En av lokaltidningarna i Umeå - jag gissar Västerbottens Folkblad - skrev nån gång i mitten av 80-talet, när jag gestaltade Lord Archibald Buttram-Kent i spexet Sherlock:
- Pär Lindström visar prov på en driven fysisk skolning.
Jag minns också hur jag i högstadiet kunde sätta benen (ett i taget) bakom nacken, och att jag på gymnasiet utan problem kunde böja oregelbundna verb på tre olika språk.
Annars har väl smidighet aldrig varit en av mina framträdande egenskaper, och allt efter som åren gått har man väl stelnat till allt mera, både fysiskt och mentalt.......
Våren 2006 genomled jag något som heter Body Age Test. Det började med att man med en avancerad våg mätte fördelningen i kroppen av fett, muskler och vatten.
- Du har kropps-sammansättning som en elitidrottsman, sa Sjukgymnast Tony, men där tar tyvärr likheterna slut.........
Rörlighet - eller orörlighet, snarare, var helt tydligt min svagaste punkt. Som ett knippe okokt spaghetti i skuggan av ett isberg, typ.
Med en hyfsad vilopuls, viss armstyrka, normalt blodtryck, och en envishet som gjorde att jag i tre minuter kunde "sitta i Jägarvila" fick jag ändå ett totalresultat som låg något år under min kronologiska ålder. Jag hade fått blodad tand, och gav mig ut på jakt, mot gränser som aldrig tidigare passerats:
- Mot tårna - och vidare!
Jag började gå på Yoga-pass, och räknade mig snart till Djurens Vänner. Med hjälp av bland andra Fjärilen, Fisken, Kobran och Svanen sträcktes muskler till aldrig tidigare anade längder, och jag Plogades på mattan vecka efter vecka, kämpandes i ändlösa timmar med diverse Krigare.
En av mina målsättningar var att till Midsommar kunna gå upp i brygga, och Fröken Pernilla hjälpte mig gladeligen, tills den dagen jag i ett ganska gott försök spräckte gylfen i mina träningsbyxor. Hon sade upp sig kort efter den incidenten....
Med tiden blev det så dags för ett nytt Test. Jag kände mig väl förberedd, och värmde upp ordentligt i stretch-hörnan.
Tony gjorde vågen, och det verkade som att öl- och pizzadieten till slut normaliserat fettandelen i min lekamen. Därpå följde blodtrycksmätningen, och en kontroll av pulsen i vila. Armstyrkan var bättre än senast, och tre minuter "sittande mot väggen" härdade jag ut precis som förra gången.
Rörligheten - som mättes i antal cm man kunde luta sig framåt, från sittande med raka ben och 90 grader i höften - hade ökat markant!
Förväntansfullt satte jag mig ner för att ta del av resultaten. Döm om min förvåning när Tony avslöjade att jag "åldrats" sex år under det enda som förflutit, och nu var tre år ÄLDRE än min kronologiska ålder!
Både vilopulsen och blodtrycket hade gått upp, och försämrat mitt totala resultat så till den milda grad......
Dagen efter låg jag sjuk. Förkyld. Kroppen hade nog "vetat" dagen innan..... Lite snöpligt, men.....
Yoga var ändå, på det hela taget, en mycket positiv upplevelse. Jag ser det lite grann som en extremform av stretching, Den kontrollerade andningen har jag lite svårt för, särskilt när man måste/bör "låta", men jag antar att om man har hållit fast vid den i tusentals år så borde den vara till nån slags nytta.
Den lite snällare varianten, Body Balance, har jag på sistone tänkt pröva på igen. Hittills i år har dock passet varit överfullt av Nyårslöften. Men nästa måndag, kanske?
BILDEN visar en av de få mera avancerade övningar som jag faktiskt lärde mig att klara av. Vad jag förstår har den flera namn. När jag gjorde den hette den Clownen, om jag minns rätt.
Under några år har jag i perioder gjort försök att få Grabben med mig på ett och annat träningspass.
Nästan alltid har man efteråt fått pillra ögonen tillbaka in i -hålorna på honom, så mycket har han skämts.
Jag minns en gång - 2009 tror jag - när vi låg där på våra mattor, längst bak på Friskis och Svettis i Uddevalla på ett Core-pass, och han efter varje övning lyfte huvudet och väste:
- Jag hatar Dig, Pappa!
Hans mest återkommande Skam har varit Pappas Träningsbyxor. Ett par svarta, och ett par grå. Liten slits i sidan. Typ nylonbadbyxor, blanka, och med korta ben.
Alltför korta, har han tyckt, Grabben..........
Men de är ju nästan outslitliga, och går ju att bada i också, när Nöden (läs anständigheten) kräver att man använder -byxor.
I alla fall, vecka 9 var det dags att köpa ett par byxor till att inleda ute-löpnings-säsongen med. Vi gick tillsammans till Team Sportia.
Off-black, ville jag ha. Färg alltså ( svart är ju "ingen färg" ). Det var inte att tänka på. Gud Förbjude att nån skulle löpa i svensk terräng eller stad iklädd långbyxor i någon annan färg än svart!
O-tajt, ville jag också ha. Det var inte riktigt rätt replik, eller viljeinriktning, på Team Sportia......
- Det är ju mest tajt nu för tiden, sa det välmenande Biträdet.
Så jag provade välvilligt ett par tajta varianter, och kom ur provhytten som nån slags korsning mellan Billy Elliot och Alien.
Sonen och jag var för en gångs skulle eniga. Det fick bli det enda O-tajta paret, som dessutom såldes på Rea för 199 kronor. Käcka passpoaler* i reflextyg.
PERFEKTA några dagar senare, på Melodifestival-gympa. Danny Saucedo hade kvalificerat sig till Finalen veckan innan, och "reflex-revärer" tillsammans med koreografin till "Amazing" satt som en smäck!
Eller som ett par byxor. Otajt.
(* passpoaler är "dubbelvikta" sömmar, liksom)
