Dags att planera lite inför nästa år, vad vill jag? vad gör jag?
Ingen Vätternrunda 2013, hann inte anmäla mig och ska jag vara helt ärlig var jag lite less och besviken efter förra året så jag var väl inte "helt på" när det var dags.
Målet i år blir: Inte nödvändigtvis snabbare men roligare
Har under december kört Spinning ett flertal ggr, nytt för mig men j*kligt kul, blir mera
Lopp?
Siljan Runt, Ordnat stuga så nu ör det bara att anmäla sig för 4:e gången.
Vänern Runt, 56 mil på tre dagar helgen innan Siljan låter utmanade
Hjälmaren Runt, 2 veckor innan Vänern, premiärlopp för året?
Vi får se, kanske även klämmer in en halvvättern med RoH, vi får se
Sedan återstår antingen Mälaren Runt (kerbrott 2012) för att ha fullföljt målet med "The six big lakes" eller Gotland 360 som jag hört mycket bra om.
Om tre dagar kommer nya cykeln, se omdöme och recension nedan. Kommer jag att bli snabbare? Tveksamt men det kommer att bli roligare och den gamla kan jag börja pendla med.
http://www.tredz.co.uk/blog/giant-tcr-composite-1-20...Löpningen då? Jag kom ju igång inför 2012, hälsenan spökar fortfarande efter den där innebandyn i våras, fortsätter dock att gå hos Naprapaten så hoppet finns.
Men fram till dess, mer Spinning och förhoppningsvis lite längdskidor också
Vila fysiskt eller mentalt?
I år valde hela familjen att hålla igång rejält under semestern. Någon form av träningsvärk varje dag men mentalt tror jag att vi alla kommit ut stärkta.
Under två veckor i Åre har vi vandrat en hel del (2ggr upp till skutan) Jag valde en heldag downhill tillsammans med Gustav medan de andra satsade sitt krut på Islanshästar uppe på fjället och att åka Zipline-banan över Susabäcksravinen. Utöver detta hanns det även med med lite landsvägscykling, en tur förbi Tännforsen och halvvägs mot Norge, en em-tur upp mot Ullådalen där den första backen var 600m och 10% lutning i snitt, totalt 4,5km och 6%. skönt när man var uppe. På väg ner spräckte jag vallen om 80km/h inte bara en utan två gånger. Cyklade även Storsjön runt, 20 mil varav minst halva sträckan själv. Jag kan säga som så, det inte är platt i de krokarna heller. Som sagt, träningsvärk mer eller mindre varje dag men mentalt riktigt skönt utvilad. Nu till helgen blir en tur runt Mälaren, 33,4 mil.
Jaha, då var ännu en VR avklarad, denna gång i så mycket regn att när jag stod vid Gyllene Uttern funderade jag på om jag glömt att jag stått med både skorna, strumporna och skoskydden i ett badkar med vatten? Målet i år var under 10 timmar men det sprack, trots detta är jag på det stora hela ändå nöjd, varför då? kan man vara nöjd efter att ha missat ett mål? Återkommer till det.
Redan i tisdags kände jag, som några redan vet, ennalkande infektion eller liknande i kroppen, benen svarade inte som de brukar och detta hängde tyvärr kvar. Jag hade egentligen inga problem med att hänga med på "platten" men det blev alldeles för tufft i motluten och i det efterföljande ikappjagandet som uppstod i och med gummibandseffekten som uppstod. Efter c:a 10 mil, vid Jönköping bestämde jag mig för att släppa både målet sub10 och gruppen och göra mitt eget lopp.
