Anna Karin D

Bloggarkiv januari 2009

lördagsblogg

....denna sista dag i januari månad år tvåtusennio. Ensam lördagskväll, det var väldigt länge sedan. Så länge sedan att det känns lite.....tomt. Men skönt på sätt och vis. Min boyfriend leker med sina kompisar ikväll. Det kallas Herrmiddag. Lagar komplicerad mat med mängder av i... Läs mer...


NU är det min tur att ta över pinnen!

..från Eva! Tack! Känner mig hedrad och som en riktigt löpare och tar mig an frågorna med en viss iver... 1.Vilken typ av löpare är du? Långdistansare i själ och in i minsta muskelcell. Kan mala i evighet. Och älskar det. Men tycker nu på äldre dar att korta intervaller är kul...... Läs mer...


Mognad

Kryssande runt med en typisk kundvagn (mycket egen vilja, minimal intelligens) på ICA kan man lura på ett och annat. Till exempel på alla dessa små lappar och hur man ska få ordning på dem. Inköpslistan. Rabattkupongerna. Pytteparkeringsminilappen. Det blir aldrig riktigt bra. De för... Läs mer...


Allt som inte dödar mig

...gör mig starkare? När man nu för en gångs skull sitter här i lugn och ro framför datorn i ett tyst hem utan störmoment börjar man osökt filosofera lite över ett och annat. Livets mysterier och annat mystiskt. Som det här med träning och mål och vad man egentligen vill med he... Läs mer...


Väsentligheter!

På jobbet just nu har mina närmast kollegor och jag många, långa och ingående diskussioner. Djupdykningar. Vi vrider och vänder på saker och ting, ser det ur olika synvinklar. Analyserar. Blir oense. Blir präktigt oense - ändrar oss. Vissa har drämt igen en och annan dörr. Det rör... Läs mer...


Rutinkoll

Mina vardagsmornar är en orgie i rutin. Och så här års är de kolsvarta också, en trist kombination, mycket trist. Väckarklockan ringer 05.30, som den ska, för då ska jag gå upp. Jag stänger av den och går inte alls upp, enligt rutin, för jag tror att det blir lättare om jag vänta... Läs mer...


Nu är det svårt....



..men ge upp ska man aldrig!!! Läs mer...


Himlen kan vänta.



Eller...? Läs mer...


Betraktelse.

Under granen, som vi satte in två dagar före julafton ligger ingen barrhög. Räknar man de avtrillade barren, vilket man mycket väl kan göra utan att det tar så lång tid i anspråk, är de högst ett trettiotal. Kanske fyrtio. Mycket märkligt. Graneländet trivs. Och jag är inte sjuk.... Läs mer...