 54 min. Inget speciellt att orda om - varken jobbigt, superroligt eller trist. Alltså ett typiskt baspass.
Avstod till och med 2-milspassens absoluta höjdare: En spurt på slutet som känns så otroligt befriande - då jag får bli flåsig efter nötandet. Jag är tyvärr inte helt kurant i vaderna ännu. Att springa i 5:42-tempo går utmärkt för då kan jag springa med "långdistansstuk" - alltså ett ganska lågt löpsteg med avslappnade vader. Om jag drar på och alltså går upp mer på framfoten känner jag en svag antydan till "nypning" i vaderna så jag vågar helt enkelt inte.
Nåja, jag kan ju springa i alla fall - så jag ska inte klaga. Det ger väl med sig vad det lider. På tisdag ska jag till min massör och hon ska få examinera mina vader och gulla lite med dom. Längtar.....
Lördagar är i regel min "uppladdningsdag". Inför min träningsvecka alltså - som startar på söndagar.
Således har jag bara "nöd-streakat" idag. För övrigt har jag bakat lussebullar. Fick tipset att stoppa i hela 4 påsar saffran i degen och det kan jag varmt rekommendera - helt sjukt goda blev dom.
Det är annars egentligen bara två av julens maträtter jag fullständigt dyrkar - julskinka och lutfisk. Det mumsar jag därför i tid och otid så här års. Idag har skinka nr 2 griljerats och imorgon blir det lutfisk. Nötter äter jag i gigantiska mängder året om så det är inte "juligt" för mig. Glögg är för sött så det blir bara en liten symbolisk skvätt. Syltor och prinskorvar går bort. Julgodis - typ marmelad är på tok för sötsliskigt.
Imorgon står det löpning på schemat. Hur långt det blir får mina vader bestämma - men det känns hoppfullt.
Imorgon är förresten min PT David på tv. Han ska tillsammans med bland annat "snickar-Matte" vara med och tävla i ett program som heter "Hål i väggen" på tv6 där dom tävlande ska försöka ta sig igenom en vägg - misslyckas dom åker dom i vattnet. Ser inte på det programmet annars, men imorgon måste jag få njuta av att få se honom kämpa som omväxling. Jag tänker ligga på rygg och titta på tv med en stor lussebulle i munnen.
Nu måste jag nog ta en bulle till..... Tjingeling!
Idag när jag kom till gymmet mötte jag min massör och en av tränarna. Passade på att ventilera mitt lilla "vadproblem" och fick följande råd:
- Du ska röra på dig
- Spring lugnt - inga intervaller, ruscher etc förrän du är smärtfri
- Värm upp och varva ner ordentligt - gärna powerwalk
- När du tränat - ställ dig i duschen och spola vaderna med iskallt vatten
Stärkt i själen ställde jag mig på löpbandet. Började med att gå snabbt i 10 min så att jag var riktigt uppvärmd innan jag började springa. Joggade därefter i 7,5 km och avslutade med att gå snabbt i 10 min.
Visst kändes det i vaderna, men eftersom jag kunde slappna av och inte var rädd så var det betydligt skönare än igår när jag var rädd att något plötsligt skulle gå sönder.
Stretchade vaderna mjukt men omsorgsfullt och gick sedan ner och ställde mig och riktade handduschen mot vaderna. På med så kallt vatten det gick. Jag kan väl inte påstå att det var någon njutning medan jag spolade - och jag stod ganska länge så - men efteråt var det gudomligt skönt i vadmusklerna.
Tur att jag, som är en sån urbota träningsklantskalle, tränar där jag gör - alltså på världens bästa gym som är fyllt av världens bästa, hjälpsammaste och kunnigaste personal. Mina räddare i nöden.....
Nu ska vi snart dricka glögg här på jobbet - skål och trevlig helg kära vänner!
Idag är huvudvärken som bortblåst - tack och lov. Däremot är jag fortfarande "bombad" i vaderna efter måndagens 3 km barfotalöpning. Jag sprang alltså 3 km barfota på löpbandet och för att det inte skulle bli så "dunsigt" sprang jag uteslutande på framfoten. Räknade ut att det var som 1000 vadhävningar på varje ben - inte konstigt att vaderna surnade ihop.....
Idag har jag försökt mig på intervaller och det gick sådär.... Flåset var det absolut inget fel på, hade det hängt på det hade det gått galant idag. Men vaderna protesterade högljutt. Efter 6 st 400-metersintervaller i 4:15-tempo gjorde det så pass ont i vaderna så jag ville inte fortsätta. Valde att dra ner till 5:30-tempo och springa 3 km i jämt tempo istället. Tillsammans med 2 km uppvärmning blev det i alla fall 7,2 km och det får väl duga.....
