Gunnar M. och jag gick nio hål på en inte altför blöt Lyckorna-bana. Vi blev igenomvinkade redan på ettan av ett par som letade efter boll. En röd, sade han att det var. De hade nog räknat med snö. Gunnar gjorde birdie och jag par. En lyckad genomgång, med andra ord. Svingen satt rätt bra, och jag vann den stora tävlingen: Honören på nian!
Då var han hemma igen, om än på stappliga ben ungefär som jag själv brukar vara efter en längre jordpromenad. Jag måste ju faktiskt slåss mot dragningskraften också, vilket F. inte behövde, så han är nog inte lika vältränad som jag. Nu när man inte måste bevaka detta spektakel längre, så får man väl ta tag i träningen lite bättre igen. Igår var det gymmet, och idag en timmes promenad, för att göra plats för lite skinka mm. Viktmålet är nog utom räckhåll ( 3 kg ytterligare innan årsskiftet) men jag kommer att göra ett sista ryck i mellandagarna. Vi får se hur det går. Eventuellt kommer jag att redovisa det här.
På grund av äventyret i rymden så har jag inte kunnat träna så mycket de sista dagarna. Det kanske låter som en bortförklaring, - och det är det. Men ni såg väl "presskonferensen" med Fuglesang och rymdminister Maud. Hon höll på att spricka av stolthet, och förklarade att 800 satsade svenska millioner var faktiskt en bra investering. Det är ju klart, hon fick ju frottera sig med kronprinsessan i studion och rymdmannen en bit därifrån, så hon var nog nöjd. Sen fick vi ju oss ett nytt världrekord i tallrik också, samt som grädde på moset en uppvisning i hur man suger tyngdlösa jungfrubröst.
Viktminskningen har gått i stå, och jag funderar på att äta upp mig ordentligt innan årsskiftet, så att jag får en behagligare ingångsvikt inför nästa års bantning.
Lucia stack ju enligt blodig sägnen ut sina ögon, så vi gjorde dagen till ära ett besök på Galgbacken i Lödöse, där blodiga saker hände på medeltiden och framåt. Inga avrättningar var inplanerade denna dag, men jag höll på att kasta mig utför stupet vid utsiktsplatsen, då jag fastnade med foten i en rot eller motsvarande. Jag lyckades i sista stund få stopp på ekipaget, så det blev inte ens en självspillning denna dag uppe på Galgbacken. Det var tur det, som Råskinnet Karlsson uttryckte det, eftersom det var jag som hade hand om dagens fika. Det var en nostalgisk rundtur för mig, då vi besökte platser "där barn jag lekt". Jag återsåg Pingstalund festplats, vilken tedde sig avsevärt mindre nu än för 40 år sedan, trots att dansbanan var borta. Denna dansbana där jag tog mina första stapplande danssteg, inte helt olika de som avslutade denna syndens gärningar i modern tid, på Lane Loge. Jag fick också återse min gamla skola vid Heden, och i skymningen kunde Kalle och jag njuta av utsikten från "Höga Berget". Gordon var vid detta tillfälle upptagen med andra göromål i lackeringsbranchen.
brukar vara en timme. Har kommit fram till att det är lagom. Ibland springer jag lite på löpbandet också för att impa på brudarna:). Men då brukar jag få ont i foten. Idag var det bara grabbar där, så foten klarade sig. Inga kända mäniskor i bastun, så det blev inte nåt tjôt.
bestod av ett pass på gymmet. Jag gick en timma senare än vanligt, för att se om där var andra gymnaster att titta på än de "gamla" vanliga. Ingen större skillnad. Man får nog senarelägga det med ytterligare en timme. Det finns tydligen människor som arbetar, vad nu det ska vara bra för. Inte mycket folk i bastun efteråt, så jag åkte snart hem.
som likt en Fuglesang försvunnit ut i Rymden 2 gånger nu. Jag försöker igen då mitt motto ju är att det aldrig är för sent att ge upp.
3/4 av PRO-L genomförde en jägarmarch ute vid Ulvesund, trots betydande regnrisk
Vi startade ute vid den religiösa Restenäs-skolan genom att bestiga ett större bergsmassiv, vilket kunde tagit knäcken av betydligt yngre pojkar. Dock slutade det att regna, vilket kan ha berott på att Gordon gick ner på knä framför ett kors som stod på berget. Någon trodde kanske att han bad en bön, men jag tror att det berodde på utmattning.
Fikapaus togs en stund senare vid ett svartbygge i skogen. Kalles ryggsäck innehöll mycket godsaker, som slank ner i behövande magar. Därefter tog vi oss ner till Ulvesund genom att tresspassa genom privat mark. Vi skulle hälsa på Handlar´n i Ulvesund, men när vi kom dit höll han på att betjäna en dam i charken. Råskinnet kunde inte vänta utan trängde sig före. FLYTTA PÅ DIG KÄRRING, skrek han. Därefter beordrade han Handlar´n att ge oss en utförlig vägbeskrivning för vår fortsatta färd. Vi fick en sådan och gav oss iväg och lämnade en gråtande dam och en förgrymmad handelsman.
Vi fortsatte på anvisad väg, men den var nog inte helt korrekt (medvetet?), då vi fick tresspassa oss över ytterligare några tomter innan vi var på legal mark igen. Vi gjorde en liten avstickare ut till konferensanläggningen Strandgården och jag blev köpsugen som vanligt.
Vi vandrade vidare tillbaka till Restenässkolan där Gordon ville ta en nostalgisk runda där han på 60-talet tog realexamen. Jag fick också möjlighet att återse den husgavel där jag friat till en internerad flicka samma decenium. Det gällde dock inte giftermål utan bara en date till nyårsfest. Det började regna igen (bönens makt varar inte för evigt), så vi avbröt övningen där. Som vanligt hann vi inte med allt vi tänkt. Bl.a. fick vi inte se det äppleträd som Gordon & Co INTE stal frukt från, utan bara åt från trädet och lämnade skrottarna sittande kvar. Gordon berättade emellertid att det blev rektors-sak av tilltaget.
