snowboardåkare, skatare, mountainbikecyklist, eller parkourutövare :)! Jag är grymt duktig, blir sponsrad av Redbull . Jag åker världen runt å blir filmad när jag gör saltomortaler å andra snygga trix. :) Men här är jag nu. Tillbaka till vekligheten -arbetar, kommer hem, lagar mat, tvättar, städar...mest samma sak varje dag, det är ju ändå i slutändan det jag vill ha. Jag får ju pussa på min son varje dag :)
Men när det blir en stund över tar jag på mig träningskläderna och ger mig ut på en löprunda. I lurarna strömmar musik av bästa sort och allt runtomkring blir till en musikvideo. I ögonvrån ser jag en betonggris, vänder mig mot den å tar sats, hoppar över, i min video springer jag urban trail/parkour och jag är GRYM, kanske till ock med världsmästare :). Det är bara pinsamhetsgraden som sätter gränsen, och då min skämsspärr gått å gömt sig någonstans bortom horisonten är den inte en begränsande faktor :)
Ikväll står alkohol å dans på schemat, mycket skratt å galenskaper :) Nedan -inköpslista (i fantasins värld är det catwomens tur att komma fram:) )
har nu förvandlats till läskig snortant i pappförpackning :(
ligger å tröstäter choklad i mängder (trots att smaklökarna knappt reagerar :) )
Tänk att ett leende kan betyda så mycket. Vi borde verkligen le å heja på varandra lite oftare! :)
Om ca 1h skall jag ut å springa, skulle vilja sätta på mig löpardojjorna å dra ut nu men har precis slängt i mig en stor portion spagetti å köttfärssås... kan bli lite jobbigt i magen. Så skriver en liten rad här sålänge :) Ålder ålder ålder... Har haft sådan panik inför min 36årsdag (11 okt), närmare 40 än 30 huuu. Bara funderat på allt jag inte har -såsom man, hus, bil, hund, husvagn osv och glömt helt vad jag faktist har. Så vad är det jag har? - En underbar son på 11år, en högskoleutbildning, ett bra jobb, en bostadsrätt, en liten stuga och sist men störst HÄLSA, Jag har i år sprungit göteborgsvarvet och kretsloppet. Så med huvudet högt säger jag välkommen till min 36årsdag, det år då jag både är snyggare och absolut mer välmående än på många år :)
Jag sprang kretsloppet igår, 10km. Jag kom in på 1h och 5min. Jag vet att med den träningsmängd (löpning, har inte kunnat springa mer än 2ggr i veckan då jag har problem med benhinnorna, så får varva med cykel ) och med de resultat jag gjort tidigare att det inte kunde gått så mycket fortare. Ändå vill jag bara kräkas, känslan av värdelöshet har sköljt över mig. Det som kommer ur min mun -jag är nöjd att jag tog mig runt, matchar inte tanken -fan vad värdelös jag är. Skall iväg å träna idag, men inte med nöje, mer som tvång. Egentligen vill jag bara stanna hemma, köpa chips och cigaretter (allt för att göra mig ännu långsammare) och gotta ner mig i min värdelöshet och aldrig någonsin tänka tanken träna igen.
Idag gjorde jag slag i saken och skickade in min ansökan om lämplighetsintyg för körkort till transportstyrelsen, absolut sist i gänget med denna bedrift. När jag var yngre skulle jag absolut inte ha körkort, inte bra för miljön lät det då (kan vart pengarna med, men surt sa räven :) ).
Nu är det dock på tiden, känns inte bra att vara den enda som inte har. Så i sommar skall jag och Tina ut å köra på vägarna. Jag har kört ett par gånger förut, men ush vad läskigt det är haha kommer puttrande i 30 km/h och jag tycker det går galet fort. Det är som med löpningen, jag tror att jag kommit upp i en bra hastighet så kommer någon powerwalkare å går förbi mig haha.