Nej, det får nog vara med barfotalöpning för min del. I alla fall inte annat än väldigt korta sträckor. Människan må vara skapt för att springa utan skor, men det hjälper nog föga när man haft fötterna insnörda i dojor hela sitt liv. Då får man nog vänja sig väldigt försiktigt om man inte ska få problem. Tyvärr..... Fast det kanske bara är jag som får problem, jag vill inte avskräcka den som vill testa - för det är sagolikt skönt!
Det är bara så att jag tycker priset var för högt - att få hela veckan att bli beige vad gäller löpningen.
Efter löpningen tränade jag mage/rygg i en halvtimme - liggande....
Imorgon är det en ny dag - det är bara att bryta ihop och springa vidare.....
Idag vaknade jag med huvudvärk. Typisk för när det kommer från nacken, dvs strålande bakom ögonen.
Bestämde mig därför att skjuta på intervallerna och istället jogga lugnt för att se om spänningshuvudvärken skulle släppa om jag rörde lite på mig. Tyvärr gjorde den inte det, men som tur var kom kiropraktorn förbi när jag sprang så jag kunde beklaga mig lite. Fick hoppa in i hans behandlingsrum och med ett litet "knix" var låsningen han hittade borta. Valde att inte ställa mig på löpbandet igen efteråt utan nöjde mig med de 8 km jag tillryggalagt.
Är jag pigg imorgon blir det intervaller då istället. Det känns lovande för huvudvärken klingade av ganska snabbt. Känner mig dock lite trött....
Imorse när jag vaknade hade jag träningsvärk i vaderna. Det är sjukt men sant: Av 3 mils vanlig löpning har jag inte ont i en endaste liten muskel dagen efter (förutom vanlig trötthet naturligtvis), men efter 3 fjuttiga kilometrar i strumplästen fick jag träningsvärk i vaderna. Säger en hel del om hur annorlunda jag springer utan skor.... Iofs lite förståeligt för när jag springer barfota springer jag nästan uteslutande på framfoten - allt för att det ska bli ett så mjukt och sviktande löpsteg som möjligt. Att dunsa ner med hälarna är inte så skönt....
Idag var det dags för att köra överkroppsträning med min PT. Och det blev köra av - sanna mina ord..... Det här blev dagens dos:
Chins 2x6
Chins - omvänt grepp 2x6
Negativa chins - omvänt grepp 2x6
Chins - upp med hakan ovan stången. Häng så och pendla ut med benen 10 ggr/varje ben 2 st
Skitjobbigt!!!!! Jag orkade inte allt helt själv utan han stod som en räddande ängel under och stöttade mig när jag började krokna.
Dips 2x10
Armhävningar med en hand på en bräda - växla sida i varje 2x10. Det här är jag hyfsat haj på.
Axelpress m 6 kg hantlar 5x20, 5x15, 5x10. Bah, jobbigt. Brann bra i axlarna....
Biceps curl m 6 kg hantlar 5x30, 5x15, 5x10
Hammeercurl m 6 kg hantlar 5x30, 5x15, 5x10
Biceps m 6 kg hantlar5x30, 5x15, 5x10
Alla 4 olika övningarna med hantlar ovan körde jag som 5 serier med 1 av varje - om och om igen.
Triceps m rep över huvud 1x30, 1x20, 1x10. Det här gillar jag och är hyfsat bra på.
Triceps press 10 kg 1x30, 1x30, 1x15 Isch - nu började jag krokna rejält
Biceps i maskin 1x20, 1x15, 1x10 Efter det här var jag slut som artist
När ögonen höll på att ploppa ur huvudet på mig av trötthet hejade han på mig med dom uppmuntrande orden "Vad är det här mot en mara - absolut ingenting." och "Du kommer bli så vältränad så du klår dom med hästlängder." Otroligt vad man går på sån't "struntprat" - jag orkar sjukt mycket mer när någon hetsar på mig.
Men så fort min prins försvann förvandlades jag alltså till "damen utan överkropp". Förtrollningen var bruten.....
Imorse när jag vaknade kände jag mig sådär "konstig" i kroppen som jag kan göra ibland dagen efter ett riktigt hårt träningspass. Det liksom brummar i kroppen och jag känner mig rastlös på något sätt. Jag vet att den bästa medicinen för att "bli som folk igen" är att röra på sig igen - dock lite och lugnt. Ute hade kung bore ett rejält utbrott i form av värsta snöovädret så jag tog vägen förbi gymmet för ett par km lugn jogg på löpbandet.
Idag valde jag att inte använda skor när jag sprang och herrejösses vad skönt det var att springa i bara strumplästen. Joggade först 2 jättelugna km i 6:18-tempo och ökade sedan farten en kilometer till 5:27-tempo. Underbart är ett klent ord. Brumningen och rastlösheten for all världens väg och nöjd, glad och pigg gav jag mig iväg till Centralbadet för dagens planeringsmöte.
