Detta måste jag skriva ner innan jag glömmer bort det. Jag tror nämligen inte att jag nånsin kommer springa med tjocka dämpade skor mer.
När jag hade sprungit långt med mina tjocka skor fick jag ont i knäna. Liksom ont inuti själva knät, som om det var något därinne som hade skavt mot nåt annat. Jag fick också mycket träningsvärk i framsida lår.
Ibörjan när jag sprang med minimalistiska skor fick jag ont i vaderna. Sen började jag öka på stegfrekvensen, och då försvann de bekymren. Och nu då? Igår sprang jag alltså nästan dubbelt så långt som jag brukar, med en extremt tunn sko och på asfalt. Så var sitter träningsvärken? Förutom lite stelhet lite här och var så sitter träningsvärken i... *trumvirvel* Fötterna!
Kan man verkligen få träningsvärk i fötterna? Jag känner i princip varenda muskel i fötterna. Själva fotsulorna är ganska ömma också, men inte farligt. Märkligt detta.
Slutsats: Det måste ju vara bättre med muskulär träningsvärk i fötterna än att få ont inuti knäna.
Så mycket drar det att cykla på en tempocykel i en timme med tempohjälm. Med vanlig hjälm drar det 330 watt.
Och så har jag fått lära mig hur en korrekt tempopositionm ser ut. Armarna ska täcka benen, så att man blir aerodynamisk, och axlarna ska vara rundade.
Tack SVT för informationen! Detta kunde man lära sig igår på damernas tempolopp som direktsändes från VM i Danmark. Vilket bra jobb jag har också, som måste se på tv hela dagarna.
Inspirerad av Anna W tänkte jag summera det här året så här långt
(triathlonspecifik träning):
Simning inomhus - 14 pass - 7 timmar
Simning utomhus i öppet vatten - 16 pass - 9 timmar
Cykling på trainern - 19 pass - 18 timmar
Cykling utomhus - 21 pass - 17.5 timmar - 38.7 mil totalt
Löpning - 50 pass - 33 timmar - 27.3 mil totalt
Funktionell styrka (med Kettlebell, balansboll) - 18 pass - 9 timmar
Jag har dragits med en hel del dagisförkylningar och sömnbrist, så jag ger mig själv med beröm godkänt! 40 cykelpass totalt (inne och ute) är ju inte så dumt, och 50 löppass måste jag verkligen vara nöjd med. 30 pass simning är precis lagom, ungefär ett pass i veckan alltså. Det är roligt med triathlon, eftersom det finns så många aspekter på allting. Det finns ju alltid nåt annat att öva på om man tröttnat på nåt.
Kolla den här artikeln:
http://ultradistans.se/index.asp?Sida=143#326Där kan man läsa att Torill Fonn Hartikainen har sprungit över 31 mil på ett 48-timmarslopp. Och att herrsegraren i samma lopp hann springa 30 mil. Båda har naturligtvis gjort en fantastisk prestation! Men visst börjar man väl undra, kvinnan springer här en hel mil längre på samma tid. Det tas upp i Born to run också, att kvinnor i vissa fall utklassat män i sånahär riktigt långa lopp.
Tittar man på vilken sport som helst som håller på under kort tid så utklassar ju män kvinnor. Det är alltid stor skillnad i tid mellan den man som vinner och den kvinna som vinner på samma distans. Men när det gäller riktigt långa löplopp så verkar den här tidsskillnaden krympa, eller till och med kastas helt om så att kvinnor vinner!
Finns det någon forskning på detta? Är det så att kvinnor är segare än män? Kvinnor lever ju längre än män. Är det den segheten man kan se på ultra-mega-långa lopp? Är det så att kvinnor är överlägsna män när det gäller att hålla på långsamt och länge?
Och i så fall; Vad har kvinnans roll varit på stenåldern? Har vi ägnat oss åt att spåra djur långa sträckor för att sedan låta männen med mer explosiv styrka att ha ihjäl dem? Detta är rena spekulationer förstås, men visst är det fascinerande att tänka på att vi alla inom oss kanske har en förmåga att springa långa sträckor.
