Tomas Ängshammar

Bloggarkiv 2014

Ett sätt att umgås

Vissa lopp är mer sociala än andra. Ultralöpare verkar ofta betrakta tävlingar som en ursäkta att få förflytta sig ovanligt långt för att inta saft och bullar med kompisarna. Läs mer...


Frakta potatis

Att döma av de avslöjande videobilderna från Lidingö så är jag potatisspeditör snarare än gasell. Läs mer...


Lite frisk luft

Det var spurtstridernas år på Lucialoppet 2014. Fred och Bagarn stred hårt om segern och i damklassen hade Ida och Louise en riktig holmgång på upploppet. Läs mer...


September till oktober

Jösses, jag har glömt månadssummeringarna i två månader, så det blir tre månader på en gång. Rätt hyggliga månader, för övrigt. Utan att forska i historiken tror jag faktiskt att november blev en all time high, med mindre än en futtig halvmil kvar till 40 mil. Över 92 km i veckosnitt - jag tror a... Läs mer...


Att fixa det som inte är trasigt

Trots risken för att jinxa vågar jag mig på att konstatera att jag nu haft två skadefria år med rekordbra träning, åtminstone mängdmässigt. Det blev 365 mil i fjol, ett rekord jag i bästa fall slår redan i slutet av den här veckan. Om allt flyter på utan krämpor siktar jag på 400-gränsen i år. Läs mer...


Lite skit under naglarna





Rubrikernas man



Klart en sådan superprestation var värd en halvsida i lokalblaskan. Gillar särskilt "rundade nyponbusken först" - det ger en sådan nästan olympisk glans åt tävlingen. Läs mer...


En seger är en seger

Det var ett mäktigt hav av löpare som svepte ut från starten vid Kneippbyns reception i dagens Högklintslopp. Våg efter våg, från den yttersta eliten till de gladaste motionärer. Läs mer...


Ju mer vi är tillsammans

I dag blev jag härligt hög på endorfiner, och för det tackar jag Henrik! Läs mer...


Sekundjakt på Lidingö





Final countdown

Om exakt två dygn befinner jag mig förhoppningsvis någonstans ganska nära en backe som uppkallats efter en randig fisk. Enligt samma fromma förhoppning är mina ben fortfarande fullt fungerande och humöret på topp efter att kilometerskyltarna börjat bli ensiffriga och bergochdalbaneeländet fram ti... Läs mer...


Medelmåttan strikes again

På något sätt kändes det redan före start att det inte skulle bli något sub 36-lopp i lördagens Roma kungslopp, och då brukar det ju inte gå. Dels har fokus legat på mängd och backar den senaste månaden, dels var jag lite för nöjd med att bara kunna stå upp utan att bli sjösjuk efter onsdagens mä... Läs mer...


Dazed and confused

Det var intervaller med vissa förhinder i dag. Läs mer...


Knarkarens plåga

Med mindre än tre veckor till startskottet på Koltorps gärde glider nu förberedelserna in i det som varje kilometerknarkare tycker är svårast. Läs mer...


Augusti

En stabil månad, som skulle ha blivit riktigt vass mängdmässigt om inte några dagars förkylning kommit emellan. Där sprack 8-milasnittet, även om jag hamnade nära. Så kan man väl summera augusti. Läs mer...


Det är en Tom Tom värld

Jungfruturen med min nya TomTom Runner Cardio är avklarad, och teknikidioten behöver tydligen hjälp. Läs mer...


Morgonbön till porslinsguden

Långpass före frukost är en av mina specialiteter. Jag har förstått att inte alla klarar av konceptet att kliva upp strax efter kl 5 en söndagsmorgon, dricka tre klunkar vatten, rensa systemet från gårdagens slaggprodukter och sedan riva av uppemot tre mil på fastande mage. Läs mer...


Brödrost och vanära





Brödrost eller ära?

Så här mindre än ett dygn innan Blodomloppet Visby slits jag av ett dilemma. Läs mer...


Bengt i benen

Det tog sin tid innan Evil Bengt visade sitt sanna jag på helgens träningsläger vid Sudersand. Läs mer...


Dramatiken uteblev

Guld till Mo, och guld till mig. Men där upphör väl likheterna. DM-guldet i M40 i gårdagens halvmara var av det mer ohotade slaget - jag hade lätt hunnit duscha och ta en kopp kaffe innan tvåan dök upp - liksom min tredjeplats totalt. För säkerhets skull visste jag om det redan på startlinjen. Läs mer...


När joggar man egentligen?

Det är härligt att vara i form. Benen trummar på av sig själva och även en lugn fislunk på nedtränade ben går rätt snabbt. Läs mer...


Juli

Det blev 332 km i juli, händelsevis exakt lika mycket som samma månad ifjol. Det ger 75 km i veckan. Läs mer...


