Jag har en dröm. Att få göra en klassiker.
Det är bara två problem.
Jag kan inte springa. Springa är f ö det värsta jag vet.
Cykling. Jag tycker inte om att cykla långt.
Därför tänker jag inte ge mig på vare sig hel- eller halvklassiker.
Däremot skulle jag kunna tänka mig en Tjej-klassiker.
Problemet är att jag är kille och jag vill inte byta kön bara för det.
F ö är det märkligt hur kvinnor har stridit och kämpat för att få samma rättigheter som männen – bara för att stänga män ute från vissa lopp och utmärkelser.
Är det mer märkvärdigt om en kvinna åker skidor 30 km, cyklar 100 km, simmar 1 km, springer 10 km än om en man gör det? Är kvinnor det svaga könet som inte klarar av samma distanser som män? Är det därför bara kvinnor får en utmärkelse när de klarar de korta distanserna?
Det gnagde i mitt bröst så jag lovade min församling att för varje tusenlapp de samlade in skulle jag åka skidor och gå 2 km, simma 100 m samt cykla 5km. Vi samlade in 26 560 kr så nu ska jag åka skidor 54 km, gå 54 km, simma 2 700 m och cykla 135 km.
Så vad klagar jag på? Jag klagar inte. Jag har till nästa Palmsöndag på mig att göra det och jag kan dela upp sträckorna i etapper.
Men någon gång skulle jag vilja göra en klassiker – om jag får jag får göra det på samma villkor som tjejer, d v s den kortaste varianten
Suckeluckkluck.
Godistrollet och latmasken är tillbaks. De har helt ogenerat återtagit sina gamla domäner. Jag vet inte varför jag kapitulerade så lätt inför deras anfall men gjort är gjort.
Har just svalt den sista klunken från gårdagens frossa. 300 gram chips ( sourcream/bearnaise) 130 gram ostkrokar, 2,1 hekto godis, 6 dl gräddfil och 1,5 liter cola skvalpar i detta nu omkring i min misshandlade mage. Blä!
Varför gör jag sådana dumheter? Inte heller har jag tränat. I snart två veckor har jag suttit på min feta bak och gjort ingenting som har med träning att göra. Det närmaste jag kommit har varit att spela wii – cyckling – men det har jag inte räknat som träning. Dels har jag inte tagit någon tid, dels har det varit oregelbundet hur mycket jag tränat och att bara sitta och röra armarna upp och ner har inte riktigt känts som träning.
Idag har jag börjat om på nytt. Från och med i dag ska inte en godisbit, chipsflaga eller ostkrok komma över mina läppar. Läsk ska jag undvika i görligaste mån. Nu måste magen väck! Har någon lite karaktär över att dela med sig av till mig vore jag tacksam.
