Förkylningen liksom vintern befinner sig på reträtt.
Dessvärre den senare, tack och lov den förra.
Det kryper i kroppen. Har abstinens efter att få röra på mig.
Måste ut och få lite frisk luft. Kan inte köra så hårt.
Ute ligger gården i mörker. Borta vid landsvägen står gatlyktorna med sitt gulaktiga sken. Himlen är draperad med en grå, tung slöja av moln.
Mot gatlysenas sken ser det nästan ut som om det faller något från himlen. När jag kommer fram till infarten ställer jag mig och ser upp mot närmsta stolpe.
Lustigt. Den har stått där sedan jag flyttade hit för snart 18 år sedan. Det här är första gången jag verkligen ser den. Det grå träet som strävar upp mot himlen, blir mörkare ju högre upp det kommer när det klättrar förbi ljuscirkeln, den svarta metallen, det gula, skarpa skenet från lampan. Fascinerande.
Jag fortsätter. Det är tungt att gå. Inte blir det bättre av att jag möter en bil.
En hund skäller. Annars är det tyst. Våtsvart asfalt. Blöt snö. Ingen rörelse förutom en katt som springer längs med vägen.
Klockorna vid järnvägskorsningen börjar ringa. Ett tåg dundrar fram genom natten.
Vid gamla Baptistkapellet ligger det timmerstockar på andra sidan vägen. Jag får sådan lust att klättra upp på travarna men jag avstår. Jag vänder.
Att registrera eller inte registrera är ingen fråga för mig. Jag registerar för min egen skull. ingen annans.
Mitt mål är inte att förbättra eller ens vidmakthålla uppnådda prestationer. Mitt mål är att gå ner i vikt. En av de metoderna är genom att röra mig minst 25 minuter per dag - sammahängande.
Att detta inte ses med blida ögon av vissa träningspuritaner struntar jag högaktningsfullt i. Det är inte för dem jag registerar utan för mig själv. Den enda jag jämför mig med är mig själv.
Det här är inte en tävling att registerar mest och bäst träning. Det är ett redskap att hjälpa mig gå ner i vikt och förhoppningsvis förbättra konditinen.
För övrigt bloggar jag endast för mig själv också. Om någon läser och blir road - kul. Om någon läser och retar sig - tja, inte mitt problem. Om ingen läser - so what? Ursäkta vänner, men det är mest för att inspirera mig själv de dagar det känns tungt som jag bloggar. Om det kan inspirerar andra, så mycket bättre.
