Igår söndag red jag en häst som heter Ymer. Han är en äkta nordsvensk och det märks. Jag har ridit honom tre gånger förut och hittills funkar det bra! Det är kul att rida honom för det blir lite omväxling mot de andra ridskolehästarna. Han är så pass ny fortfarande (han kom till stallet precis innan jul) så han har inte riktigt lärt sig hur man uppför sig!! Han är dessutom väldigt pigg och stark, så det tar på krafterna! En typisk nordsvensk!
Vi tränade på olika sitsar och samtidigt hade jag fullt shåå med att hålla Ymer på fyrkantsspåret och i rätt gångart! Han fuskar gärna genom att gena i hörnen och springa fortare än han ska så man får hålla i sig ordentligt och vara på sin vakt!! Man vet aldrig när han sticker iväg... hehe!
(Varför gillar jag de bråkiga och bångstyriga hästarna? det har jag alltid gjort....enda sen jag började rida...Jag skulle alltid ha de största och mest bråkiga hästarna...)
