Äntligen...Jag sitter här och försöker hitta ett trevligare ord men det finns nog inte, för eftersvettas, har inte tränat på flera dagar, nånting har kommit emellan, livet kanske. Ikväll skulle jag träna ialla fall, lite kulen kände jag mig så ut ville jag inte men ett litet pass på lilla gymmet för dom lilla axlarna vore bra.
Bussen fick värmeslag på väg hem och plötsligt längtade jag verkligen ut, dom vackert gulröda träden mot sjön och en härlig himmel slet otåligt i mig och inifrån bussen kände jag att luften utanför mitt enda syre. Jag är inte den som är den, så träningspasset fick ge vika för en springrunda. Fixa lite käk först bara... Orubblig lämnade jag en doftande laxpanna för att ge mig ut i.... mörkret ? Va svart de vart! Solhimlen var borta och det enda gula jag såg var min reflexväst som inte i något sammanhang kan benämnas vacker. Men luften var skön och jag är nöjd och laxpannan var god!!
