Man når en punkt där man inte nöjer sig med webbterapi. Då nedslagen på tangentbordet vill bli tassande steg och läsandet önskar flytta fokus från skärmen och tidningarna som ligger utspridda i lägenheten, till terrängen. Då tittandet inte begränsar sig till videoklippens 15 tum, utan tar bergspanoramats 360 grader och bränner in bilden i två lyckliga ögon. Då tystnaden är ledmotivet och naturens ljud utsmyckningar. Då mötena med dina ostätande medmänniskor kittlar hörselnervernas sociala ändar och då målfållans högtalarröst är det givna outrot.
Kära vänner av uppvaknande! Det våras för trailsäsongen 2012.
De franska nyintrycken låter ändå vänta på sig lite. En månad och fyra dagar kvar till öppningsnumret Trail des Balcons d’Azur. Inte annat att göra än att fortsätta sitt hungriga nätsökande efter pseudokickar. Så vad kan jag förmedla? (Givetvis ska man vara ute och träna också. Harva i den lokala backen och tvinga kilometrarna till underkastelse. Ça va sans dire!)
Salomon, med Kilian Jornet (ibland känns det som om man hört det namnet förut) som talk show host, håller presskonferens klockan 20:00 ikväll. Det är givetvis de riktigt stora frågorna som ventileras. Vi snackar om nästa generationens trailsko. Det var på tiden att en skomodell får sin egen direktsända lanseringskampanj. Då kanske alla ickefetischister där ute börjar ta oss med fler löparskor i hallen, än året har månader, på fullaste allvar. Snälla. För husfridens skull.
En viktiga fråga i sammanhanget: När ska jag skaffa ett par Hoka? Ludovic och Christophe kan väl inte ha fel? Den förfinade varianten av att silvertejpa fast soffkuddar under sina fötter, kan vara precis vad som krävs för att finna en högre sanning i vårt lilla trejluniversum. En liten vetenskaplig överslagsräkning ger cirka 400 miljarder stjärnor i Vintergatan. Gillar att kasta in den informationen bara. Sätter saker i perspektiv.
När vi ändå pratar perspektiv, ge dig själv nya. Den där trailresan som närmar sig, det finns två bäddar kvar för er som hittills tvekat att räcka upp en hand. Välkommen att bli en i gänget som inte sover en blund utan att tillägna luftig löpning en drömsekvens eller två!
När vi ändå fortsätter att prata om perspektiv. Om två veckor åker jag upp till Åre för att gå en kurs i skärmflygning. I min vision för framtida äventyr i Frankrike ser jag det perfekta giftemålet i traillöpningens möte med skärmflygningen. Springa vid dåligt flygväder. Sväva med trötta ben. Tävlingen Red Bull Element 2011 har redan sökt förena de tvenne, med rodd och mountainbikande som kitt.
Se videon och hittar länkar:
http://www.bonjourtrail.se/?p=3939
Snubblade (här på Funbeat) på ett tips om den här dokumentären. Förutom att filmen är ett personporträtt av irländaren Colm O’Connell, som kom till Kenya 1976 för att undervisa geografi i tre år och som 35 år senare kan blicka tillbaka på ett framgångsrikt liv som coach åt några av landets främsta löpare, så är den en studie i löpningens skönhet. Att denna skönhet växt fram ur fattiga jordbruksområden, till priset av många hoppfulla atleters hårda träning och fåtalets framgång, är något som en medelklassvenne som jag mest konstaterar genom ett ockrafärgat romantiseringsfilter. Jag njuter av att se landskapsbilderna, den asketiska löpartillvaron, barfotabarnens spring längs sandvägarna.