När vi kom fram stod en härlig frukost och väntade på oss. Youghurt, nötter, kokt ägg, hembakat bröd av alla de sorter, färskpressad juice, kaffe/te etc - you name it!
Behöver jag säga att det satt som en smäck....
Efter frukost gick vi ner till konferensavdelningen där vi jobbade fram till lunch. Jag hade beställt räkor och kräftor med quionoa, pinjenötter, sallad och en wasabicreme. Mmmmmm...... Därefter ytterligare ett par timmars jobb innan det var dags för njutning.
Vi hade alla beställt varsin behandling och jag fick fotvård. Himlars gudar så skönt! Först fick jag ett fotbad innan jag fick lägga mig på en brits för att få naglarna tillfixade (så gott det nu gick med mina misshandlade naglar), en sagolik fotmassage och därefter målning av naglarna och en svalkande fotinpackning med pepparmynta. Jag är väldigt noga med att sköta mina fötter själv eftersom jag är djupt förälskad i dom (dom är så himla snälla och goa som bär mig mil efter mil eftersom jag nu är den springgalna stolla jag är). Men vilken upplevelse det är när någon annan pysslar med en. Så himla lyxigt....
Efter behandlingen mötte jag upp mina kamrater som var och en haft sitt "hallelulja moment" - en hade fått klassisk massage och en thaimassage. Vi gick ner till "vår avdelning" där vi hade en jättestor egen bastu och egen 34-gradig pool. Bastade en stund och gick sedan till bubbelpoolen och lät jetstrålarna massera våra kroppar. Tillbaks till konferensavdelningen och vår pool och blev serverade varsin smoothie och morotskaka. In i bastun igen en sista gång innan vi plockade fram alla våra peelingprylar och duschcremer och duschade i en evighet. Skrynkliga som russin och totalt "donkade" skildes vi åt för att var och en stappla mot hemmet. Nu är jag minst sagt avslappnad och så behagligt trött.
Imorgon gäller det att ladda om igen - imorgon är det dags för styrketräning med PT'n....
Den enda meningen med livet är maximal njutning i nuet....
Idag blev det 3 mil i 5:42-tempo på löpbandet. Det kändes lätt fram till ca 25 km, sedan blev det till att koppla på pannbenet. När man vill bryta när man har 400 meter kvar eftersom det känns som ett oöverstigligt hinder - då har man fått nock....
Hur som helst så gick det jättebra. Kroppen skötte sig precis som den ska - fick inte ont någonstans (annat än normal trötthet).
När jag klev in i duschen gjorde det rejält ont lite här och där i skinnet - hade fått lite friktionsskador visade det sig. Ett hastigt uppvaknande minst sagt... AJ!!!!!
När jag duschat gick jag in och la mig på rygg i bastun och njöt. Det var så otroligt skönt att ligga där i mörkret och bara känna efter hur det känns i kroppen efter 3 mils löpning så jag liksom fastnade. Kände att "nu borde du absolut gå ut härifrån - nu är du alldeles för varm" men jag kunde inte förmå mig att resa på mig. Till slut tog jag mig samman och rullade ner från britsen och gick ut - helt snurrig i huvudet av hettan. Höll nästan på att krocka med någon som kom runt hörnet - och vem var det? Jo min kära vän Lady Godiva!
Hon såg oroligt på mig för jag såg minst sagt borta ut, men lugnade sig snabbt när hon förstod vad det berodde på. Nu skulle hon ställa sig och harva på löpbandet - jag var inte alls avundsjuk.
Imorgon blir det en kanondag. Vi ska ha planeringsdag i vår lilla arbetsgrupp och den ska vi ha på Centralbadet. Konferensrum på förmiddagen och vidare snack på eftermiddagen i egen bastu och bubbelpool. Klockan 14.00 ska jag få en fotbehandling - gissa om jag längtar.....
Nu ska jag äta kallops - må så gott alla träningstokar!
Idag hade jag en arbetskamrat med mig som gäst på gymmet. Jättekul!
Började med att springa 10 km i "prattempo", dvs 5:42
Därefter rastade jag benen lite med 10 st ruscher i 3:30-tempo.
9 st i 200m och sista tills jag inte orkade mer och det blev 400m
Operation "springa bekvämt i 3:30-tempo" har inletts.
För övrigt är nu målet befäst - 200 mils löpning under 2008. Och det ska nås utan "Årets sista långpass". Man vet aldrig vad som händer - jag kanske inte ens kan springa då. Inte satsa allt på ett kort....
Kikade i min kalender för 2008 och hittils i år har jag sprungit 1733 km. Skulle vara kul att passera 2000 i år.....
Att kunna säga "förra året sprang jag 200 mil...."
Tror ni jag kommer att kunna få säga det?
