..gör man med en Valborg?
Kollar på en eld? Ser på pinnar som brinner upp? Lyssnar på ett högtidligt outhärdligt tal till våren? Skriver ett eget tal tal till våren? Äter en lax? Grattar kungen? Sippar vitt vin i trädgården och fryser jättemycket? Går på ett vulgärt tivoli i Stadsparken? Kramar en björk, virkar en duk.....
Eller...?
Tyst här hemma. Ovant. Ovanligt. Ensligt och avskuret.
Sol på balkongen. Bara jag här. Solo. Vinden blåser in, lite kall. Vår, fast inte på allvar ännu. Tystnaden ovan; jag måste ha på ljud. Radio. Nyheter utifrån världen: askmoln som försvinner och brutna förlovningar.
Jag har planterat om sju krukväxter och det har fått mig att känna mig lite duktig. Jag har jord under naglarna.
Suttit på balkongen. Sydvästläge och lä. Varmt. Jättevarmt. Plockat av mig kläder. Kanske blivit röd någonstans? Keps och solglasögon. Läst Peter Robinson. Gäspat. Blivit avbruten av sms. Många sms, från folk som tävlar och från folk som kollar på tävlingar. Blivit glad å deras vägnar. Blivit glad över smsen. Skrivit många sms tillbaka.
Det har fått mig att känna mig något mindre utanför världen. Mindre overklig.
Stängt av tråkig sportradio, satt på cd med Totta Näslund istället. Druckit öl och ätit couscous, ensamt. Läst Sydsvenskan.
Ätit upp all vispgrädde från igår.
Struntat i disken.
Betalat räkningar. Det har fått mig att känna mig duktig men lätt bedrövad.
Borde putsa fönster? Pallar inte.
Det är lördag. Snart lördagkväll, och här sitter jag. Ska jag gå ut? Bio? Vill någon gå med? Äh, det går inga bra filmer. Ensamkväll. Soffhäng i slappekläder. Körslaget. Gäsp.
Jag har tränat. Jag har kört till Torup på morgonkvisten och jag har sprungit i en allt varmare bokskog utan gröna små blad men med lovande strutformade bruna knoppar på grenarna. Det har funnits vitsippor på marken, rätt många, solen har skinit på mig,på mina steg, fast inte gick det bra att springa för det. Men bokskogar är bokskogar och de är vackra med sina vitsippsmattor.
Jag har suttit där i solen vid väggen sedan efter den dyra duschen med kaffetermos och mackor och gråsparvarna har hoppat runt på bordet, förhoppningsfullt först, besviket sedan.
Kollat in folk. Någon har pratat med mig till och med - om vädret, om gråsparvarna.
Och jag har svarat. Och för en stund känt mig lite mer verklig.
Jag har kört tillbaka mot Lund i ett landskap väntande på lite mer värme. Lite mer värme och lite mindre kylig vind för att göra startskottet möjligt. Grönskans startskott alltså, det borde komma snart.
Snart.
Och jag tar min keps, och min bok,och min ännu inte urdruckna öl och sätter mig en stund till på balkongen och ser ut över den värld jag nog trots allt är en del av.