Min mor var bara var 15 år när hon fick mig, min syster kom till världen 5 år efter. Alltså 2 barn vid en ringa ålder av 20 år. Jag kommer ihåg när jag var 10 år och hon hade skaffat barnvakt till oss då hon skulle på Roskildefestivalen, jag tyckte det var så märkligt att det bara var min mor som hade långhåriga killkompisar och åkte runt på musikfestivaler...inga andra av kompisarnas mammor gjorde ju sånt :) Skillnaden var ju att min mor bara var 25 år, det kunde ju jag inte se då.... hon var ju lastgammal i mina ögon :). Hon var verkligen fantastisk, hon gjorde många fel men ännu mer rätt. Ställde alltid upp i alla lägen. När hon var 29 fick hon beskedet att hon hade leukemi. Ett år med återkommande cellgiftbehandlingar följde. Mormor fick ta hand om mig och min syster. Mormor var då i mina ögon det mest pinsamma någonsin, hon hade dansat balett i sin ungdom, och varje gång jag hade vänner hemma skulle hon visa sina moves, gå ner i spagat osv haha, jag var 14 ( den ålder när det är pinsamt att bara vara ). Kan säga idag att det inte är konstigt att både jag och min syster är lite av teaterapor, det ligger i Lidborgs-genen :) Mamma blev frisk men bara för en tid, efter ca 3-4 år blev hon dålig igen, och när hon bara var 37 år gick hon bort. Mitt livs absolut värsta dag. Hon dog på en söndag, på fredagen hade dem på sjukhuset ringt till mitt jobb för att säga att jag skulle komma. Det var första gången det gick upp för mig att hon kanske skulle dö, inte en enda gång tidigare hade den tanken slagit mig, kanske en försvarsmekanism. En psykolog hade till och med sagt rakt ut till mig att detta kunde hända, men jag bara -nä, inte en chans. Hela helgen satt jag med henne, jag visste vad som skulle komma, ändå var jag inte förberedd, aldrig har jag skrikigt så högt, tårarna rann, hela världen slogs sönder och paniken, den paniken. Jag saknar dig så mycket!
Idag är det mors dag, din dag :) Du har inte träffat dina barnbarn, men du skall veta att dem är fantastiska. Luka har frågat så mycket om dig, jag har berättat, visat bilder. Att vara förälder är verkligen världens underbaraste och svåraste jobb, och det är först när barnen växt upp man kan se om man lyckats. Mor -du lyckades! du har två välartade vuxna barn :) Så till mamma -ett stort grattis på mors dag. Mormor -ett grattis till dig med, jag skäms inte längre :)
Den 27 maj kom det sig av en slump att jag skulle få springa Göteborgsvarvet. Jag som började springa i november förra året och har lunkat i mina 5km banor fick se till att göra en plan, annars dödens. (dödens ändå idag :)). Jag hade bara sprungit en mil som längst en gång innan. Jag bestämde mig för att springa linnemarschen på 14km bara för att känna på hur det är att springa lite längre, det kändes riktigt bra.Planen blev då att att sänka hastigheten något, så jag skulle orka 21km. Att gå från ca 9km/h till 8km/h för att även ha lite krafter kvar det sista. Det gick riktigt bra i början, första milen kändes som en fis i universum :) Fortsatte ytterligare 7km och tänkte att med denna fart kan jag ju jogga i all oändlighet,kanske skall satsa på helmara nästa gång..........Sen -Pang! vid 18-19km, kändes som jag sprang in i en vägg, som jag blivit påkörd av en ångvält! varenda led i kroppen började värka, kunde inte sträcka upp ryggen. Helt plötsligt var skorna 2 nummer för små, medan jag småjoggade dubbelvikt sista km gick andra löpare förbi mig. Väl inne på målområdet såg jag min familj på läktarn, dom tjoade och hejade, jag glömde allt vad smärta är och drog till med en liten glädjedans och blåste iväg segerkyssar :) sista 50m sprang jag upprätt och det jag kände i min kropp var ren skär lycka.
Planen var att klara det på 2h och 30min, Resultat 2h och 43min.Jag är ändå grymt nöjd, och nästa år kan det bara gå bättre :)))
Igår blev det Grand med vänner. Idag mår jag fantastiskt :) måste dock erkänna att gårdagskvällen innehöll både irritation och hjärtklappning. Det är inte en dans på rosor att vara nykter bland hundratals alkoholpåverkade människor. Men det var inte bara illa, det var fantastiskt också :) För det första var jag tvungen att visa mitt legitimation för att få komma in och åldersgränsen är 23år (måste varit en av mina lyckligaste stunder haha). Leende nummer 2 -Jag gjorde inte av med en endaste krona, cyklade ner och hem. Väl där fick vi gratis inträde, och vattnet bjöd dem på.