Jag drog ner tempot, "vilade" och tog det extremt lugnt i uppförsbackarna, sökte och hittade emellanåt lite sporadiska strögrupper som jag kunde lägga mig bakom under kortare perioder men egentligen inga att samarbeta med. Den mentala resan var hård och många tankar på att bryta och att aldrig göra detta, eller någon cykling alls för den delen, fanns ofta. Kön i depåerna till bussar för återtransport till Motala för alla sombrutit gjorde dock att jag kunde bita ihop "till en depå till". Misstänkte, med viss rätt, att det snabbaste sättet till baka ill Motala var att cykla vidare. Trots detta gick i mål på i princip samma tid som förra året, 10.32 mot 10.29, skillnade var att förra året var hela vägen i klunga så jag är med andra ord på det stora hela riktigt nöjd ändå.
Det där med att vara nöjd med ett missat mål, hur kan man vara nöjd med det? Tjaa, klarar man alla mål man sätter så är man väl lite för feg i målsättningen alternativt gör det lite för lätt för sig.
Nog för denna gång, men var kommer titeln in? Vi glömmer fort, det väl väl om inte annat alla förstföderskor när de ligger på BB " ALDRIG igen" och då är de knappast tillverkandet av barn de syftar på. Men ärligt, vi har inte bara enbarnmammor. 24 timmar efter målgång börjar redan tankar på nästa del rulla igång, Storsjön runt i sommar? då år jag ju ändå i närheten, det är ju bara 20 mil...
Nära dödenupplevelse? Inte alls utan jag ser ljuset då det känns som att det börjar lossna nu, med cyklingen alltså. 9 mil i torsdags, drygt nio mil i lördags, varav de första och de sista dryga 2 milen gick på i riktigt hårt tempo, vilket kändes gott i benen morgonen efter. Idag, en lugn återhämtnings runda på 6 mil som kändes hur skön som helst. Tror som sagt att det är på väg att lossna nu. Två intervallpass planerat till veckan och på söndag väntar en Ekerörunda tillsammans med Gunnar och Tobias, två av många andra som kommer att dela mitt öde runt Vättern i juni.
Återtåget har startat, jag har gett mig till mitten av maj att komma igång igen. Helgen har ägnats åt en kombination av att träna och analysera varför, varför jag känner mig så otränad på cykeln trots den högre träningsdosen och mer varierade träningen.
Jag har kommit fram till att två saker starkt kan bidragit
1) Under april har jag bara cyklat drygt hälften så mycket som under april förra året (jävla kyla
2) Levt lite i mellanmjölkens land, har nog inte pressat mig lika mycket på lvg-cykeln i år, snitthastigheten är trots allt lägre än förra året.
Vad göra? Nu blir det, under en period mer cykel, hårdare pass varierat med distanspass, på torsdag ett pass med Fredrikshof, få se om det stärker eller stjälper det mentala...
Känner mig formmässigt långt ifrån att klara målet Sub-10 på Vätternrundan. Förra året kännse det som att vi lekande lätt tog oss runt på 10 tim och 29 min men nu känns inte kroppen tillnärmelsevis lika stark som vid samma tid förra året.
Vad beror det på?
Det känns som att benen inte svarar riktigt och stumnar fort.
Jag kommer inte upp i samma hastigheter som tidigare.
Då har jag i vinter ändå försökt att träna både mer, mer varierat och mer strukturerat än tidigare. Visst, större delen av februari försvann med anledning av influensan, förra veckan gick bort efter muskelbristningen i vaden men tittar jag på året som helhet har jag trots det ändå ökat träningsdosen 25%
För mycket tid i mellanmjölksland? Kanske men jag tror inte det, pulsvärdena ligger rätt lika som förra året.
Stress på jobbet? ja, det har varit intensivt och jag tror förvisso att sådant kan påverka men inte så mycket väl?
Nu kommer jag att ge järnet med enbart cykling fram till den 15:e maj och där får jag nog ta ett beslut om jag ska ändra målet för i år. Hålla ett tempo 10% snabbare än förra året om kroppen inte är riktigt med det vet jag inte om jag vill eller klarar
Efter en veckas ofrivilligt uppehåll, innebandy ska tydligen inte utövas, och en muskelbristning i vaden kände jag igår att det var dags att komma igång.
