”Tomten” såsom Viktor Rydberg kanske skulle ha skrivit den om han hade diktat den anno 2011
Midvinternattens köld är mild
neonskyltar gnistra och glimma
ingen sova ty festen är vild
långt över midnattstimma
månen vandrar sin tysta ban
snön ligger grå över hela stan
snön ligger grå på taken
också tomten är vaken
Står där så grå vid krogens dörr
grå mot det skimrande ljuset
tittar som så många vintrar förr
ner på spyor som har frusit
tittar mot centrum där lucian yr
tillsammans med tärnor står och spyr
grubblar fast ej det lär båta
över en underlig gåta
För sin hand genom skägg och hår
skakar huvud och hätta
”nej den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta.”
Slår som han plägar inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla
går att sköta sin syssla
Går till rännsten och avloppshål
rensar alla galler
med järnspett ger isen vad den tål
tills ner allt elände faller
ser en stupad, försupen kropp
försöker hjälpa den fallne opp
till ett påvert nattkvarter
där han kan lägga den stackarn ner
Går till parken där slagsmål står
försöker fientlighet bryta
men inte oväntat ej alls så bra det går
ty våldets demoner vråla och ryta
människan vill allt ont släppa loss
hon älskar att härja, förstöra och slåss
inget vett hon känner
allt hon inte gillar skoningslöst hon bränner
Tomten smyger sig sist att se
hur det står till i husen
kikar mellan gardiner in
bland alla juleljusen
vuxna gräla och slå de små
och unga bråka om att ej de få
det dyra som mormor ej kan betala
så besviket och högljutt de gala
Så har han sett hur julen kär
sedan länge mist sin mening
att gråt och tandagnisslan det är
som borde vara gemenskap och förening
att många barn önskar julen var vit
att föräldrar och släktingar kunde låta bli sprit
åtminstone denna helg på året
men vuxna är inte inne på det spåret
Är det helg ska spriten in
uti strupen ska alkoholen flöda
vett far ut och våld i sinn
barnens jul det föröda
men vad bryr sig vuxna om det
lyckans hemlighet
förgäves de söker
tror den kommer om de super och röker
Tomten skakar sitt huvud tungt
vänder ryggen åt allt elände
söker sig dit det är lite lugnt
och undrar hur det sig hände
att julen blivit så ful och trist
han sitter där och vet helt visst
att så här borde det inte vara
på frågan varför det så blivit kan han inte svara
Bruset från staden och vägens stråk
når hans trötta öra
liksom ljudet av allt ohyggligt bråk
som han inte längre orkar höra
Tomten lyssnar och halvt i dröm
tycker sig höra tidens ström,
undrar varthän den ska fara,
undrar var källan må vara.
Midvinternattens köld är mild
neonskyltar gnistra och glimma
ingen sova ty festen är vild
långt intill morgontimma
månen sänker sin tysta ban
högt över den konstbelysta stan
bleknar stjärnor som obemärkt vandrat över taken
det är bara tomten som inte är vaken
Travesterare: Rolf Öhlén
I dag har jag tränat hämtning av gran. Julgran alltså.
Det är väl inget att registrera invänder vän av ordning.
I så fall har den personen aldrig följt med mig att hämta gran.
Himlen är gråmulen när jag kommer fram till parkeringsfickan.
Nu har jag ca en halvkilometer att gå innan jag kommer fram till den igensnöade uppfarten.
Väl framme knäböjer jag för att sätta fast snöskorna. Jag klarar nätt och jämt av att resa mig på grund av mitt krånglande vänstra knä. Till slut sitter de fast någorlunda. Med stappliga steg på grund av snöskornas böjda form – det känns som att gå med små vaggor på fötterna – korsar jag vägen. På något sätt lyckas jag få fäste i snövallen och lyckas ta mig upp till torpet.
Utebänken står kvar på farstukvisten och jag kan konstatera att snöskoveln står kvar i ladugården. Jag hämtar ladugårdsnycklen men kan bara konstatera att det inte går att komma in där då ett takras har blockerat dörren. Jag går runt på baksidan och ser att jag kanske kan komma in genom bakdörrarna.
Jag sparkar undan snö med hjälp av snöskorna, gläntar på dörren, konstaterar att springan är för smal, sparkar undan mer snö, försöker öppna, sparkar undan mer. Till slut lyckas jag få till en öppning så jag kan ta mig igenom även om luften pressas ur mig. På väg ut fastnar jackan i regeln så jag får tråckla mig loss. Sedan är det bara till att gå runt till framsidan och skotta upp framför huvuddörren.
