Vi firar jul i Skanör sedan ett antal år tillbaka. Min fru kommer därifrån. De klappar under granen som når fram till mig kan sällan mäta sig med den gåva som havet karvat fram. Kustlinjen. Löpning på och längs stränderna i Skanör och Falsterbo är vad legorymdfarkosten är för vår 4-åring. Landskapet lägger grunden för en mental byggsats. Vinden. Ljuset. Vågorna. Lastfartygen: miniatyrer vid horisonten. Sanden. Sjögräset. Stenarna. Fyren. Ljuden. Tystnaden. De fogas samman till något som tar plats i bröstet, sätter signalsubstanser i rörelse och sprider en värme som tids nog når hela vägen ut till de frusna fingrarna.
Om man befinner sig vid Sveriges sydvästligaste spets, då har man Måkläppen för sina fötter. En förlängning av Falsterbonäset. Naturreservatet är grå- och knubbsälarnas favorithäng, diverse sjöfåglars start- och landningsbana, men framför allt, det saliga flinets plats på jorden. Förbjuden mark mellan februari och oktober. Förlovad mark när glöggen sjuder som mest. Jag skriver från soffan i Stockholm, två dagar efter den andra vändan ut på sandrevet som från flygfotoperspektiv är att likna vid ett stort G. Vinden stötte hårt på väg ut. Morgon. Jag var ensam på jorden. Det var strax innan jag nådde Måkläppens ände där femtiotalet sälar guppade i grupp. Ett fantastiskt möte. Jag sätter mig ner tio meter från vattnet och rör mig inte under fem minuter. Det gör sälarna. De närmar sig och snart skiljer bara tjugofem meter mellan mig och de nyfikna ögonen. Blåsten tvingar mig till slut till rörelse. Jag ställer mig upp och vattnet skummar vitt när de glänsande kropparna rycker till av flyktimpuls. På vägen hem surfar jag på upprymdhet, låter benen springa precis så fort de vill.
Några dagar tidigare. Samma plats, men nu i skenet av en dalande sol, någonstans bakom molnen. Flankerad av tre svågrar och en av deras kusiner. Videokamera i pannan. Extraloveable med Prince slaktar effektivt alla spår av naturljud, men sätter musik till känslan av löpglädje när den är som sydsvenskast.
Video:
http://www.bonjourtrail.se/?p=3087
Först den 20 januari är det ho ho ho! Eller no no no! To UTMB or not to, det är frågan som hänger över så här långt 13 svenskar. Jag, en av dem. Ultra Trail du Mont Blanc är en lottningshistoria, fler vill springa 166 km än deltagartaket håller för. Om en månad synas önskelistan. Fader Jul (fransmännen är mer patriarkala i sin syn på vårt lantliga lyktbärande grötväsen) adoptera mig! Omfamna mig! Fräls mig från utslagning och giv mig min startplats.
En annan grej. Ibland gör sig löpare bättre sittande på en stol. Jim Nilsson är en välspringande bekant vars gitarrspel får mig att sluta ögonen. Det börjar med det, sen låter jag tankarna vila på tonerna.
Lyssna:
http://www.bonjourtrail.se/?p=3084
Sex laskar i.
Sébastien Montaz-Rosset heter fransmannen som levererar visuellt plockgodis för webben. För finsmakare om jag får be, inga 3:90 kr/hg här inte, gelatin och tjafs.
Läs mer och se mest:
http://www.bonjourtrail.se/?p=3061
Grand Raid Réunions 162 kilometer utgör en extrem balansgång mellan förnuft och förnekelse, där ett enda mentalt felsteg kan sätta stopp för drömmen om det stora fullbordandet. En tävling för ärkedårar? En hyllning till lidandet? Världens längsta omväg till badkarsölet? Tobias Bonnedahl ger oss ledtrådarna.
Läs intervjuartikeln:
http://www.bonjourtrail.se/?p=2441
Om du har fluktat på Trail du Lac d’Annecy och tänkt att du kanske… Sluta då vela och kasta genast in din anmälan! Intresset för den andra upplagan av tävlingen (två huvuddistanser: 84 och 34 km) är enormt och åtta dagar efter att anmälan öppnat är läget detta:
Tecnica Maxi Race, 84 km: 917 anmälda av 1000 startplatser.
Marathon Race, 34 km: 452 anmälda av 700 startplatser.
Enligt statistiken 1 dansk, 2 finländare och Bellman. Nej, men 1 svensk.
Här har du 25 skäl per sekund att fylla ut den nordiska kvoten (video med rätt att inspirera):
http://www.bonjourtrail.se/?p=2982
Inte som i ”ta i trä”, finns inget som heter tur när det gäller celldelningen från helvetet. De korsikanska kraftkarlarna på bilden vill bjuda in till vedhuggning inför kommande Trail Blanc de la Restonica (15 januari 2012). Brasan ska värma löparna vid start och målområdet i en tävling utan tidtagning, men med det vinnande målet att...
http://www.bonjourtrail.se/?p=2869
Kristian, Mikael, Amanda, Gabriel, Per, Mattias, Petri, Sofia, Lars, Fredrik, Mimmi, Dan, Camilla, Claes, Jimmy, Mårten, Henrik och Viktor.
Jaha, 9 lag som ska köra EM i tvåmannarodel tänker inte du, och det är helt rätt. Nej, det handlar om ofattbara 18 löpare som målar senapril (senare delen av april märk väl, senapssill får du äta i juni) för sitt inre och ser sig själva möta utmaningen i att springa 33 eller 52 km längs den franska Rivieran, längs stigar, bland kustmassivets röda bergväggar. Ah, la vie sera certainement belle! Eller så är Trail des Balcons d’Azur bara en ytterst vacker förevändning att få en försmak av fullt utblommad vår, att bara vara, umgås, drömma sig bort till boulegubbarnas självsäkra kast och bekymrade uppsyn, äta gott och dricka svalt. Doppa fötterna i havet. Korka upp. Varva ner.
Utan alltför mycket tvivel det största svenska startfältet i en enskild trailtävling i Frankrike. Någonsin. Det är kul, roligt, skoj, toppen och tjugosju synonymer till. Låt oss visa fransmännen att omättligt är det nya lagom. Den 29 april tar vi den europeiska gemenskapen mot nya höjder.
Vafalls?! Du vill också? Jag sitter på 3 bäddar i ”svenskhotellet”, bara att hugga.
http://www.bonjourtrail.se/?p=2817
