Jag står och ser ut över slagfältet.
Det är jag som är skuld till det här.
”Två väldiga strider om människans själ” heter det i psalm 536:1 i 1986 års svenska psalmbok.
Fast i mitt fall är det mer jordnära. Det handlar om mitt metaboliska system.
På ena sidan har jag de inre organen och kroppsomfånget som vill få ett slut på skräpet jag stoppar i mig. De styrkorna leds av mina vänner Nyttan och Hurtan.
Å andra sidan har jag ögonen, , händerna, munnen med dess bihang och lönekontoret som skriker efter socker. De styrkorna leds av Godistrollet och Latmasken. Latmasken är den svagare av de två men Godistrollet har återtagit och förstärkt sina positioner.
Viljan slits mitt emellan. Viljan att gå ner i vikt. Att må bra i hela kroppen mot viljan att ge snabba belöningar, skänka den avkoppling som godis, snacks och läsk ger, det som jag förknippar med avslappning och ledighet.
Över allt står jag. Det är jag som är kungen i det här riket. Det är bara jag som kan bestämma vilken sida som kan få resurserna att segra. Varför göder jag mina motståndare? De som kan finna sig till rätta och må bra ändå eftersom det finns nyttiga alternativ?
Jag är inte klok. Jag har så lätt att trilla ditt. Jag måste uppbåda hela min styrka, all min viljekraft och få ett slut på det här. Det är inte så här jag vill ha det.
Eller är det eftersom jag har så svår att bryta mitt livs- och tankemönster? Jag vet att jag kan om jag vill. Frågan är hur jag ska göra för att vilja tillräckligt mycket? Det kan ingen annan göra åt mig. Den kraften kan jag bara hämta inifrån mig själv.
Nu får jag uppbåda de styrkor som strider mot Godistrollet och Latmasken så jag kan köra dem på porten igen. Jag har lyckats förr. Men i ett svagt ögonblick tog de sig in igen. Suck. Det är bara att kämpa vidare. De kanske har vunnit ett slag – men de har inte vunnit kriget.
Nu samlar jag motståndsstyrkorna till en rejäl motattack. Rider du kära/käre läsare med mig i soluppgång för att driva fienden på flykten i det desperata motanfall som kan bryta belägringen och driva mörkrets monster på flykten?
Väderlekstjänsten har lovat snö idag.
När jag tittar ut genom fönstret ser jag vita flingor virvla omkring.
Ovanligt stora.
Vänta här nu lite.
Det är inga snöflingor.
Det är ju...våra trädgårdsstolar...som blåser mot landsvägen....gaaaah...
