Här kommer en aningen förkortad version av blogginlägget i min vanliga blogg.
En perfekt regisserad Hollywoodfilm hade inte kunnat vara mer dramatisk. 13:30 gick startskottet och även om jag satte av i ett hyfsat tempo så blev jag omsprungen, omsprungen och omsprungen. Nöjd med vetskapen om att jag uppenbarligen inte drogs med i tjurrusningen, så hade jag snart tagit mig över Grönsta gärde och skulle nu in i skogen, uppför den ganska branta Grönstabacken. Precis innan backen började så fick jag syn på Sara precis bredvid mig och gav henne en klapp på axeln för att hon skulle veta att jag var bredvid henne.
Benen kändes ganska pigga och jag tassade lätt uppför backen, dock försiktigt så att jag inte skulle gå på för hårt redan 300 meter in i loppet. När Grönstabacken började plana ut lite så tog jag några snabba steg och ökade farten lite, dock kändes det fortfarande ganska långsamt och behagligt även om jag kände att det gick relativt fort. Kilometerskyltarna sitter inte helt korrekt på Lidingö och första kilometern gick på 4:28, tror snarare att det var långsammare än så, men jag körde på i samma stil och blev snart omsprungen av Sara.
Kilometer 2 och 3 är relativt lättsprungna och jag passerade dessa på 05:02 och 04:50. Jag kände att det fanns mer att ta av, men jag vågade inte gå på för hårt eftersom Abborrbacken närmade sig. Kilometer 4 passerades på ganska kontrollerade 04:56. Strax innan Abborrbacken kom en brant men kort stigning och jag började ladda för det som komma skulle. Jag höll ner tempot aningen och sedan dök den upp. Den numera välkända banderollen "Välkommen till Abborrbacken". Jag började småjogga uppför först, men kände direkt mjölksyran komma, så istället började jag kliva uppför den med bestämda steg. Abborrbacken är som brantast den första biten, sedan svänger den 90 grader och planar ut lite grann. Strax efter svängen sitter 5 km-passeringen och mitt officiella resultat där var 25:03 och en 162a plats efter en kilometer på 05:48. Nu insåg jag att silvermedaljen egentligen skulle bli svårnådd med tanke på att Abborrbacken inte var slut, samt att även Karins backe väntade längre fram.
När vi kom ut på den asfalterade vägen, som för övrigt fortsätter uppåt, så gav jag Sara en klapp i ryggen när jag passerade henne. Jag ville säga något uppmuntrande, men efter Abborrbacken så kunde jag inte prata så jag nöjde mig med en klapp. Här bestämde jag mig också för att det får bära eller brista. Jag kan inte komma hem och inte gett det ett allvarligt försök! I den ganska kuperade terrängen fram till nästa kilometer försökte jag öka aningen och låta benen rulla rejält i varenda utförslöpa. 6 km passerades efter en km-tid på 05:10, och då inkluderades även en del av Abborrbacken i den tiden. Mellan 6 och 7 km fick jag rejält håll. "Man ska kunna springa igenom håll, man ska kunna springa igenom håll, skit i att det gör asont och bara fortsätt i samma tempo" tänkte jag! Munnen var snustorr och vägen fram till drickakontrollen vid 7 km bestod av en lång nerförsbacke som jag sprang med armarna i luften för att försöka få hållet att släppa och för att kunna ta in mer syre. En snabb dricka vid 7 km där jag mest sköljde munnen och sedan satte jag av mot den officiella km-passeringen och en km-tid på 04:59.
Banan mellan 7 och 8 km är förmodligen den mest lättsprungna och det är mer eller mindre helt flackt. Jag kämpade för att hålla tempot uppe trots att det mest var hemskt och precis innan Karins backe började så passerade jag 8 km på 04:57. Karins backe är minst lika brant som Abborrbacken, men inte riktigt lika lång. Jag valde att börja gå ganska tidigt i backen och bestämde mig för att fortsätta springa så snart det flackade ut lite. Kilometern fram till passering 9 km är ganska kuperad och jobbig och jag nådde 9 km efter en kilometer på 05:33. Totaltiden här stod på 45:43 och jag hade således 4 minuter och 17 sekunder på mig. I det läget lyckades jag dock inte räkna ut det utan jag insåg bara att det nu gällde att springa för allt vad tygen höll och inte känna efter. "Sista kilometern är kort, sista kilometern är kort" tänkte jag oavbrutet. Det är mestadels nerför efter 9 km och jag brände på allt vad jag kunde. Efter några bekanta svängar så kom jag till slut nerför en kort liten backe där jag passerade 9,7 km på 48:51 (plats 125) och helt plötsligt var jag på upploppet.