Bitvis har snön frusit till isklumpar som jag får hacka loss. Det är ett svettigt göra. Jag tar av jacka och tröja, står dubbelvikt och lyfter skovel på skovel nedanför fothöjd och upp över axeln. Det tar på ryggen. Jag får upp så pass att jag kan kliva ner från drivan jag står på så jag åtminstone kan stå på marken nu. Jag lyckas få bort så pass att jag utan problem kan komma in, regla bakdörren och hämta en yxa – ett nödvändigt attribut när det gäller att hämta en gran från skogen.
Nu kan jag börja med det som jag är här för. Jag går ner till bäcken. Mittemot står små granar som skulle passa till grabbens rum. Ska jag kliva över den eller gå den lilla omvägen över bron lite längre uppströms? Med kännedom om min nuvarande vighet som är lika utmärkt som ett järnspett med stukad spets väljer jag omvägen.
Snart är en liten gran skild från sin stam. Nu gäller det att hitta en rejäl julgran vilket känns som en utmaning med tanke på att vi lät avverka rätt mycket i fjol vinter. Jag vandrar upp för snötäckta fällen och ser ner mot de dungar av träd som fortfarande står kvar. Jag kommer upp mot det skogsparti som vi lät spara. På andra sidan bäcken ser jag några lovande objekt.
Jag går tillbaks samma väg jag kom, genar bakom ladugården – och där står den. Jag ser den på långt håll och vet att där står årets gran. Det är på lägdan rakt ovanför huset som den står, lägdan bortanför den som jag såg de andra granarna på. Jag pulsar på och korsar några älgspår. Några björkar står spända som en båge nedtyngda av snön. Under bågen växer några lovande granar som med åren kan tänkas bli lovande objekt om de bara slipper tyngden från sina lövträdsgrannar.
Här sjunker snöskorna ner ganska djupt på sina ställen. Plötsligt faller jag handlöst framåt som klubbad av en oxe. Vänster snösko har skurit igenom och fastnat mellan några snötäckta buskar. Stora snöklumpar rasar från mig när jag reser mig upp. Snöskon lossnar och jag får spänna fast den igen innan jag kan fortsätta.
Jag kommer fram till granen. Efter några mindre välriktade hugg lossnar den från stammen. Trodde jag. Den sitter som berget. Jag drar och sliter men kan inte rubba den. Jag böjer mig fram och sliter loss några av de nedre grenarna som sitter fast i snön innan jag drar allt vad jag kan. Granen följer med och jag ramlar nästan baklänges. Den avhuggna spetsen är som en kil och hade tydligen grävt ner sig när den landade på marken efter det sista hugget.
Jag släpar trädet bakom mig. Hjärtat pumpar som en stångjärnshammare och lungorna arbetar som astmatisk blåsbälg. Jag blir tvungen att stanna och vila ett tag. När jag hämtat andan släpar jag ner granen till vägen. Jag går upp till huset igen. Ska jag ta in bänken? Den är fläckad av fågelbajs. När jag försöker torka av den upptäcker jag att den är täckt av ett tunt lager is. Tar jag in den kommer isen att tina och skiten blötas upp och droppa ner på golvet vilket gör att jag föredrar att låta den stå kvar ute.
Däremot går jag in för att se hur torpet har klarat snöstorm och strömavbrott. Jag tar av mig stövlarna. De av snö blöta byxbenen kyler mot den bara huden. Jag går runt i huset och inspekterar, vattnar några pelargonier och går sedan ner igen. Jag går ut, tar på mig snöskorna och tar med mig den lilla granen ner till vägen. Sedan blir det en promenad tillbaks till bilen som jag kör fram till infarten. Där parkerar jag och sätter igång varningsblinkers innan jag slänger in den lilla granen och binder fast den stora på takräcket.
Med tanke på dessa upplevelser skäms jag inte för fem öre att registrera granhämtning som träning.
Väl hemma lyckas jag dra en mutter på ena takräcket när jag ska avlägsna det från bile. Någon som har en polygrip med förnipplade gripklor?
Putäll på er.
Var på en j-20 match i Fjällräven center, Modo mot Djurgården. I 2,5 period dominerade Djurgården, ofta var det spel mot ett mål. Modo drog på sig utvisning mot utvisning. Ändå vann Modo med 2-0. Enligt min ringa mening inte alls rättvist med tanke på matchbilden men bra försvarsspel, en utmärkt målvakt och två mål framåt – ett alldeles i början av 1 perioden då pucken gled under målvakten och ett distinkt avslut i slutet av sista perioden avgjorde matchen. Roligt men absolut inte rättvist.