Idag blev det en lugnare träningsdag. Benen är trötta sedan igår och jag har varit hos kiropraktorn för min regelbundna kontrollbesiktning så jag ville inte träna rygg/rumpa heller. Efter den obligatoriska streakrunningen körde jag lite armar/axlar och det fick räcka med det idag.
Jag lyssnar mycket på musik. Inte hemma faktiskt, men däremot alltid när jag åker kollektivt eller springer - och det gör jag ofta.
Musiken försätter mig i olika sinnesstämningar och jag väljer musik till resan på morgonen efter vilken sorts dag det är och även vad jag ska träna under dagen. Igår var det en "intervalldag" - alltså behövde jag vara pigg, alert och verkligen ON. Då triggade jag mig själv redan på morgonen med att lyssna på "uppåtmusik". En halvtimme ungefär tar resan och på den tiden hinner jag bli så indoktrinerad av musiken så att det sitter i fram till lunch då jag ska träna. När jag springer intervaller är det naturligtvis också ON-musik.
Idag är det en OFF-dag, dvs mental och fysisk vila. Då lyssnade jag på klassisk musik på väg till jobbet. Det kan också vara annan lugn musik som gör att jag inte triggar igång. Lugn musik gäller också när jag springer långpass - allt för att jag ska vara avslappnad, för att pulsen inte ska rusa och för att jag ska hamna i det där sköna lite filosofiska tillståndet som gör långpasslöpning så skönt.
Har dock märkt att vissa låtar i min mp3 är "förstörda". Jag kan sitta och lyssna på en låt och helt plötsligt får jag en känsla av köld, trötthet etc. Då har jag lyssnat på den låten på något långpass när jag frusigt, varit trött och längtat hem. Vissa låtar luktar också energidryck. Inte så angenämt.....
Flummig - jag????
På måndag ska vi på min lilla redaktion (vi är 3 stycken) ha en planeringsdag och vi har förlagt den till Centralbadet.
Här ska konfereras i bubbelpool, egen bastu, gym, simbassäng etc etc. Jag har också bokat in mitt livs första fotbehandling. Blir kanon för mina stundtals trötta och misshandlade "löparfötter".
Tjingeling från Fia-Lotta!
Idag hade jag minst sagt skenben.
Kände för att springa fort (med mina mått mätt) så det blev 10x400 m i 3:50-tempo med 60 sek ståvila emellan.
Började med att värma upp 1,5 km i stegrande fart, snörde till mina "porschar", dvs racerdojorna jag valt för dagen, och brassade igång.
Det var vansinnigt roligt, det gick hutslöst fort och jag blev rejält trött i benen. Efter nerjoggen tyckte jag dock att själva träningspasset gått så himla fort så jag blev lite purken att det redan var över. Någon mer löpning orkade jag inte så jag valde att hoppa in på 30 min corepass som så lägligt startade precis när jag var klar.
Så här betedde sig pulsen när jag alltså sprang i 3:50-tempo och ståvilade i 60 sekunder:
1) 174 - efter vila 145
2) 174 - efter vila 144
3) 174 - efter vila 146
4) 175 - efter vila 144
5) 174 - efter vila 147
6) 175 - efter vila 149
7) 174 - efter vila 149
8) 174 - efter vila 149
9) 175 - efter vila 150
10) 174 - efter vila 149
Jag var faktiskt betydligt tröttare än vad pulsen visar - i alla fall i benen. När jag springer i 3:50-tempo är jag väldigt nära mitt absoluta max. (Jag är en liten tant och har alltså inte så långa ben....)
För övrigt var det jobbigt med coren också. Jag gjorde ju flera hundra crunches igår och det kändes minsann idag.....
Idag skulle jag tränat med min PT, men han ringde och var sjuk så det blev till att vara sin egen slavdrivare idag.
Började med att värma upp 2 km på löpbandet och sedan körde jag 75 min helkroppspass. Valde att sprida ut gracerna när jag nu kunde välja själv - detta med tanke på att jag planerat att köra intervaller imorgon. Hade jag kört med PT'n hade jag nog fått flytta det passet till fredag, men nu blev det ju inte så.
Nu ska vi se om jag kommer ihåg vad jag körde:
- Sittande rodd
- Triceps drag - både framför mig och över huvudet
- Chins - några fjuttiga skakiga vanliga och riktigt många negativa
- Hänga i chinsstången med hakan ovan stången och pendla med benen
- Utfall med hantlar
- Axlar i Smithmaskin
- Raka marklyft
- 200 vanliga sit-ups med medicinboll
- 100 sneda sit-ups med medicinboll
- sida i "fällkniven" med hantel
- benspark
- 100 sit-ups i stolen
- benböj med hantlar
- latsdrag
Jag var så trött i biceps av att ha hängt i stången och pendlat med benen, så någon specifik övning för det orkade jag inte idag. Jag har överhuvudtaget fått flera kluriga övningar där inte bara den muskel jag primärt tränar involveras - det blir mycket "smygträning" av andra muskler också.
