Den börjar bra. Försenad. Fast jag började så tidigt. Ligger som en rem över skogen. Vid korsningen inser jag att jag inte är en kvart för sen. Jag är 45 minuter för tidig. Upp på expen och förbereder lite annat.
Kantorn kommer och hämtar mig. Upp till Solberg. Kör genom ett regnområde. Vi håller till inne i lägergården med friluftsgudstjänsten. Det går rätt bra utom att jag kastar om ett antal ord. Så blir det fika och iväg till nästa.
I Bredbyn är vi ute. Högtalaren fungerar när vi provar. Inte när gudstjänsten ska börja. Får skrika mig hes. Hittar inte inledningsorden för Söndagsgudstjänst i handboken. Far och valsar på högmässa, familjemässa, veckobön – improviserar inledningen DÄR var den.
Gudstjänsten rullar på. Kommer på att jag missade en psalm vi skulle ha sjungit i Solberg. Under gradualpsalmen hoppar jag över en vers och börjar på vers tre när det var dags för tvåan. Kommer på mig efter första raden och får kasta om till tvåan.
Nåja, gudstjänsten går. Upp på expen med pengar, till församlingsgården med högtalaren och sedan iväg hem att hämta fru och barn för att fara iväg på uppvaktning. Frun får slita grabben från datorn – han vill inte följa med – och så börjar de bråka om vilka skor han ska ha. Till slut får jag ut dem i bilen och iväg – en kvart sena.
Kommer med andan i halsen och hinner nätt och jämt börja så är det dags att fara till nästa gudstjänst. Det blåser. Vi är inne. Kommer en kvart innan det ska börja. Går på toa. Bärbara mikrofonen fungerar inte. Kopplar in de fasta. Hinner nätt och jämt klä mig innan Gudstjänsten börjar.
Stegar ut och sätter igång. Under gradualpsalmen känner jag att det trycker på igen. Borde nog gå. Måste gå. Inte. Hastig sorti i början av vers tre, slänger av mig cingulum (skärp) stola, alba och halslin, in på toa. Vers tre klar. Vers fyra klar. Jag klar. Ut, på med eländet igen, tyst i kyrkan, ut ur sakristian – evangeliet – suck, då var den sakan avklarad.
Kommer på att jag glömt pärmen och vigselpapperna. Kvar i första kantorns bil. Jo då. Hon har sett det. Lämnat ett meddelande på facebook. Visst. Ska ändå till Bredbyn och lämna pålysningspärm och kollektbok till pedagogen.
Rusar iväg för att åka till torpet via Bredbyn där jag ska stanna och göra en del jobb. Glömmer pålysningarna. Tillbaks in, hämta pärmen, ut i bilen och iväg. Vid avtaget till grusgropen kommer jag på att jag har glömt jobbekläderna. Vända, fara tillbaka, hämta kläderna, iväg till Västergensjö.
Väl där hämtar jag papperna och kommer på att jag glömde kollektboken till pedagogen. Men jag far inte tillbaka igen. Däremot till expen för att göra undan den sista vigselexercisen. Ska vara ledig i morgon och sedan semester. Vill göra bort så mycket som möjligt.
Nu sitter jag här och kommer inte åt de uppgifter jag behöver för att slutföra det sista. Nåja, det kommer en dag i morgon. Och på måndag. Nu ska jag till torpet – om inget oförutsett inträffar. Vilket det säkert gör. Det är en sådan dag i dag.
15 minuter på mig. Posta brev och äta.
Slänger mig i bilen. Jäktar till brevlådan.
En pirog och cocktailtomater får duga.
Slänger i mig maten. Ner för trappen.
Kyrkoherden backar fram bilen med öppen baklucka.
In med väskorna, sliter upp dörren, kastar mig ner i baksätet och iväg.
Vi stannar i Mellansel för att plocka upp en medresenär. Hon kommer med långa steg. Vi får inte missa anslutningsbussen.
Kommer ner till Själevads församlingshem. Parkeringen omändrad. Hittar en p-plats. Ut med väskorna och marsch till hållplatsen. Där vi får vänta. Och vänta. Och vänta. Den chartrade bussen är en halvtimme försenad. Suck.
Vi anländer till Härnösand ca 19:15. Event tåget till ”Världens fest” avgår 19:30. Vi har liggvagnsplatser. Sexbädds kupeér. Jag och en medresenär går på upptäcktsfärd. Vi hittar serveringsvagnen. Jag frågar den trevliga tågvärdinnan om utbud och priser, sedan slår vi oss ner vid ett bord och samtalar.
Tåget startar. Vi dundrar fram genom den ljusa, norrländska sommarnatten. Byar och städer, skogar, berg och vatten avlöser varandra som bilder i ett kalejdoskop. Ibland sitter vi i kupén, ibland är vi på upptäcktsfärd. Ibland i serveringsvagnen.
Vi talar om stort och smått, om förväntningar på denna helg och att det är lite tråkigt att vi missar hela fredag förmiddag. Tåget anländer till Växsjö ca 14:00 och programmet börjar kl 11:00. Vi missar inledningen och två seminarier. Vi studerar tidtabellen. Plötsligt noterar jag att vi kommer till Bollnäs 23,56 och till Gävle 7,26. Detta är några av mina barndoms tummelplatser och jag vet att det omöjligen kan ta 7,5 timmar mellan Bollnäs och Gävle.
Jag frågar tågvärdarna och får veta att tåget ska stå stilla i Kilafors över natten. Skulle vi rullat hela natten skulle vi hunnit ner. Hm! Lite putt blir jag. När tåget stannar för natten ger vi upp. Vi går till vår kupé. De fyra som vi delar kupé med sover redan. Vi bökar omkring, bäddar i ordning, drar filtarna över oss och somnar.
Fortsättning följer...
Ladusvalorna har kommit.
Barndomsminnen.
Grönskande ängar.
Upptäckarlusten.
Lata feriedagar.
Vida strövtåg bland berg, skogar och vattendrag.
Fiske.
Frihet.
Göromål som hopar sig.
Kontorsslav.
Hus att städa.
Tvätt att tvätta.
Tider att passa.
Plikter som binder en vid skrivbord, klocka och kollegor.
Fiskelängtan.
Fast.
Något i mig har vaknat.
Har hittat skärvor av mitt gamla liv.
Vackra skärvor.
Underbara.
Hoppfulla.
Jag sitter och ser på dem.
Hur de gnistrar i solljuset.
Tränger in i mina ögon.
Hoppet tänds.
Det går att få dem att passa in.
Jag ser en gryning komma.
Jag har hittat mig själv igen.
Det var inte så svårt.
Jag var där jag hela tiden visste att jag hade mig.
Men ibland längtar man efter något annat.
Få veta hur det skulle vara på den andra sidan.
Jag har varit där nu.
Sett mig omkring.
Insåg att det var inte ett liv för mig.
Det är här jag hör hemma.
I stillheten.
I skogen.
Vid stranden.
Bland bergen.
Uteliv är inget för mig.
Jag är en stillsam person.
Trivs bäst i små sällskap i lugna miljöer.
Det är där jag hör hemma.
Det stormande havet har lagt sig.
Ytan är lugn.
I djupet rör sig stora tankar stillsamt.
Jag ser ut över mitt liv och har funnit frid.
