Har varit på jobbträff ikväll, en slags avslutning innan semestern.
Fick en tokidè under e.m på jobbet när det diskuterades vilka som skulle åka med vilka och om några skulle ha med sig vin...Jag cyklar dit tänkte jag!
Sagt o gjort, lagom långt, varmt o skönt, jag tog cykeln. Det var ju bara det att jag var såå himla sen (som vanligt ...). Jag hade 1 1/2 timme på mig från det att jag lämnade jobbet, köra till två ställen och hämta barn, 1.5 mil hem från jobbet, byta om, packa ner kläder och dricka och cykla dit vi skulle va, visste inte riktigt hur långt det var dit, gissade på 1.5 mil...skulle jag hinna allt detta tro??
Kom iväg 30 min innan vi skulle ses (!), motvind hela vägen...Men fantastiskt härligt! Svängde in 38 min senare, tog fram en klänning ur ryggsäcken, drog den över sportbh och cykelbyxor, bytte snabbt skor och så var jag redo!!
Picknick och Qui gong stod på programmet
Hemturen senare var fantastisk!! Alla dessa dofter vid 21-tiden på kvällen efter en riktigt het dag!! Cyklade lungt hem och bara njöt hela vägen. Sträckan var 16 km varje väg och jag är supernöjd med mitt tokinfall idag
Vaknade 05:10 på min lediga dag...Strålande sol från klarblå himmel! Om man skulle ta och ge sig ut på en morgonlöprunda?
Jag är ingen morgonmänniska, snarare kvällsmänniska, nattuggla. Tar gärna en löprunda på kvällen vid 21-tiden istället, men idag var ju allt perfekt, det gick inte att motstå!
Ska tilläggas att jag är en sådan som älskar att äta frukost oxå, gärna direkt när jag stigit upp och gärna mycket och länge och jag måste ha kaffe!!
Idag hann jag få i mig både mycket frukost och kaffe och ändå ge mig ut vid 8:20 och känna att det var okej. Solen gassade redan och jag valde minsta möjliga plagg, korta träningsbyxor, sportbh, solglasögon och barfota i skorna och med min mp3 spelare nedtryckt mellan brösten
.
Väckte försiktigt min 11 åring och viskade "att jag går ut o springer, är strax tillbaks, ta hand om småsyskonen om de vaknar..."
Så magiskt det var att sticka iväg! Njöt hela vägen och barnen sov fortfarande när jag kom hem! Bästa belöningen blev att ta årets första dopp i sjön, näck! Shampo fick jag med, så slapp jag duscha när jag kom hem. På en timma hade jag hunnit njuta mer än på länge, helt klart den bästa dagen på sommaren än så länge...
Kände igår att det nog var dags för ett lite längre löppass. Sönd. kväll, vi hade varit på kalas halva dagen och som vanligt hade man proppat i sig alldeles för mkt gott!
Famlijen var sugen på film o godis, jag var sugen på löpning! Okej tänkte jag, jag slår två flugor i en smäll och springer till macken och hyr film och sedan hem igen.
Till saken hör att jag har lovat mig själv att få min ganska runda 11 åring att röra på sig lite mer denna sommaren. En gång tidigare den här sommaren har jag fått med honom på en cykeltur när jag har löptränat, han tyckte inte det var så kul...
Igår kväll ville han till en kompis, okej sa vi, om du cyklar med mamma dit så går det bra!
Nu var det ju så att 7-åringen hörde detta och ville absolut följa med!! Orkar han verkligen det, tänkte jag? Vi gav oss iväg alla tre, stora killen med ryggsäck för att kunna sova över hos kompisen, lillen med ryggsäck med regnjacka, bananer, vattenflaska och mobil såklart.
Barnen var otroligt duktiga, cyklade lungt o fint på landsvägen hela vägen till macken, 8,3 km blev det enkel väg. Där väntade kompisen och ena sonen kunde cykla vidare hem till honom.
Ett ganska långt depåstopp blev det, välja film, välja godis, gå på toa, dricka, äta banan m.m. Sen gav vi oss hemåt igen jag o lillkillen. Men OJ vad mina ben hade blivit stumma!! Aj det gjorde ont nästan hela vägen hem! Kom på mig själv vid 12 km att jag inte sprungit på asfals sedan Gbg Varvet, 1 mån. sedan! Kan ha varit förklaringen till stumheten...
Lillkillen var iallafall superduktig på sin lilla cykeln, och peppade mig mot slutet " nu är det inte långt kvar mamma!". Han är min sanna hjälte
Vi fick ihop 16.8 km, gick sista kilometern, han var inte trött, det var jag!!! Detta gör vi nog inte om sa jag, jo det gör vi visst , sa han
Blev inbjuden via Facebook, av en jag inte känner så väl, att hänga på hennes gäng som löptränar varje lörd. morgon mellen 9-10.