Leende nummer 3 - Det finns en kille i denna stad vars leende alltid gör mig varm i magen, vacker som få, och som till å med kan få ett - jag är inte intresserad- låta charmigt. Du vet vem du är. Om du skall springa varvet när du är 38 så är det bäst att du börjar snart , jag springer gärna med dig, allt är roligare om man är 2 (skam den som ger sig haha) Det var härligt att se dig
Helheten av gårdagskvällen hamnar helt klart på +sidan, stort tack till Tina som alltid piggar upp tillvaron.
Bilden nedan är på intet sätt retuscherad, så det är inte konstigt att jag var tvungen att visa leg :)
Nu är det bara 7 dagar kvar till årets första kraftprov. Borde inte vara nervös då målet är att nå målet :) men ändå känns pirret i magen. Min plan är att bara ta det lugnt denna vecka, kanske springa någon kilometer bara, simma och kanske ett spinningpass. Njuta av lugnet innan stormen, 62 500 anmälda deltagare!! lite av en folkstorm :) Det kommer att serveras 100 000 liter vatten och 30 000 liter sportdryck. Äldsta deltagaren är en man på 89 år och en kvinna på 80 år... helt galet, men ändå något alla borde göra innan döden gör sitt intåg :) Mer galna siffror finns på denna länk,
http://www.goteborgsvarvet.se/Partner/Press/Statisti...Ikväll blir det Grand med vänner, Nykter :)) spännande att pröva något nytt haha
Jag sprang linnemarschen igår, 14km varav första milen var uppför -se, jag har importerat loppet från min garmin, sjukaste banan, men den var kul. Första 7 km var det en pensionär som gick jämte mig samtidigt som jag jogga -kan säga att jag jogga småsmå steg väääldigt långsam, men det var omöjligt att vara snabbare (för mig) för det var så brant uppför. Jag springer i vanliga fall milen på runt en timme men nu tog första milen mer än 1,5h. Sen var det brant nerför i stort sätt de resterande 4km. det gick något fortare :) men inte bra för en klumpeduns som mig, 2ggr ramlade jag, första fallet var när jag skulle springa om ett gäng vandrare (pinsamt) och andra gången så var jag nästan i mål och det stod hur mycket folk som helst, jag kom springande med ett stort leende på läpparna för att jag strax var framme, och vad händer -plattfall rakt ner i asfalten haha det var ett lopp utöver det vanliga haha. Nu skall jag bara springa kortare sträckor, vila mig iform tills göteborgsvarvet, där ett av målen är att inte snubbla fram, klara av att hela tiden jogga upprätt haha :)
Varför lalalala love i rubriken tänker ni, inlägget hade ju inte så mycket med det att göra... -se länken, Spår att denna kommer att vinna årets eurovision :)) Väldigt bra enligt mitt tycke.
http://www.youtube.com/watch?v=4yYlH_p_4ic&ob=av2n
Igår fick jag min nummerlapp till vårruset 8maj. Min plan för i år var -vårruset, midnattsloppet och kretsloppet... men som kvällen artade sig så hamnade även göteborgsvarvet på lista att göra iår :) Min kompis frågade om jag ville ta hennes startbevis, först sa jag nej, helt omöjligt ju. Jag har bara sprungit milen 2ggr iår och det på strax över timmen, sen har jag fått ont i benhinnorna vilket gjorde att jag bara kunde cykla under en tid, nej tänkte jag, det finns ingen chans... men ju längre kvällen fortskred desto mer sugen blev jag och tillsist satt jag med ett stort leende och tänkte a va faan vad är det värsta som kan hända :)) Så nu skall jag delta i denna folkfest, förhoppningsvis kommer jag i mål, och helst inte absolut sist haha. Jag är så glad, känner mig galet pirrig, nästan nykär :) Jag återkommer när jag är imål med en liten analys om hur det är att något oförberedd ställa upp i ett 2,1mil långt lopp.
Sitter här med stödstrumporna på å äter en banan och pimplar mjölk, mycket lycklig. Har ju haft löpförbud i 3 veckor pga skada, men nu är jag på banan igen :). 5km utan problem :), hade lätt kunnat springa 5 till men skall börja försiktigt denna gång, något har jag lärt mig under dessa 3 veckor :).
Sen hände det en mycket märklig grej när jag sprang idag. Hade sprungit en sådär 4km när ett rådjur dyker upp på grusvägen ca 100 meter framför mig, den står helt still å tittar på mig. Jag fortsätter jogga och när jag kommit 50 meter börjar rådjuret studsa iväg, och när den kommit 100 meter bort igen så stannar den å tittar på mig, jag springer och den gör samma sak igen, detta upprepar sig under en sådär 500m innan den bestämmer sig för att hoppa in i skogen, detta för att det kom ett par med en hund, undrar hur länge det hade pågått om inte de hade kommit. Det var en riktigt häftig upplevelse.
