Nytt år har det varit några dagar nu. Dags att summera 2010.
Hur blev det, hur lyckades jag med min löpning?
Första och viktigaste målet – att hålla mig skadefri, infriade jag med påtaglig glädje.
(För jag räknar inte att jag just nu förhindras att löpträna p.g.a. något klödd med höger vrist och vad.)
Efter två säsonger som mer eller mindre spollierats av skador, så var detta viktigt att uppnå.
Och för 2011 gäller såklart fortsatt samma målsättning, förbli skadefri.
Funbeat har hållit reda på min träning, och den uppvisar 245 mil. Kan inte säga hur detta matchar tidigare år.
För ”hundra år” sedan var jag över 300mil per år, men de va då de. Sedan har jag tränat flera år utan att räkna alls.
Inga kilometer planer för mig till 2011. Min första målsättning gäller före detta mätetal.
207 träningsdagar och över 300 reggningar blev det. Ett snitt på 47 km i veckan. Därav 65 mil kvalitétsträning, fördelat på 112 pass, och 172 distansmil fördelade på 190 pass.
Min andra målsättning – att uppleva några nya lopp, lyckades jag också med.
HAIS-spelen, att som ärrad veteran ställa upp i MS kräver lite mod. Men modet kom, och jag blev minsann inte sist heller. Tidsresultatet 11:53 på 3000m är ju faktiskt pers, närmast för att jag aldrig sprungit denna sträcka på bana innan. Gjorde testlopp i vintras inomhus, men det kan inte riktigt räknas.
Prinsens minne, halvmarathon i Halmstad. Oj, oj, oj, den tävlingen var verkligen jobbig. Måste ha varit den kvalmiga dagen. Första milen gick helt ok, men andra milen handlade om överlevnad. Delade upp resten av loppet i små pyttedelar, och övervann dem en efter en. Ganska stolt att fullfölja loppet, en merit tycker jag. Att inte vika ned sig, utan fortsätta. Jag var ju trots allt inte skadad, eller mådde illa. Bara så otroligt trött, stum och slut i benen.
Kåsebergaloppet, nytt millopp på Österlen. Även detta lopp hade prägel av samma text som ovan. Skillnaden var sträckan. Besvikelsen lika stor, trodde formen var där. Men tröst i all bedrövelse är dock upplevelsen. Jag skulle inte vilja ha tävlingarna ogjorda. Vi fick härliga utflykter, och många minnen med oss hem.
Finalloppet i Göteborg, säsongsavslut, terränglopp. Detta värderar jag som en av årets höjdpunkter. Att få åka iväg till annan stad, uppleva nytt lopp, utan så mycket vetskap om bana, konkurrenter eller andra detaljer. Framförallt ingen prestige. Här kunde vi springa helt utan press, enbart upplevelse. Och upplevelse blev det verkligen, i massor. Detta lopp vill och kan jag rekommendera för dig som läser detta. En höstlig löparfest i vackra Skatås. Tiden blev inte optimal, men placeringen förvånansvärd bra ändå.
Min tredje målsättning, springa minst tre halvmarathon, i snitt under 1:40. Puh, de klarade jag med minsta marginal.
Fyra tävlingar blev det, och lyckades, tack vare blåsten under Broloppet att klara snitt under 1:40. Härligt!
På milen skulle jag springa ”anständigt fort”. Hmm, vad innebär detta? Ja, jag lyckades nå 42:15 tidigt på inte så lätta banan i Lund, samt 42:21 i Ystad. Det senare klassar jag nog som säsongsbästa 10km lopp. Känslan var bäst här.
Sedan var det 5000m som jag gärna ville fortsätta befinna mig under 20 min gränsen, men med väldigt få chanser till lopp per år, så fanns inte mycket att göra. 20:24 blev det på bana, och ”räddningen” var nog ändå 20:26 i Trelleborgs stadsmiljö. Här kändes det mycket bättre, och får därför rankas bättre än banloppet.
Sedan har jag ju det där loppet i Hässleholm, på 3000m (11:53) som räddning beträffande att hålla sig under 4min gränsen per kilometer. Men i takt med att åldern stiger, så måste loppen bli kortare för att denna målsättning ska infrias. Undrar hur länge det går att hålla denna målsättning?
Till sist, Lidingöloppet. Det fanns inte med i min skrivna målsättning, men det ingår så klart. Har jag sprungit Lidingöloppet varje år jag varit frisk och skadefri, så måste det finnas med i min målsättning.
Årets lopp innebar glädjen att åter få vara med. 2008 höll skada på att fördärva för mig. Då lyckades jag genomföra loppet på strålande sätt (efter usla förutsättningar). Det blev aldrig något lopp för mig i fjol, skadan hann inte ge med sig. Därför var glädjen extra stor i år. Jag ville under 1:10, och gärna någon minut till. Jag ville försvara Björnstorps färger mot en viss man i vit dress, hemmahörande i Borlänge
Årets lopp fick lyckat resultat, 1:09:45, och före den vita mannen i mål.
Detta årets Lidingölopp och Finalloppet rankar jag som löpårets höjdpunkter.
Det blev ett bra år. På många vis. Vi hade många roliga träningar i klubben, vi hade många roliga tävlingar vi körde till. Vi hade många roliga fikastunder efter loppen. Vi hade roligt helt enkelt!
Och de ska man ha när man springer!