Sagt o gjort, gav mig dit idag för att se om detta kunde vara nåt för mig. Lite förvånad blev jag när jag möttes utav 7 killar (gubbar
) och 2 tjejer. Det första jag tänkte var att de kommer springa ifrån mig allihop....!!!
Vi började i ett lagom tempo, för mig, 6.30, för att sedan öka på till 6.10 och sedan landa på 6.00. Kände att jag kunde hänga på bra men undrade verkligen om detta skulle hålla i 10 km för mig!
Efter ett par km kom en lååång o brant backe och då märkte jag att några faktiskt gick upp, men nä, nä, inte jag.
Höll sedan följe med två andra och eftersom vi sprungit in i skogen från att tidigare sprungit på grusväg, blev tempot lite lugnare, bra tänkte jag.
Jag höll farten ända till slutet och det kändes härligt att ha småpratat med nya bekantskaper nästan hela rundan runt! Fantastiskt trevliga var dom!
Detta blir ett måste varje lörd morg. Bra att veta att några står o väntar och det är bara att hänga på och ge sig ut!!
10.8km blev det idag på 1.09
Ett tu tre, så har man tränat lite fast man egentligen inte va så sugen...
Har kännt mig lite "mätt" på löpning efter Varvet och det har inte varit så lätt att motivera sig till träning. Men hjärnan är fantastisk!!
Nästan i samma stund som jag börjar bli lite nyfiken på cykling så sitter man på en och är ute o trampar och inom en vecka så är man ute på en runda till!
Har dessutom kommit iväg på två härliga utegympa pass med Friskis den här veckan och även om man knappt blir svett så är det underbart att få röra på sig ute, till härlig musik, med en massa underbara människor och dessutom med min son som glatt hängde med båda gångerna!!
Måste nog byta motto; "Den bästa träningen är den som blir av"
Det kvittar ju vad man gör bara man njuter av att röra på sig!!!
Efter att ha kommit igång med en regelbunden löpträning från årskiftet, med målet inställt på Gbg varvet i maj har jag nu så smått börjat snegla åt cyklingen...
Gjorde visserligen Tjejklassikern -95, och TjejVättern en gång till -96, men tränade ingen cykling inför det och hade en helt "vanlig" cykel till detta. Nu är jag för första gången riktigt sugen på vad som verkar kallas en "racer" ;-)
Började med att bearbeta min man med "det skulle va kul med en riktig cykel". Han tyckte att jag skulle börja med att låna min pappas cykel och kolla om det var något för mig. Sagt o gjort, jag gav mig ut på en lite provtur på lörd. kvällen (visste inte ens att han hade en racer för 12 000 i garaget!).
Eftersom cykeln hade sådana där konstiga små trampor för speciella skor så fick det bli så att jag lånade pappas 43:or och cyklade med dom ;-)
Mamma hade sparat sina cykelbyxor från -95 så dom åkte på, lite sladdriga i tyget bara, och sonens cykelhjälm, pappas var bara så ful!
Slängde på mig en liten ryggsäck och fick ett uppdrag att cykla och hyra film i "stan" som ligger ca 8 km hemifrån. Fick lite instruktioner av pappa om växlar och hur man tar i och ur fötterna. "GLÖM INTE att fötterna sitter FAST!!!", sa både min pappa och min man fler gånger...
Började lite försiktigt, hjulen kändes lite smala och hållningen lite ovan men efter några km började det kännas riktigt bra. Jag glömde inte att ta loss fötterna från tramporna och cyklade de 8.5 km på 25 min varje väg. Fast denna första gång var ju inte tiden viktig, bara att det gick vägen och kändes kul!
Blir såklart fler rundor, ska bara köpa mig ett par skor i min storlek först! TjejVättern och VätternRundan, here I come!!
Vet inte vad som hänt efter Gbg varvet men det känns bara tungt att träna..
Tänkte ta det lite lungt veckan efter så det blev bara tre pass, lite lagom hårda. Sedan blev det nästan en hel vecka utan träning...Först mkt jobb för mig och maken för att kunna vara lediga några dagar och sedan iväg med familjen i nya husbilen till Kolmården, blev svårt att hinna med löpningen trots att skorna låg där och väntade.
När jag väl kom ut och sprang två dagar i rad känns det bara TUNGT!
Tur man har Varbergsloppet inplanerat 9 Juli så man inte tappar motivationen helt..!!
Hoppas det vänder snart!! Det är väl bara till att nöta på
