Anna Karin D

Bloggarkiv februari 2009

Vår???



Den skånska vinterns uppgång och fall symboliseras av nedanstående ömkliga snögubbeskelett, fotograferat för en timma sedan. I söndags var gubben reslig, glad och nyfödd. Hade solglasögon i gasset. Nu mår han inte riktigt bra, svårt anorektisk. Läs mer...


tisdagstänk

Kvart i sex, på väg österut igen. Vänstersko med rum för sårig tå. Kroppen har vrålat till mig hela dagen att jag ska låta bli att träna, jag är trött i varenda cell, men jag lyssnar inte för jag är dum och döv och tror att den vrålar fel. En kvart före sex, och ljuset är magi... Läs mer...


Skadad



Jag lade in en grymt äcklig bild på min fot på min träningsregg. Nu när jag tittar på bilden efteråt, blir jag chockerad över hur läskig min vänstra baktass ser ut. Urk. Rosa, svullen och nu tillråga på allt blodig. Hur kan jag gå omkring med en sån motbjudande fot? Tja, det kan ... Läs mer...


Om tröghet och ilska och solnedgångar

Elände! Jag som skulle bli så bra. Springa så lätt och fint, bli stark och spänstig, bevisa att tiden som går inte betyder något. Att ålder bara är en löjlig siffra. Springa milen på under femtio. Ha! Träna smart, skulle jag. Och hårt. För då blir man starkare och snabbare. And... Läs mer...


En studie i grått

Vaknade alldeles för tidigt den enda dag i denna vecka som jag faktiskt hade chans att sova. Inte det minsta förvånande; så brukar det funka. Att sova länge är aldrig någonsin så åtråvärt som när det inte är möjligt. Tröttheten klubbar obönhörligt när det inte på något sätt ... Läs mer...


sjuttionionostalgi

Ingenting påverkar minnet som musik. Inte ens en bild. Eller en berättelse. När jag nu av en händelse lyssnar på "Rom i Regnet" ser jag framför mig min första lägenhet, en etta med kokvrå på 20 kvm. Nytt Ikeabord i ljust trä, nylukten, skavet i händerna efter skruvandet. Duschdraperi... Läs mer...