Kom 1km när det blev ett jäkla liv, tvärstopp, gnissel, oljud och ljud av saker som går sönder. Bakhjulet helt låst men lyckas hålla balansen och kliva av. På något sätt har bakväxeln slagit in i bakhjulet och sticker i princip ut på andra sidan. Växel, ekrar och hjul helt förstört.
Tydligen ska det inte vara helt lätt att komma igång? Bil till jobbet, cykeln till verkstan.
Idag blev det lvg-hojen till jobbet, hoppas på fint väder några dar så att jag kan nöta på den till och från jobbet, kan kanske bli en förlängd tur hem någon kväll.
Den där skiten jag känner i kroppen alltså, halva februari i princip förstörd. I fredags förberedde jag landsvägscykeln, däck på lämpade för grusiga mälarövägar men ...Musklerna i kroppen är inte riktigt där, spänner jag någon muskel så känns det både i musklerna och lederna som om man har en släng av influensan, fast i övrigt mår jag ok. Passade cyklingen i helgen, tog två rejäla promenader och genomförde Vasaloppet under söndagen, från soffan alltså. Jag får prova att komma igång med lite försiktig cykling till jobbet ett par dagar under kommande vecka.
Jaha, då är man några veckor in på nya året. Skidorna jag köpte i höstas har man ju (än så länge) inte haft någon större användning av. Däremot har vintern lite lätt givit sig till känna i Sthlm, cyklingen den senaste veckan har onekligen bjudit på bra pass för benstyrkan. Efter en, för benen, hyfsat jobbig vecka så var det perfekt att under helgen ta två långa rejäla promenader, lite aktivitet och ändå lite vila. Vila ja, jag tror att jag måste bli bättre på att planera in vila mellan passen, utan återhämtning så...... Funderar dock över olika alternativ för detta. Vila behöver ju inte innebära inaktivitet utan det borde kunna vara en ökad variation av olika typer av träning, När vi ändå är inne på vila så verkar uppehållet från löpning gett effekt, denna helg kändes ingenting i hälen under de långa promenaderna, avvaktar en vecka till sedan provar jag att ta på loparskorna igen.
Så kan året sammanfattas
Ett bra år!
Givetvis mycket Cykling men även fått till Löpning, Styrketräning, Längdskidåkning och Första Vätternrundan.
Jag gjorde som sagt min första Vätternrunda och hade ingen aning om det skulle gå på 10 timmar, 12 timmar eller om jag över huvud taget skulle komma runt. Kände mig stark under våren men fick ett rejält stukat självförtroende efter Siljan Runt, som inte alls gick i den fart som förväntan var på. Efter lite vila kom kraften dock tillbaka i benen och VR var en skön upplevelse. Tog mig runt i en Sub-11 grupp med Ride of Hope, ett fantastiskt gott gäng och målet på 11 timmar gick galant. Så pass bra att många av oss kommer försöka igen 2012 men denna gång i en Sub-10. Ägnade någon tråkig stund under hösten med att se på den procentuella fartökningen för det men la snabbt ner då det blev lite väl mycket negativa tankar.
2011 har även gett inspiration att bredda träningen, löparskor införskaffades i våras och har under hösten används ganska flitigt. Jag är i dagarna lite orolig för en antågande Hälsporre men avvaktar lite (vila) innan vidare åtgärd tas.
Under hösten har ett visst mått av styrketräning även påbörjats, allt efter inspiration av @wellnesfight. Förhoppningsvis ska detta göra mig till en starkare cyklist.
Någon snö kom inte under förvintern, orsak är sannolikt mina Längdskidor som inhandlats i syfte att bredda träningen än mer. Har fått några mil i benen i Åre, tränat lite på tekniken och övervunnit "skräcken" för nerförsbackarna, förhoppningsvis kommer det lite snö i Sthlm innan det är dags att ta fram racercykeln igen.
