Vaknade natten till onsdagen med världens frossa som en timme senare övergick till världens feberyra och svettningar. Jag har nog aldrig känt mig så eländig i hela mitt liv.
Inte en alvedon eller annan verktablett i hela lägenheten och febern blev bara värre.
Jag grät, smärtan i ryggen var obeskrivlig, kunde inte ens gå så ont hade jag. Till sist fick jag tag på mina "extra" föräldrar - i det fallet mina räddande änglar och Ulf kom hit med alvedon.
Genast släppte den fruktansvärda huvudvärken och ryggvärken.
Låg i soffan hela onsdagen och torsdagen, idag släpade jag mig till psykologsaken och nu känns det "bara" som en vanlig förkylning.
Stod i fönstret och kollade på när mina kickboxingkompisar körde det hårda fredagspasset.. Jag undrar när jag kan börja träna fullt igen.. Jag sörjer..
Trevlig helg.
Nu är man ute på LIA (Lärande i arbete) och tyvärr har man vissa kvällspass, lär missa minst 1 pass vissa veckor.
Det stör mig rätt så mycket och det känns tomt när man sitter på jobb, klockan slår 17 ellr 1730 och tänker nu svettas de andra och lär sig massa grejer, och så sitter jag här på min röv och latar mig.
Jaja, bara att ta igen det på annat vis.
Nu laga lunch till patienterna!
Hejs Yoshi.