Bilden nedan är på mig och min lilla stuga, den ligger 3km från där jag bor så min löprunda brukar alltid innebära att jag springer förbi den, väldigt bra för att få lite extra energi då jag alltid blir på gott humör när jag ser den :)
Idag hände det! Jag såg en citronfjäril. Inte nog med det, jag sträckte ut handen och den valde att landa. Det är ju vida känt att om årets första fjäril du ser är gul kommer det bli ett lyckligt år där du har turen på din sida. Förstår ni vad det innebär... det kommer inte finnas några gränser för min tur, min fjäril landade. Om jag vill styra världen så kommer det att hända...inga gränser (oroa er inte, det är ej mitt mål haha). Nu skall jag verkligen tänka ut vad jag vill med 2012, vara lite försiktig med vad jag önskar för det kommer ju garanterat slå in :)
Lika dåligt som man kan må ( -10) utan att egentligen ha fog för det, lika bra mår jag nu ( +10 ) :) Vet inte vad det är, jag bara går runt å ler. Jag känner mig lite som kung Midas -Allt jag tar vid blir till guld. Det kan ha något med solen att göra, alla blir lyckligare.Vart man än går ser man leende människor, man säger hej till varandra, utbyter några meningar, underbart. Min analys säger mig att det är vårkänslor som drabbat mig, lycklig...nästan på gränsen till odrägligt lycklig :)
Bilden har inte helt med inlägget att göra, men vill ändå dela med mig :). Gårdagens middag, supergott!
1,1mil blev det idag, mina ben skakade men flinet lät sig inte väntas. Promenaden hem gick i ett lyckorus, har inte sprungit en mil sen jag var 25, 10 år sedan... Nöjd som få :)
Livet känns för tillfället helt fantastiskt bra. Har i stort sett allt jag vill ha, det ända som jag skulle behöva är - En man med starka armar och stora händer, och som är villig att använda dem. Varför? -jo, massage:) sen får han gärna vara snäll, smart, ha humor, charmig, runt 180 -190 cm lång, normalbyggd, gärna någon som gillar att springa och som alldeles alldeles underbar (helt plötsligt förvandlades detta blogginlägg till en kontaktannons haha).
Nu är det strax utgång, dans, musik och alkohol på schemat :)
Det är nu 2 år sedan jag stod å presenterade mitt examensarbete i kemiteknik på högskolan i Borås. Jag har ett jobb på ett litet Boråslabb som jag stortrivs med och jag trivs bra med livet i övrigt, farligt!. Problemet är att jag har inte en examen, ligger 2 tentor back fortfarande. När man har det bra är det svårt att lyfta på rumpan å ta tag i och rätta till sina misslyckanden. Det är då det gäller att man har personer i sin närhet som är villig att ge än en spark därbak.
Och i dag hände det!
Jag var på högskolan, där jag jobbar lite extra som laborationshandledare. Då kom en av mina gamla kemilärare ner till laborationssalen och gav mig en studieplan och schema för de 2 missade kursena - detta skall vara gjort innan 2012 når sitt slut, -du måste ta din examen nu :) Så inom ett år kommer jag på papper kunna visa att jag är utbildad kemiingenjör!
Senare tog jag mig till träningen där det blev 1h pump, la på ett par extra kilo (och var nära att dö (skönt))....
Tillslut - Min allra bästa vän gick idag från arbetslöshet till jobb! är så glad för hennes skull.
En riktigt bra dag idag! :))
Mina bihålor plågar mig efter att influensan haft mig i sitt grepp, mycket nässpray har det blivit.
-Hej mitt namn är Tina och jag är nässpraysberoende, publiken klappar händerna över mitt modiga framträdande, att erkänna för sig själv och andra är första steget mot frihet.
Andra steget är att hitta ett alternativ som funkar för mig som person och min näsa. Antibiotika hade säkert funkat för min näsa (ganska säker på att det är bihåleinflammation) men det funkar inte för mig då jag är antibiotikafobiker. Därför har jag nu utvecklat en näsköljsflaska - se nedan. Visst är den vacker, vill ni ha en arbetsbeskrivning för egentillverkning så skicka mig ett meddelande :) haha. Obs, den funkar riktigt bra, kan dock vara så att jag råkade skölja ut en bit av hjärnan, känns som något fattas mig
.