Juni

Passade på att räkna ihop juni medan jag väntade i telefonkö. Ytterligare en lite svagare månad men oerhört stark jämfört med juni de senaste åren. Läs mer...


Framgångsrikt fiasko eller medioker succé?

Ska man vara nöjd över ett nytt pers eller besviken över en sumpad målsättning? Sub 36 på milen har hägrat ända sedan 36:15 på Viruddenloppet för två år sedan. I fjol var jag aldrig ens nära men i år har ju resultaten kommit igen. Efter 20 sekunders förbättring på Jungfruloppet jämfört med för tv... Läs mer...


​I järnjungfruns skugga

Det finns de som tror att Henrik inte tål värme, men det är naturligtvis ett missförstånd. Han är i själva verket allergisk mot att bli omsprungen av mig.  Läs mer...


Säpojakt i trängseln

Tre man inom två sekunder - det var tajta trikåer i årets Säpojogg! Läs mer...


Bengtpress

När Evil Bengt stod på toppen av sin egen löparkarriär var det ännu den tid i Sverige när löpare betraktade tre timmar på maran som den skamgräns som skiljde nybörjare från rena joggare, inte som nu när det är en magisk och fjärran drömgräns. Läs mer...


Har farbror ont?

"Har farbror ont?" Läs mer...


Först från slutet

Om jag någon gång inbillat mig att jag är snabb - det har jag i och för sig inte - så gick den villfarelsen över cirka tre sekunder efter starten på gårdagens 400-meters-DM. Det var så lång tid det tog för startfältets enda sprinter på innerbanan att komma förbi mig på bana 6. Innan första kurvan... Läs mer...


Sköna maj

Dags att summera ännu en träningsmånad. För första gången i år dippar under 8 mil i veckan, men det är ju å andra sidan en nivå jag tidigare aldrig legat på (annat än någon enstaka peakmånad) så jag försöker att få bort skammens rosa färg från örsnibbarna. Läs mer...


Ölands snabbaste förlorare

En liten film om en liten stafett. Jag är väl inte Bergman precis, men å andra sidan slipper jag en del ångest på det viset. Läs mer...


Vilse i pannkakan

Att springa är ett lysande sätt att se sig omkring på nya platser. Läs mer...


First loser - Kyrkstafetten 2014



Vi börjar kunna det här nu. Vi seglar till Öland på ett hav av adrenalin och med siktet inställt på en enda sak - det är nu vi ska spöa Högby! Läs mer...


Sköna november?

Jag hade tydligen bråttom in i värmen i går, för det blev nytt pers på terräng-DM, 12 km. Läs mer...


April, april

Jag har fått mängdfeber. April blev, tror jag, en all time high mängdmässigt med 351,43 km, vilket ger 82 km/vecka eller 11,71 om dagen. Läs mer...


Ju mer vi är tillsammans

Äntligen ett pass med sällskap igen! Det har blivit många kilometer ensam (sorry Yatzy, men du räknas inte riktigt) de senaste veckorna men i går kväll var vi faktiskt en hel grupp: Fred, Tommy och Antonsson. Och Yatzy som farthållare, då. Läs mer...


Mot alla vindar

Milspåret. Motvind. Läs mer...


Highway to häl?

Formen just nu är snuskigt bra, med mina blygsamma mått. Läs mer...


Flykten från Paraiso



Det är hårt att vara på semester. Efter att ha skavt fram och tillbaka på samma lilla kuperade 2-kilometerssträcka utmed havet ett antal gånger, samt gjort ett par attacker mot de monsterbackar som håller alla löpsugna all-inclusive-fångar instängda i Playa Paraiso så rann sinnet över. Läs mer...


Back in back(e)

Så var det träningslager igen, denna gång på Teneriffa och som vanligt nödtorftigt uppsminkat till en familjesemester med all inclusive. Läs mer...


Knark är gott

Jag heter Tomas och jag är knarkare. Kilometerknarkare. Läs mer...


Löpningens själ

Glöm gigantiska stadsmaror med coverband i gathörnen, anmälningsavgifter i nivå med priset för en sista minuten till Mallis och tusentals glada solskenslöpare i dyra funktionskläder och musik i lurarna. Läs mer...


Mission to Mars

Mars blev ännu en stark månad, trots två lite klenare veckor kring sexmilastrecket, och trots ett par skippade långpass. Rekordet från förra året stod sig visserligen, men då var mars dopad - vi var två veckor på Gran Canaria, då jag snittade tio mil i veckan. Sånt är svårt att toppa i vardagslun... Läs mer...


Anfall är bästa försvar

I morse kändes min smygande hälsporre värre än på några dagar, så enligt principen anfall är bästa försvar blev det fartpass i "barfotaskor", mina kära Hattori. Läs mer...


Tio mil!

