Såååå sweeeet!
5 km 0:19:16 (3:52 min/km | 15.58 km/t)
10 km 0:38:27 (3:51 min/km | 15.61 km/t)
18,2 km 1:10:10 (3:52 min/km | 15.56 km/t)
½ Maraton 1:21:22 (3:52 min/km | 15.56 km/t)
Overalt: 90
Køn: 85
Aldersklasse M35-40: 26
Denna veckan blir lite annorlunda mot de senaste två. I helgen åker jag och Anne till Oslo för att ta det lite lungt, umgås och bara ha det skönt. Framförallt skall det bli skönt att få sova ut ett par dagar.
På söndagen skall vi båda springa Oslo halvmarathon. Det skall bli riktigt kul! Min träning har ju gått ganska bra hittills, så jag hoppas på att jag kan prestera på topp. Det skulle vara kul att slå perset som stått sig från 2006. Planen är nog att ligga runt persfart, möjligtvis lite långsammare första 5k, för att sedan gradvis öka.
Träningsmässigt skall jag dra ner lite på mängden denna vecka så jag är pigg till på söndagen. Det blir marafartspass idag och 103/95 på onsdag. Skippar 8x1000m på fredagen och joggar istället 5-10k torsdag och fredag. Vila lördag och tävlar på söndag.
Blir skoj!
Man kan undra om jag är (lite) störd.
På tio dagar har jag sprungit tre pass på bana och på dessa tre passen har jag avverkat (håll i er) -160 varv på Åby friidrott. Tycker jag det är tråkigt? Nä. Blir jag uttråkad? Nä. Är jag tillfreds? Ja. Tycker jag att det är roligt? Ja.
Jag är störd. På riktigt.
Fast igår var det lite extra roligt. Juniorerna tränade sprints och längdhopp. Jag sprang varv efter varv efter varv. När jag har 3k kvar står det 15 tjejer i 12-15 års åldern på rad på bana två och gör vågen varje varv jag har kvar. Dom peppar mig och skriker saker som "inte långt kvar nu" "kämpa" "kom igen". Efteråt frågar dom mig hur långt jag har sprungit och vad jag tränar för. En tjej utbrister, helt spontant -Shit, vad cool du är. Väljer man bara rätt arena är man cool, annars är man bara, just det -störd.
Puss.
Det var dags. Känner mig lite halvseg efter en ganska stressig dag och är inte helt laddad för ett tufft marafartspass. Nyfikenhet på mina nya skor gör att jag ändå kommer iväg i stil. Kör till Åby grus och märker att jag glömt klockan. Blir riktigt arg men beslutar mig för att inte fastna i negativa tankar eftersom jag kommer behöva varje uns energi jag kan uppbåda. Kör hem och hämtar klockan och kör tillbaks.
Väl framme joggar jag upp ett varv på Åby grus och inser att det här går inte eftersom det är fullt med korpfotbollsmänniskor och supportrar. Omreviderar till att jogga bort till Åby friidrott istället. Juniorerna kastar spjut, hoppar längd och höjd. Inget som stör.
Jag startar. Tre gånger sex kilometer i marathonfart med 800m joggvila. Sjukt jobbigt pass. Det är så med marathonträning. Gränserna förflyttas och pass som känns helt orealistiska är plötsligt möjliga. Vis av erfarenhet vet jag att om ett par veckor kommer dessa pass kännas som ”normala” pass. Jag vet också att marathon är en distans som inte tillåter fusk. För att lyckas krävs ihärdighet, mentalt fokus och en knivskarp balans på randen till vad din kropp klarar fysiskt.
Första varvet. Kollar klockan –två sekunder för snabbt. Trimmar in mig på andra varvet. Andra kilometern sitter på sekunden. Nu är jag färdigkalibrerad och kastar en blick på klockan enbart vid kilometerpasseringarna. Tiderna är alla inom 2-3 sekunder. Det är nu det börjar, vägen till marathonträningens skymmningsland.
Jag behöver inte längre titta på klockan, allt stämmer. Solen är på väg ner, vinden är stilla, juniorerna har gått hem och jag är ensam. Kommer runt på bortre långsidan, sargen glänser och bländar mig lite. Ett lugn infinner sig och jag får den där känslan som jag kan få när jag ser landsvägar som sträcker sig bort i horisonten –jag vill bara glida framåt, in i evigheten. Springa för alltid. Det är här, i detta meditativa tillstånd ett marathon avgörs. Många glömmer hur viktig denna bit är när man springer ett marathon –det gör inte jag. I denna värld möts allt och ingenting. Det är ett perfekt tillstånd av fysisk ansträgning, koncentration, upphöjt lugn och ödmjukhet inför uppgiften. Tankarna tänks inte längre, här råder tystnad och frid. Detta är min värld, här är det jag som är kung.