Undrar hur det blir med intervaller imorgon..... :-o
Jag har upptäckt ett intressant, men ytterst angenämt fenomen.
När jag springer på lunchen tar det ganska lång tid innan jag får några ordentliga "kickar" av löpningen - ofta upp mot milen. I alla fall om jag springer i ett jämnt tempo - kör jag intervaller går det fortare.
När jag springer på morgonen har liksom huvudet inte vaknat och det verkar som om kroppen chockas när jag sätter fart. Efter bara några minuter rullar en underbar cocktail av "välmående-kemikalier" av typen adrenalin och endorfin genom min kropp. Jag tror alltså helt enkelt att kroppen tror att det brinner eller att "ryssen anfaller" och gör sig beredd på att antingen fly eller slåss.
Jag som konstant sucktar efter njutning tackar och tar emot.
Idag blev det 5 km. Första 4 km i 5:42-tempo, sedan ökade jag till 5:00-tempo och till slut 4:30-tempo.
Nu kan jag, full av lugn och välmående, ägna mig åt dagens alla möten. Blev nästintill gråtimild när jag sprang och tittade på klockan och tänkte "det är måndagmorgon, klockan är 08.00 på morgonen och här springer du och mår gott". Undrar om det finns något bättre sätt att börja arbetsveckan på???
Löpning regerar!!!!!
Idag blev det lite "gott å blandat" i träningsväg. Började med att värma upp 2 km i stegrande fart och drog sedan järnet i 5 km. Dom 5 kilometrarna tog 23:33 och jag sprang dom första 3,2 kilometrarna i 4:45-tempo, saktade sedan ner till 5:00-tempo en liten stund och pustade och drog sedan på i 4:00-tempo sista biten.
När jag var klar var jag rejält trött i andedräkten, dock inte i benen, så jag drog ner löpbandet till 6:00-tempo och hissade upp till ganska rejäl backe och började gå istället. Gick så i 2 km, då jag varierade mellan 7 och 9 i incline - det är en rejäl stigning.
Skäll på hur mycket ni vill om löpbandets värdelöshet, men jag vet inte var jag skulle hitta en 2 km lång backe att ta mig uppför non-stop. Eller egentligen hur lång jag vill. Kanon! Det brände bra i baken och vaderna när jag var klar - precis som jag ville. Det faktum att jag gick raskt istället för att springa gjorde att jag kunde mjölka ur musklerna i rumpa/bakben rejält utan att någon trötthet i andedräkten satte gränserna.
Därefter var det mittkroppens tur en stund. Körde sit-ups, sneda sit-ups, sidoböj i fällkniven med hantel och plankan. Lite utfall fick avsluta det hela innan det var dags för bastun.
När jag kom ut från gymmet dalade det jättestora snöflingor över Sundbyberg. Kände mig så nöjd, glad och duktig så jag pep in på Åhléns och köpte mig en ny väska - det tyckte jag att jag var värd.
Jag har funderat en hel del på min träning. Försöker nu sikta betydligt noggrannare innan jag avfyrar ett träningspass och jag tror faktiskt att det börjar ge resulat. Det blir betydligt bättre kvalitet på min träning känns det som, när jag försöker utesluta så mycket "skräpträning" som möjligt. Som ett led i det började jag med att radera topplistan från min startsida. Jag ser vad mina kompisar tränar ändå utan att ha den där fullständigt värdelösa topplistan som inte säger ett jädra dugg egentligen. Träningstiden är inte ett mått som jag är intresserad av. Jag är intresserad av hur det går för er i er träning - både om ni mår gott av den och om ni gör de framsteg ni vill. Så det så!
Idag har jag återigen lyckats med det som tidigare varit en outgrundlig plåga, dvs att springa på morgonen. Jag börjar nog vänja mig, för inte nog med att jag kan springa - jag kan öka farten också en smula.
Idag sprang jag först 3 km i 5:42-tempo, därefter 2 km i 5:30-tempo och sedan 1 km i 5:00-tempo. Huvudet halvsov, men det spelar ingen som helst roll - även om jag är en hejare på att springa vilse lär inte ens jag klara av det på löpbandet.
Igår hade jag utvecklingssamtal med mina 2 närmaste chefer och jag blev så otroligt glad när dom mot slutet av samtalet utgjöt sin förtjusning över mitt myckna tränande. Dom såg det som en merit att träna mycket och ansåg att "klarar man av att springa marathon och tom längre distanser än så så är man en målmedveten person som har förmåga att planera både lång- och kortsiktigt. Man har det man på finska kallar sisu." Maken till träningsvänlig företag får man nog leta efter (om man inte har ett arbete där det ingår träning som arbetsuppgift naturligtvis). Vi har 4000:- om året att träna för och fria arbetstider, som möjliggör långa luncher då man kan klara av dagens träningspass om man vill. Eller om man vill komma sent på morgonen för att träna på morgonen - eller gå tidigt för att hinna med det efter jobbet. Vill vi springa lopp i företagets namn och ordnar det som ett företagsjippo betalar arbetsgivaren startavgifterna. Sådana arbetsgivare skulle alla ha.....