Det har sina fördelar att vara kass på matte. Som att kunna bli genuint positivt överraskad när 5*15+25 km resulterar i en tiomilavecka. Inte nio, som jag lite slarvigt fått det till ända tills jag läste av veckosummeringen i Funbeat-kalendern... Läs mer...


Strålande tider

Man måste variera sig, så i dag uppfann jag ett nytt intervallpass på temat halveringstider. Jag tänkte kalla det för becquerelintervaller, det måste väl passa? Läs mer...


Got the moves like Farah

Som varje sann motionär med självinsikt anser jag att Mo Farah är en helt adekvat måttstock för mina ansträngningar. Jag menar, jag skulle ju (om jag var utvilad) lätt kunna hänga på honom i 30 meter på hans avslutningsvarv på 10 000 meter så det är bara lite uthållighet som fattas. Läs mer...


Tillbaka i gruvan

Efter två dygns helvila var det i går dags att se om kroppen återhämtat sig från den allmänt slitna känslan som kom över mig i slutet av förra veckan. Den där känslan som antagligen inte borde ha varit någon överraskning när man legat över 8 mil i veckan i drygt två månader och för säkerhets skul... Läs mer...


Mängd, intensitet och skador

"När man gnuggat niomilaveckor ett tag", skrev jag i träningskalendern tidigare i dag. Det lät ju bra, fast helt sant är det inte. Bara nästan. Läs mer...


Barfota mot Kyrkan

Årets barfotapremiär är avklarad. Efter dagens intervallpass åkte skorna av och jag joggade ner, cirka 1,7 km, i födelsedagsskorna. Även om det fortfarande är lite krispigt i luften i skuggan är vårvärmen på väg och solen värmer ordentligt. Asfalten var riktigt skön där solen kommit åt och i skug... Läs mer...


Snabbhet är överskattat

Varför vara snabb när man kan vara gammal? Läs mer...


Inför Vintercupfinalen

Förutsättningarna inför helgens avslutning på Vintercupen är ganska spännande i gubbklassen. Vi är tre man som har chans att ta hem segern och efter lite siffertrixande har jag kommit fram till följande: Läs mer...


Februarirapport och formspekulationer

Mängdperioden fortsätter att rulla på bra, med ännu en rekordmånad.  Februari slutade på 325,72 km, vilket ger 11,63/dag eller 81,43/vecka. Detta trots förkylning, men jag klarade mig undan med bara två dagars helvila innan jag kunde smyga igång igen. Läs mer...


Tänk på poschenten!

Jag har varit först i mål utan att vinna. Nu var jag trea över linjen men ändå segrare! Vintercupen är tävlingen som konstruerades av Sven Melanders gamle fyllgubbe. Det är poschenten som gäller. Men vi tar väl och förflyttar oss till starten nu, va? Det har varit en något krymp... Läs mer...


Rekord i januari

Över 8 mil i veckan har jag nog aldrig haft på månadsbasis, men nu landade det på 80,64/vecka. Totalen för månaden blev 357,14 km, vilket blir 11,52/dag. Längsta långpasset var 26,2 km (27:an i går hamnar ju förstås i februarikolumnen). Kort och gott en kanonmånad träningsm... Läs mer...


Ännu en dag i forskningens tjänst

Efter förra inlägget kunde man ju undra om det var möjligt att springa snabbt även utan nummerlapp. Det fick således bli ännu en dag i forskningens tjänst, denna gång i sällskap med min försökskanin (eller kanske snarare försökshare) Zielinski. Två nya enkelvarv runt Terra Nova (... Läs mer...


Nummerlappsmagi

Vad är det egentligen som händer när man får på sig en nummerlapp? Efter att ha testat att springa exakt samma runda under i stort sett identiska förhållanden med några dagars mellanrum är jag uppriktigt förundrad. I lördags sprang jag - med nummerlapp - 8 km bestående av tre varv ... Läs mer...


Knoppen eller kroppen?

En ständig fråga för idrottare, antingen man är en tävlande motionär som jag eller elit, är hur mycket prestationen sitter i kroppen och hur mycket som handlar om mentala tillstånd. Jag funderar lite kring detta nu när jag upplever ett plötsligt lyft efter en längre kräftgång. ... Läs mer...


Vintercupen - med 36 inom räckhåll

Året börjar bra: första tävlingen och jag snittar under 36-fart (dvs 3:35/km) över 8 km under vinterförhållanden. Det kanske kan vara dags att damma av sub-36-målet, bara ett par månader efter att jag skrivit av det som för sent för gubbakroppen? På det hela var det en av de roliga... Läs mer...


2013 – så var det

Med en mil (och två meter – lite marginal måste man ha) om dagen i ett helt år slår 2013 alla tidigare mängdrekord för denne medelålders motionär. Men hur var det i övrigt? Jo, det ska vi snart se, för nu har det blivit dags för årets nyårskrönika. Målsättningarna inför 2013... Läs mer...