Rolf Öhlén

Bloggarkiv mars 2009

Bergtagen

18 dagar. Så länge har jag låtit Godistrollet härja mer eller mindre fritt. När, hur eller varför jag åter lät honom komma in och ta över mitt liv igen vet jag inte. Under den tiden har jag dragit mig för att häcka på Funbeat. Jag har svikit mina löften och skämts för att erkänn... Läs mer...


Vansinnig promenad

Afton. Mulet. Skare. Landsvägen snöfri. Hård asfalt. Bil. En till. Less. Släpar mig fram till gamla Baptistkapellet. Vänder. Sneglar åt sidan Skoterspår. Tvekar inte. Lämnar vägen bakom mig. Ger mig ut på skoterspåren. Vart leder dem? Hit... Läs mer...


Det skar sig

Ligger med särade böjda ben och vilar mitt huvud i en vit bädd. Himlen är blå. Det observerar jag dock icke. En stor snöklump har sökte sig över mitt ansikte och släppt en del av sina beståndsdelar i mitt ansikte. Tur att jag har tagit med mig mobiltelefonen. -5 grader. Stråla... Läs mer...


Vem väljer vad?

Varför väljer jag som jag gör? För att jag tror att andra förväntar sig det? För att jag själv vill? Men vet jag vad jag själv vill alla gånger? Minnegoda läsare vet förmodligen bättre än jag själv om jag dragit upp detta någon gång förut, i så fall ber jag om eftergift. Så m... Läs mer...


Tävlingsdags.

Vid sjutiden vaknar jag. Somnar om. Tung i huvudet efter nattens eskapader - se föregående blogg. Sömnbrist. Släpar mig ur min sköna nattvila. Tvingar mig upp vid nio. Måste fixa min och grabbens skidutrustning. Termometern. Vad säger den? Ingenting, den är tyst som vanligt. Visar på plu... Läs mer...


Pubträning

Inte det bästa sättet att förbereda en skidtävling. Jag och två jobbarkompisar tar en fredag kväll ute. Inte är det vanligtsvis min likör, men varför inte med trevligt sällskap. Jag hämtar upp damerna och vi far in till den stora staden och nattens frestelser. Väl på lokal blir de... Läs mer...


Längtan

I går hämtade jag grabben med spark när han skulle hem från förskolan. Det var en nästan spöklik stämning. Gråmulet. Vit snö. Tystnad. Inte ett liv på skolgården. Inte ett ljud. Den enda antydan till mänsklig närvaro förutom undertecknad – hur mänsklig jag nu är, det går att ... Läs mer...


Min mor var en fena på det - jag är det inte

Vinden som ven uteblev. Nåja, någon enstaka il men inte som jag förväntat mig och hoppats. Snöfallet hade upphört. Blev mer att trampa runt i snön än att åka skidor. Drog upp ett nytt spår runt prästgården. Så fick jag för mig att jag skulle trampa upp lobryggan så jag och gra... Läs mer...


Kalla fötter

Fick kalla fötter i söndags. Får lätt det när jag står i gummistövlar i snö. Dessutom var det snöyra. Snöfall och blåst. Trots det hade 38 tappra sökt sig ut på Stavarsjöns is. Grabben åkte skoterpulka med mig upp till sjön men på vägen tillbaks ville hans sitta på skotern. Fö... Läs mer...


Ödslig promenad – nästan

Upp 4,23. Måste hinna med dagens promenad. Heldag på annan ort med en lång bussresa framför mig. Gatlyktorna släckta. Dimma. Från järnvägsövergången uppe vid skogskanten hörs plingandet som varnar för tåg. Jag ser det inte, bara gnistorna från loket skymtar i dimbanken. Strax e... Läs mer...


Någon som sett mina skidor?

Tungt snöfall. Måste bara ut. Spår? Inga att tala om. Så det blev de vallningsfria lite bredare skidorna. Fast de såg jag inte mycket av. Jag sjönk ner nästan till knäna så skidorna befann sig oftare under än på snön. Understundom såg jag dem inte där de gömde sig under snötäcket... Läs mer...