Man on a mission utsågs i Irland till 2011 års bästa sportdokumentär. I tillägg till det jag nämnt om filmen, så söker den svaret på frågan varför. Varför kenyanerna är sådana exceptionella löpare. Alla teorier kring lyckosamt DNA-kodade världsmedborgare får se sig skingrade av förklaringar som rotar sig i traditionen, kulturen, hängivenheten och disciplinen. Det är en bra film. Den får mig att vilja springa snyggt.
http://www.bonjourtrail.se/?p=3891
En av frontfigurerna inom fransk traillöpning (inte för att han är den främste, utan för att han är den med det uthålligaste leendet), är schweiznepalesen Dawa Sherpa. Den där parentesen om att han inte är den främste vill inte på något sätt antyda att Dawa skulle sakna skärpa. Han är en urstark löpare som kommer till sin fulla rätt ju brantare stigen lutar och har förmodligen fler förstaplaceringar än Himalaya har 8000-meterstoppar. Men, Dawa Sherpas aura strålar framförallt från hans ödmjuka framtoning och hans sanna kärlek till traillöpning. Sann, på det där sättet som bara en man som skolats i buddistkloster vid ung ålder, och där ägnat sig åt kampsport och meditation (på det där filmiska sättet man ägnar sig åt kampsport och meditation på, mitt bland världens ståtligaste berg), kan vara. Dawa är liksom turboladdad med ståtligt lugn.
Mer om personen Dawa Sherpa i ett senare inlägg. Det jag främst ville uppmärksamma är hur hans tävlingskalender för 2012 ser ut. Den är mastig. Det som ska tilläggas är att Dawa är känd för att lägga sitt krut på tävlingar, då han som hårt hamrande byggarbetare har dåligt med tid för träning i veckorna. Copy paste någon?
Dawa Sherpas tävlingar 2012 samt ett videoklipp:
http://www.bonjourtrail.se/?p=3894
http://www.bonjourtrail.se/?p=3804”Sen har det fortsatt att klicka mest hela tiden…”
Lånar Hans kungliga höghets ord från 1976, då kärleken till Silvia var fyra år gammal och somliga levde i snibblöja. Tiden gick. Familjen Bernadotte växte, internet såg ljuset och muspekaren har aldrig gått hetare än idag. Försök inte läsa in några orsakssammanhang här. Allt jag menar är att Victoria, Madeleine och Philip föddes,
www.com blev en realitet och klicken alltmer högfrekventa. Så nu sitter vi framför våra skärmar och speglar oss i möjligheternas och återvändsgrändernas tävlingskalendrar. Eller vad man nu går loss på.
Kan inscription vara franskans mest välljudande ord? Fick igår iväg 2012 års Anmälan Royal. Den som skriver in mig i startlistan till la Diagonale des Fous på Réunion. 18 oktober är inte i morgon precis, men deltagarkvoten är förmodligen fylld inom ett dygn. Anmälan öppnade i förrgår morse klockan 07:00 och eftersom vår jord överbefolkas av dårar, så hängde jag på låset i rädsla över att inte få en chans att uppleva smärta och trötthet långt bortom känslan som rann över mig då Ranelid, likt Melodifestivalens tolkning av en tungotalande frikyrkopastor, tog sig till final. Jag trodde kardinalironin dog ut med 90-talet? 1350 platser är reserverade åt de öfasta, 1000 platser åt övriga världsmedborgare. Alltså, klockan var 06:59 i förrgår. Kan se oss framför oss, mestadels män (viss slagsida inom genren trailultralöpning), vid tangentbord i spridda delar av världen, alla redo att mörda en server.
Our website to register on line cannot still be in order. Registrations xill be reopened later. Thank you for understanding. Absolut! All förståelse i världen, så länge jag får min biljett till vulkanön. En halv dag senare ringer Mattias Gärdsback upp (en av tre) och ger mig (två av tre) tips om en kringmanöver som slutligen tar mig hela vägen till betalningsbekräftelse, och inte långt senare meddelar även Fredrik Holmgren (tre av tre) att han har sitt namn i guldskrift.
Så nu är det sju och en halv månads väntan på att få hamna i den klassiska post mega race-badkarspositionen. Förlåt Tobias (vars deltagande i 2011 års upplaga av tävlingen du kan läsa om här) för att jag exponerar dig ännu en gång, men bilden är så uttrycksfull.
Fram till dess får man hålla sig sysselsatt. Som en liten slumpmässig tribut till släkten Bernadotte (som härstammar från Pyrénéerna), är jag, sedan nitlotten i UTMB-dragningen, även anmäld till le Grand Raid des Pyrénées i slutet av augusti. För att summera sensommaren och hösten har jag 322 km och drygt 18000 höjdmeter att tampas med, fördelat på två utmaningar. Hur blev det så här? som min mamma skulle kunna förväntas inflika. Klick, klick.