Sedan kan man ha det mindre kul på jobbet också - kolla här, vilket drömjobb....
http://s274.photobucket.com/albums/jj279/Fia-Lotta/?...Idag ska jag säga farväl till min arbetskamrat som gått bort. Jobbigt, men det ska bli skönt att få säga hej då ordentligt. Har pappersnäsdukar i handväskan - det lär gå åt.....
Hälsar
Fia-Lotta
Idag stod det styrketräning på programmet. Började med att streaka som uppvärmning och anföll sedan vikterna. Jag har missat ett styrketräningspass den här veckan och hade bara en timme på mig för att dra igenom det viktigaste så det fick vara full fart som gällde. Jag kör ju just nu många reps också och det tar sin tid. Ingen rast och vila alls mellan övningarna, började en muskel surna till så tränade jag en annan muskel medan den trötta fick vila så länge. Det här körde jag idag:
Sittande rodd
Triceps drag
Negativa chins
Benspark
Sidolyft med hantel i fällkniven
Utfall med hantlar
Benlyft i chinsstång
Benspark i chinsstång
Sit-ups i "stolen"
Rygglyft med medicinboll på raka armar i fällkniven
Raka marklyft
Axlar med hantel
Puh......
Idag har jag kört det som normalt ger mig dödsångest - dvs längre intervaller. Tusingar blev det idag. Underbart nog infann sig aldrig dödsångesten idag för jag lyckades hålla modet uppe och tänkte hela tiden positiva tankar som "jag är stark", "du är en j-el på att springa" etc etc.
Och det gav helt klart effekt.
Började med att värma upp. Uppvärmningen blev något längre än vanligt, för jag hamnade mitt i en diskussion om träningsvärk och bmi så jag glömde tiden och fastnade en stund i ett och samma tempo. Normalt så ökar jag hastigheten hela tiden när jag ska värma upp inför intervaller. Efter 2,5 km var jag uppvärmd och klar och redo för dagens uppgift.
Körde 6x1000 m i 4:30-tempo med 90 sekunders gåvila emellan. När jag kör korta intervaller känns det skönare att stå och vila tycker jag, men vid långa intervaller känns det skönare att röra på sig vid vilan. Det är säkert individuellt hur man upplever det och jag tror inget sätt är fel.
Så här betedde sig pulsen idag.
Intervall 1: 174 - 140 efter vila
Intervall 2: 176 - 142 efter vila
Intervall 3: 177 - 141 efter vila
Intervall 4: 179 - 142 efter vila
Intervall 5: 178 - 142 efter vila
Intervall 6: 181 - 145 efter vila. Här märktes det att jag började bli trött i benen - inte fullt så mycket swung i benen - pulsen steg....
Avslutade med att jogga ner 1 km i lugn fart och stretchade sedan mina nedre regioner.
Förresten så fick jag idag inget "pirr" i armarna idag - däremot pirrade det lite i vaderna ett par gånger i slutet av intervallena. Det beror nog på att jag blev tröttare i benen vid dom långa intervallerna. Vid 400-metersintervallerna springer jag nästan så fort jag kan och då måste jag spänna mig för att hålla stilen - alltså även överkroppen. Idag kunde jag springa mer avslappnat i och med det lugnare tempot. Benen var dom som fick jobba mest.
Idag har det varit en riktigt skön söndag. Gick upp hyfsat tidigt och ägnade mig först åt allehanda "hushållsgöromål". Gjorde bland annat en julskinka. Japp, ni läser alldeles rätt!
Antar att ni med det inser att jag inte är någon fanatiker vad gäller traditioner - vill jag ha julskinka så gör jag det oavsett årstid. Kan bara rapportera att den var sagolikt god! Vevade in 3 stora skinkmackor och ett antal glas iskall lättmjölk innan jag pinnade iväg till gymmet för att springa.
Först kändes det ganska trögt - första milen så där. Fick lite ont under ena foten, men det blev direkt bättre när jag stannade till och lossade på snörningen - jag hade knutit skorna för hårt. När jag ska springa långt ska jag ha skorna så löst knutna så att jag kan sparka av mig dom om jag vill. Det gillar mina fossingar.
Jag visste också att LadyGodiva var på intågande och varje gång någon kom i dörröppningen kikade jag och till slut dök hon upp.
Hon värmde upp på löpbandet bredvid mig och underhöll mig sista biten. Tack gulle dej!!!!
