Anna Karin D

Bloggarkiv december 2008

Inte sjukt

Ännu en morgon vaknar jag och konstaterar förvånat att jag faktiskt inte är sjuk. I vart fall inte i influensa. Fast om jag känner efter oerhört mycket och ingående så kanske det killar litegrann ihalsen. Inte tillräckligt för att ställa in festen. Inte tillräckligt för att dra... Läs mer...


Helt sjukt

..är det här hemma. Mina åttionio kvadrat är en enda stor sjuksal. Influensans epicentrum. (Det har jag stulit från en träningskompis, men det är så himla bra uttryckt). Jag befinner mig alltså i influensans epicentrum, och inte en enda liten kubikmillimeter luft här inne kan vara virus... Läs mer...


summering



Min femtionde julafton i den här världen börjar lida mot sitt slut. Det gör ingenting, och jag har inte börjat längta efter min femtioförsta. Men det känns lite...vad ska jag säga...tja, det känns som julen brukar. En massa jobb och tejp och papper. För mycket och för snabbt. En l... Läs mer...


Jag sjunker....



...katastrofalt i min personliga topplista av någon anledning! Men: GOD JUL allihop! Läs mer...


En skånsk jul

Julstämning är det inte alls här! Himlen är blå, temperaturen på min balkong är åtta plus. Det skallrar i fönsterrutorna, men det är ingen ny jordbävning. Det blåser stormbyar. Det är en konstig mix av vår och höst eller nåt, men absolut inte jul. Jag blir grön av avund när ja... Läs mer...


blåtimme

Den där timman, eller kanske snarare den där en och en halva timman när det inte är ljust längre, men inte heller mörkt, infaller tidigt i december. Redan på eftermiddagen. Det är ett magiskt ljus då, men det missar man oftast eftersom man antingen gäspar sig igenom den sista sega timm... Läs mer...


Julstämning

Jul. Det är snart jul, alltså. Det är säkerligen någonting ingen har lyckats missa. Fast igår var det inte mycket till julstämning i den här delen av landet, vårlikt, sol, milt. Idag är det inte soligt, utan tvärgrått. Mörkt till och med klockan 13.05. Det vet jag för då var jag ... Läs mer...


luciamorgon, stel.

Vaknade i morse och konstaterade, med en viss fascination, att träningsvärken är magnifik, storslagen. Ligger i spets. Träningsvärkarnas Träningsvärk. Några muskler i ljumsktrakten, ett par höftböjare, som vilat lugnt i ca 40 år (för det var väl då man slutade med impulsiva skutt o... Läs mer...


En väldigt gnällig blogg.

Ynk, ynk. Vad skulle jag skutta i skogen för? I mörker och snålblåst. I lera och....ööhh..lera. Jag borde inse att jag inte är 25 längre. Jag borde inse att jag inte ens är 48 längre. (Men nu var det ju så himla kul...och jag kände mig så duktig och...på riktigt, liksom.) Och do... Läs mer...


Konsten att vara lagom

Det är så svårt att veta vad som är lagom! Man bör träna lagom mycket, till exempel. Hur mycket är då det? Det kan man inte veta, inte före. Man vet det efteråt, med facit i hand. Om man blir sjuk eller får ont i hälsenan har man tränat o-lagom, troligen för mycket. Om man trän... Läs mer...


Samma 2:a december

Nu börjar min tvådagars minisemester lida mot slutet. Det känns lika deppigt som om jag hade haft fyra veckor. Jag hade en massa euforiska och mer eller mindre galna önskningar om knäppa saker att ta sig före när befrielsen kändes ny och evig (i torsdagskväll). Jag sprang inte tre mil... Läs mer...


2 december

Happy birthday to me. Läs mer...


Första december

Semester på en måndag. I starten av december. Långpass i Skrylleskogen just denna måndagsförmiddag - som att åka till badstranden i Beddinge en januarikväll. Som att åka pulka i en slalombacke i Åre i juli. Som att spela julsånger i mars och äta thaimat på midsommarafton. Lika utanf... Läs mer...