Annars måste jag säga att detta är en riktigt bra måndag. Säger även ett stort grattis till min mor som skulle fyllt 52 idag, du finns alltid i mitt hjärta <3
Denna helg har gått fruktansvärt fort. Jag vet, det är några timmar kvar....men satan i gatan. Mycket har dock hunnits med, jobbat, tränat, finbesök, vårrenovering av cyklar och ett litet stugbesök.
Nu skall jag och Luka ta årets första cykeltur ner till staden, där breakdanceträning hägrar för lillkillen och själv får jag cykla vidare till jobbet. men snart (om ca 3h) då tar jag helg :)
Förkylningssymptomen i måndags visade sig vara influensa (kan inte komma ihåg att jag någonsin haft det förr). Nu är jag dock feberfri sen kl 17, influensan på väg bort. Sista två dagarna har varit bland det värsta i mitt liv (hälsomässigt). Lovar på heder å samvete att jag varje år kommer att vaccinera mig mot influensa, kosta vad det kosta vill. Låter kanske fjantigt men när man har över 40 i feber och lever i två världar och inte vet vilken som är den verkliga.... då mår man inte bra, säger bara - aldrig mer om jag kan förhindra det. Nu längtar jag bara efter att komma på benen igen, för livet är härligt så länge man får vara frisk!
Frukost -Treo!
Jädra skitförkylning.. I min enfald inbillade jag mig att jag som ickerökare aldrig mer skulle bli förkyld (särskilt ofta iallafall ), oj vad fel jag hade. Är nu inne på min andra förkylning på 1,5mån.. helt galet. Ja, jag vet, gnällig som få! men det är enda fördelen med att vara sjuk, man får gnälla och vara bitter på livet :)
Kör en treo och lite "huvud, axlar knä och tå, knä och tå" (tantgymnastik) för att få upp rörligheten, jobbet hägrar även en dag som denna.
Sen barnsben har jag haft en hörselnedsättning, inte så att det gett mig några problem, eller ens varit märkbart för den delen. Jag har nu börjat märka att jag säger -va? allt oftare, att jag inte vaknar av väckarklockan och att jag gärna vill ha text på svenska filmer. Så vad har då allt detta att göra med -Den som inte har något att dölja.. fortsätt läs, det kommer :). På grund av att jag lider av nedsatt hörselfunktion var jag idag på sjukhuset, informationsmöte om hur örat fungerar, vilken typ av skador som leder till problem med hörseln, olika hjälpmedel osv. De visade även upp olika typer av hörapparater, genast tänkte jag -vilken syns minst, inte vilken är bäst.. Nu är det inte ens säkert att jag behöver en än (min utredning börjar i april), men i framtiden kommer jag garanterat få gå omkring med en liten apparat i örat och då vill jag ha en som syns så lite som möjligt.
Då jag har en förmåga att börja sväva ut något började jag då å tänka på klyschan - Den som inte har något att dölja... Denna klyscha dras alltid upp i diverse debatter som argument för ett övervakningssamhälle. Problemet är ju att alla har vi något vi vill dölja, om det så bara är en liten hörapparat :).
Efter att ha haft riktigt ont i knät ett par dagar (och ha haft en riktigt hemsk bakfylla, idiotmig) var det riktigt gott att komma iväg till Onyx å köra en timme spinning, få känna att man lever igen. Det var så jobbigt, tog i för kung å fosterland, men ack så härligt, känna att man är på väg å dö men ändå orkar ta i lite till. Går inte beskriva med ord, en känsla av eufori sprider sig i hela kroppen och det går inte att låta bli å le :) Finns bara 3 saker i denna värld som kan ge den typ av känsla, första är "censur" andra är kärlek och tredje är ett galet hårt träningspass :))
Nu är det 1 mån sen jag slutade röka. Mitt sug efter mat har ökat enormt, kan inte gå förbi skafferiet utan att ta något att tugga på. Jag har inte brytt mig om detta då jag fokuserat på rökstoppet. Nu känner jag mig dock redo för att ta detta steg, gått med i viktklubben (aftonbladet, det ända den tidningen gjort riktigt bra :) för att återta kontrollen. Väldigt intressant och kul att föra in dagens mat och motion i dagboken för att se hur mycket kalorier som intas respektive förbrukas, lite av en aha-upplevelse varje gång. Känns riktigt riktigt bra.
Bilden nedan, tagen idag -skall bli kul att ta en ny när målet är nått :)
