Segt det här alltså. Måndagens pass kändes bra och allt var frid och fröjd. Men igår kändes det inte alls bra. Jag har inga problem med flåset, men efteråt har jag ont i musklerna och blir helt zonkad. Det känns inte alls bra. Idag är jag rätt hängig igen, så nu får jag vila ett par dagar till innan jag springer igen. Skall försöka hålla nere tempot till 5'00/k, men det är så lussakta och totalt onaturligt för mig att springa i. Fast man kanske borde göra ett seriöst försök och låta kroppen sakta komma in i det igen.
Bläh.
Lilleman (två år om tre dagar) blev trött efter lunchen och lade sig på köksgolvet för att vila lite. Då sa jag till honom att han kan ju gå och lägga sig i sin säng nu när han fått en riktigt säng. Efter någon minut så gjorde han det (till min stora förvåning). Sedan bäddade han ner sig själv och somnade.
Så otroligt gulligt. Rätt stor skillnad från att alltid behöva ta på sig och gå ut med vagnen eller tajma en bilutflykt så han somnar. Fantastiskt!
EDIT: nu har han vaknat, kommer gåendes och säger "Simmom sova riktigt, simmom sova riktigt" och pekar in i sitt rum mot sin nya säng
Vidare så jobbar jag med att få ut resterna av grisen. Går okey, men lite hängig är jag fortfarande
..Nöff...nöff..