Jag sprang först 2 mil i 5:42-tempo (mitt marantempo om jag ska ta maran under 4 timmar) och sista kilometern brassade jag på lite - först i 4:45-tempo och sedan i 4:00-tempo.
När jag stretchat gick jag ner och la mig i bastun en stund och filosoferade i mörkret och därefter gick jag upp till LadyGodiva för att återgälda hennes supportande genom att underhålla henne sista biten.
Tänk vad mycket det finns att kackla om när man träffar en annan "träningsrtok"
När jag kom hem var det bara att hiva in kålpuddingen i ugnen (den som jag som den goda husmor jag för dagen varit så rådligt tillverkat INNAN jag gick iväg till gymmet). Gissa om det smakade gott....
Nu ska jag sitta på möte både måndag och tisdag (inklusive middag måndag kväll). Suck..... För att överleva morgondagen kommer jag att jogga en liten bit innan marathonmötet börjar. Någon marathonlöpning blir det dock icke i arla morgonstund. 5 km i 6:00-tempo är ungefär vad jag klarar i ottan.....
Idag har jag haft en riktig lyxdag. Jobbade fram till 11.00 och sedan pep jag iväg till gymmet och tränade styrketräning.
Värmde upp med 1 km Streakrunning och sedan körde jag biceps, triceps, axlar, framsida lår, benböj, utfall, armhävningar, raka marklyft, benböj med hantlar, vader och latsdrag. Har fortfarande träningsvärk i "volangerna" så jag fick försöka undvika allt där mittkroppen var alltför involverad. En timme höll jag på och sedan var det dags för Älvsjö och Hälsomässan.
Hela eftermiddagen nästan har jag alltså tillbringat strosandes omkring bland montrarna. Hann med en hel del faktiskt.
Jag fick massage
Jag tog mitt blodtryck (109/65)
Jag köpte Hot/Cold linement
Jag köpte en massa nötter (5 påsar för 50 kr)
Jag provade en faslig massa cremer och provåt en faslig massa nyttigheter
Fick också en innehållsförteckning över min lekamen - så här såg den ut:
Kroppstyp: Atletisk
Längd: 162 cm
Vikt: 56 kg
BMI: 21,6
Fett: 20,5%
Fettvikt: 11 kg
Fettfri vikt: 45 kg
Dessutom vann jag!
Gick förbi en monter där det gällde att slå tidigare rekord i chins. För tjejer var det 3 stycken som gällde för att vinna och såklart kunde jag ju inte bara gå förbi utan att angripa chinsstången.....
6 stycken fick jag till och satte därmed nytt damrekord.
Vad jag vann?
Jo denna:
Så här står det på magen:
Åsså vann jag en dekoration för mina ädlare delar - en tatuering
Idag omöjliggjorde min träningsvärk i mittkroppen snabba intervaller. Inte så att jag är totalt handikappad, men när jag springer riktigt fort måste jag klara av att hålla buktrycket för att hålla balansen och inte börja vingla och det var det alltså inte läge för idag. Men det var nästan bara bra, för då tvingades jag köra backträning istället - något jag verkligen borde köra oftare.....
Så här körde jag idag:
Tempo 6:00 min/km
1 km uppvärmning och därefter
13 st backar med 2 minuters gåvila emellan.
Incline 5 - 500 m
Incline 6 - 500 m
Incline 7 - 500 m
Incline 8 - 500 m
Incline 9 - 500 m
Incline 10 - 500 m
Incline 15 - 300 m
Incline 10 - 500 m
Incline 9 - 500 m
Incline 8 - 500 m
Incline 7 - 500 m
Incline 6 - 500 m
Incline 5 - 500 m
Det kändes i bakbenen.....
Måste också berätta om min mardröm jag hade inatt. Förmodligen kände jag av träningsvärken i magen när jag vände mig i sömnen för jag drömde att jag var och tränade och gick in i omklädningsrummet när jag var klar. Omklädningsrummet var fullt av folk. Jag började dra av mig tröjan och tittade ner på min mage och ve och fasa - den var alldeles hårig! Full av äckligt svart, krulligt hår! Jag slet ner tröjan igen och rusade in på toaletten och drog av mig tröjan. I panik började jag dra i håret som tack och lov lossnade hur lätt som helst. MEN..... håret var alldels klistrigt och fastnade precis överallt samtidigt som det genast växte ut nytt hår på magen i takt med att jag drog bort det. Så där stod jag inne på toaletten, med hårig mage och klistriga ludna händer och hade panik. Sedan vaknade jag och då kändes det lilla magproblemet "muskelsmärta" som en petitess. Det kunde varit värre.....
Idag tränade jag med min fantastiska PT igen. Han är så himla duktig, trevlig, lugn, psykologisk, pådrivande etc etc så jag är alldeles salig.