Det är ett ganska långt upplopp och tjockt med publik på båda sidor. Jag tittade upp mot mål och såg klockan stå på 49:3någonting. Jag försökte öka takten, men genast började jag hulka då det verkligen inte fanns minsta energi kvar. Jag tänkte att jag kanske hinner om jag bara försöker hålla den här farten, men då klockan slog över till 49:50 och jag var ganska långt från mål så insåg jag att jag måste öka REJÄLT om det här ska gå. Jag spottade en sista gång, sedan tänkte jag "kräkas får du göra i mål, nu sprintar du allt vad du har". Sedan varken hörde eller såg jag någonting utan allt bara hände i slow motion kändes det som. Jag såg klockan ticka ner och jag bara sprang som en galning och kastade mig över mållinjen precis samtidigt som jag såg klockan slå 49:58.
Väl i mål fick jag en silvermedalj i näven och sedan satt jag bara på huk precis bredvid silvermedaljerna, och såg i ögonvrån hur de som jag spurtat om leddes om till en annan fålla där de fick bronsmedaljer. Efter en evig tid lyckades jag resa mig och gå ett par steg framåt innan jag fick sätta mig en stund igen. Ännu var jag inte riktigt glad för silvermedaljen, för jag var livrädd att jag inte hade marginalerna på rätt sida utan jag ville bara bort till resultattältet och få mitt resultat bekräftat. Efter ca 1 minut kom Sara i mål och vi gick bortåt mot resultattältet där jag sökte min tid och såg att det faktiskt blev de 49:58 jag sett ovanför mig när jag kastade mig in i målet, underbart!! Tydligen hade speakern också skrikit ut mitt namn och min tid, men som sagt så varken hörde eller såg jag mer än klockan som tickade på upploppet så det hade jag helt missat! Platsen blev till slut 121 av 5186 fullföljande damer. De sista 300 meterna höll jag i snitt 3:43-tempo och förmodligen bra mycket mer än så sista 50! Dessutom lyckades jag, som normalt håller en snittpuls på ca 171 på millopp, hålla en snittpuls på 175 (med viss reservation för att det kan vara högre då jag missade att knäppa av klockan) och ett max på 180 slag/minut. Jag väntar fortfarande på de officiella bilderna, men all fakta om resultatet hittar ni här:
http://neptron.sportstiming.se/Results/IndividualRes...Mina kilometertider:
1 04:28/04:28
2 05:02/09:30
3 04:50/14:20
4 04:56/19:16
5 05:48/25:04
6 05:10/30:14
7 04:59/35:13
8 04:57/40:10
9 05:33/45:43
10 04:15/49:58
Tidigare sa jag att chansen till silvermedalj var 50/50, men att viljan var 100%... tänka sig att jag skulle få så rätt!
I söndags var det dags för Krankesjömilen och generalrepetitionen inför Lidingö Tjejlopp. Vi hade vissa problem att hitta till starten, men till slut var vi på plats och jag var så klart uppsatt i herrklassen. Suck! Eftersom vi var lite sena blev det inte mycket till uppvärmning. Det var soligt väder, varmare än på hela sommaren och sanslöst kvavt. För min del blev dessa faktorer i kombination med en alldeles för hög öppningsfart totalt förödande för dagens prestation. I starten fick jag inte igång klockan, dessutom strulade den så första 500 meterna bara rusade jag medan jag pillade och krånglade med klockan och sedan blev det så att jag mer eller mindre höll den farten i 2 km och redan där var loppet kört.
Farten mattades betänkligt under kommande kilometer, vid cirka 3 kilometer blev jag omsprungen av en tjej och låg därmed på tredje plats. Strax innan vattenkontrollen vid 5 km höll jag på att dö och var nära att kräkas och det var riktigt skönt att få ta några klunkar vatten sedan. Mellan ungefär 4 km och 7 km så höll jag relativt jämn fart, även om det var dålig fart. Mellan 7 och 8 km blev jag omsprungen av nästa tjej och låg därmed på 4e plats. De sista två kilometerna stapplade jag fram och långsammare än så här har jag inte sprungit på hela sommaren! Andningen låg uppe i halsgropen mer eller mindre hela loppet, men det gjorde det för alla andra också lät som. När man läser tävlingsberättelserna på Funbeat så skriver i princip alla att det gick uselt och att det var sommarens sämsta lopp tidsmässigt.
För Linas del gick det bra, hon höll aningen högre fart än på Iformloppet och det var minsann imponerande under de förutsättningarna. En 4e plats blev det för hennes del också på 4 km!
Som parentes kan nämnas att i princip alla vann pris förutom jag och Lina. Jag har ofta haft tur i utlottningar på löpartävlingar, men här blev vi verkligen rakt igenom utan priser med våra 4e platser och otur i utlottningen på startnummer! =)
Kilometertider:
04:20/04:20
04:28/08:48
04:51/13:39
05:00/18:39
05:08/23:47
05:07/28:54
05:04/33:58
05:21/39:19
05:16/44:35
05:32/50:07
