Tomas Ängshammar

Bloggarkiv 2017

Skuggan av en löpare





Dubbla banrekord

Rättvist i skuggan av Freds makalösa bragd i Växjö, där han slog ett 19 år gammalt banrekord och vann Växjö maraton med 13 minuters marginal (på 2:26:30, sjunde bästa svenska tiden i år) gnetade en gammal gubbe på Gotland till sig ett nytt banpers. Gubben var jag och banan var Högklintsloppet. Läs mer...


Back on track

I nio hela dagar lyckades jag låta skorna stå orörda innan det kliade för mycket. Delvis påverkas man ju av yttre faktorer, får jag erkänna. När jag tog vila var det riktigt lätt eftersom den svala sommaren övergått till en fullständigt eländig höst. Efter några dagars vila blev de... Läs mer...


​ Säsongsavslutning med pallplats





En löpare utan mål eller mening

Vad ska jag göra med mitt löparliv, egentligen? Efter att ha haft Island Games som mitt stora säsongsmål under årets första halva har jag hamnat i lite bryderier. Särskilt eftersom andra prestationsmål sprängdes i småsmulor längs vägen. Halvmaraperset vässades från 1:20:14 till 1:17... Läs mer...


132-1 i guldligan





Island Games, salig i åminnelse





Skjuta på rörligt mål

Det är lite spännande när säsongens stora mål liksom byter form när det är en vecka kvar. Island Games - en sorts mini-OS för öar - arrangeras på Gotland för första gången sedan 1999 och det är förstås stort. Att få vara del av det som lätt ålderstigen motionär är förstås ... Läs mer...


Here today, gone tomorrow

När det går bra kan det vara nyttigt att påminna sig själv om livets förgänglighet. Eller, om det känns för deprimerande, åtminstone formens förgänglighet. Läs mer...


Omsprungen av Papphammar - igen

Kungsholmen runt levererade ännu en gång. Eller rättare sagt, jag levererade på Kungsholmen. Löparresultat kommer ju inte i små fina paket med rosetter utan man får snällt göra jobbet själv. Läs mer...


Hål i foten

När man står inför de lite större träningsmålen hör det till att man blir lite nojig. Jag hoppas således att de senaste dagarnas mystiska smärta i högerfoten, som bara kommer när jag försöker springa men försvinner så fort jag växlar ner till gång, är en sorts hjärnspöke. Elle... Läs mer...


Medeldistansaren med fantomspurten

Med nyslickade sår efter debaclet i Nordic Classic (kommer kanske i en separat krönika när krisbearbetningen närmar sig fullbordan) vågade jag mig på ett nytt tävlingsförsök i måndags. För säkerhets skull på bana, där risken att springa fel kunde hållas på en rimlig nivå. Läs mer...


Spaghettiben med stekt lårkaka

Man kan inte bara träna, man måste vila ibland också. Sägs det, i alla fall. Läs mer...


Att falla på mållinjen

Ibland är det helt ok att få spö. I årets Vintercup var jag till exempel solklar favorit till totalsegern men lyckades dribbla bort vinsten med en halvdålig insats på 2-kilometersetappen i lördags - och det känns (nästan...) bra. Läs mer...


Konsten att lida

En stor del av framgångsrik tävlingslöpning handlar helt enkelt om att klara av att utsätta sig själv för svårt lidande. För att lyckas riktigt bra i ett lopp måste man vilja det tillräckligt mycket för att mentalt orka hålla trycket uppe även när kroppen skriker åt dig att sakta n... Läs mer...