Mittkroppen stod på schemat. Jag fick köra ett antal olika övningar:
Hänga rakt i chinsstången och lyfta upp benen rakt fram. När jag kört några set och inte tyckte att jag orkade fler fick jag köra ett set till - med böjda ben. Allt för att köra ur absolut sista musten ur musklerna.
Rygglyft i fällkniven med medicinboll som jag fick hålla rakt framför mig. Avslutades med statisk träning då jag fick hålla mig upprätt i fällkniven samtidigt som jag skulle röra bollen in och ut från kroppen.
Sidolyft i fällkniven med ena armen ut i luften och hantel i handen.
Dra mig upp i chinsstången och hänga så med hakan ovan stången. Ansiktet ut från väggen och pendla med benen rakt ut från kroppen.
Crunches i "magstolen"
Crunches på golvet med medicinboll mellan knäna - både raka och åt sidorna.
Samma utgångsläge - crunches men då även rumpan skulle upp i luften.
Alla övnignar skulle jag göra 4x25 stycken. Sedan var jag mör i mittkroppen - jag lovar! Undrar om jag får några magrutor nu..... ;D
När träningen var klar gick jag och la mig i bastun en stund. När jag skulle lägga mig på rygg på bänken gick mina magmuskler i strejk och jag dunsade ner - donkade huvudet i väggen. Jag började fnissa och då började det fnissas från andra bänken också. Då kände jag igen tjejen, det var en tjej jag kände igen från tv. Vi böjade prata och jag berättade vad jag tränat och då var det som att vrida på en kran. Hon pratade och pratade - jag fick höra hela hennes historia - och den var inte så munter. Hon hade både supit och knarkat och kämpade mot både det och ätstörningar. Hon bad mig berätta om hur jag blivit så vältrimmad som hon tyckte att jag var och jag drog min historia om hur jag var en lönnfet, storrökande degpåse tills jag en dag bara bestämde mig för att det fick vara nog.
Hon var så tacksam att jag ville berätta - tack snälla du för din historia, du har gett mig precis sånt jag behöver höra sa hon. Kände mig så glad att jag kunnat ge henne några ord på vägen på vägen tillbaka till ett gott liv.
Idag hade jag bestämt att jag skulle springa långsamt. Jag springer aldrig med pulsklocka annat än när jag kör intervaller, men idag satte jag på mig den och bestämde att pulsen inte fick gå över 145. Tempot blev då 6:00.
Fy fasiken vad tråkigt att springa på det viset - att hålla koll på pulsen och låta den styra istället för känslan. Jag kan absolut inte få något flyt i löpningen om jag ska låta pulsen styra, så är det bara. Att inte kunna brumma på som benen vill utan att det blir "för fort". Var är då den grundläggande rörelseglädjen?
Nej, nu fick jag svart på vitt - pulsbaserad träning är absolut ingenting för mig. Dessutom gick det så j-a långsamt. Jag gjorde ett ärligt försök, men det blir nog mitt första och enda.
Det får vara hur effektiv träning det vill - skulle jag tvingas till den typen av löpning skulle jag sluta.
Efter 7 km brast nervsystemet fullständigt och jag la in 4 st ruscher i 3:45-tempo (totalt 1 km) för att få sprätta loss lite och få känna den glädje och tillfredsställelse jag känner när jag helt okontrollerat får spinna loss. Få bli riktigt flåsig, svettas och känna att hjärtat svarar blixtsnabbt med att pumpa runt syret som min kropp så väl behöver. Jag känner mig fri, stark och så jävla lycklig då. DET är löpning för mej!
Sedan gick det bra att jogga ner en stund, eftersvettas och känna hur endorfinerna vaknat till liv.
Jag beundrar verkligen er som pallar.....
Jag tycker att jag har betalat och betalat och betalat. Kanske inte med pengar, men väl med svett och slit. Tycker inte jag fått så mycket tillbaka - speciellt inte vad gäller min tid på milen, men idag fick jag betalt - jädrar i min låda!
Vinterutmaningen stod på schemat och det var med viss bävan jag tog mig an uppgiften - kände mig seg i benen. Värmde först upp 2 km i stegrande fart och då släppte faktiskt segheten. Stannade till, drack och stretchade ut vaderna lite innan jag satte fart. Första 5 km "safade" jag och låg i det tempo jag VET att jag grejar i en mil, dvs 5:00-tempo. Efter 5 km kände jag mig fortfarande pigg så jag ökade till 4:45-tempo. 8 km rullade förbi och jag kände mig mer och mer säker på att "idag kan det göras stordåd minsann". Ökade till 4:30-tempo och när jag passerade 9 km ökade jag ytterligare till 4:15. De sista 500 metrarna rev jag av i 4:00-tempo och föll ihop som en liten blöt trasa när jag kom i mål. Flåsande som en blåsbälg och med värkande käkar (av syrebristen).
Men ta mig tusan - jag gjorde det på 47:53! Fy faaaan vad jag är glad!
