Kan ju inte hålla på att mesa med 2-4 mil längre när ett tiomilalopp väntar bakom kröken. Så jag slutade sjåpa mig över motvinden och drog iväg en sväng. Min första långsväng, ja jag som nybörjare tycker sex mil är en himla lång sväng!
Efter 4 km kommer jag på att jag inte drog på mig cykelbrallorna.... nåja rumpan verkar ha härdats av mina tidigare försök för det gick bra.
Det blev lite kylslaget efter tre mil och lite bortdomnade framfötter och lår. Jag tackar gud för nedförsbackarna! När jag kommer hem stapplar jag fånigt leende in i huset till mina ungdomar och slänger mig på golvet, övertygad om att jag inte kommer kunna ta mig till sängen ens. Men idag är jag pigg och varken ben eller rygg protesterar. Än.
Hördes det ett glädjetjut? Det var bara jag som klarade hela Landinsbacken på cykel, trots motvinden!
Fjärdöutflykt på dagen. Häftigt när man tänker sig att där man knatar på har det varit havsbotten en gång i tiden, vikingaskeppen seglade i skäret där vi nu plaskar med fötterna i kaffepausen.
Hemma senare tar jag en cykeltur så här på sommarens första dag.
Är så vackert, lite känslan av att ha en hemlis med naturen, det är grönt, gärdesgårdar, glittrande vatten och en svettig panna!
Äntligen skulle jag få se ko-släpp på riktigt och inte bara på Bregottreklamen! Och dom är ju hur härlig som helst kossorna som äntligen kommer ut på grönbete! Eftersom jag inte är riktigt kompis med ryggen än så får det räcka med det här för idag, kanske är lite mjukare i morgon!
Tränar ju grund och botten för att klara rygg och axlar. Får jag ont brukar det vara uppe typ vid skulderbladen som kryper upp i en läskig huvudvärk. Nu började det kännas konstigt när jag skulle resa mig från stolen på jobbet idag, lite som att jag måste "knäa", kändes som kraftlöst neråt svanken, eller nedanför den. Men fortfarande ryggen! :) Och väldigt stel gång. Tänkte att det släpper nog på promenaden till tåget från jobbet men nej! Men jag kan gå även om jag helst skulle vilja gå framåtböjd. Funderade på om en springtur kanske skulle få det att släppa men kände att det var inte läge för springtur.
Tänkte att det kanske är så här det är att få ryggskott som smyger sig på? Eller kan det vara cyklingen efter min skogsrunda i söndags, men det är ju tre dagar sedan! Ska det komma nu?
Solig morgon, brygger kaffe, brer mackor och kollar kartan och ritar en provisorisk lapp med ungefär avstånd liksom... :/
Men det gick ingen nöd på mig, hade en jättehärlig dag. Dock när jag kom fram på 303:an var det tråkig motvind sista 1,5 milen, skönare i skogen!
Bild 1 o 2 nederst mysfika i solen.
Bild 3 börjar skillnaden på min "karta" och verkligheten skilja sig åt...
Bild 4 så visste jag inte heller var jag var
Bild 5 ledde till 303:an! :)
