På Långfredagen möttes jag av en blank skärm när jag och grabben skulle se barnprogram. När 5-åringen såg hur jag höll på att krångla med tv:n gick fram till boxern och sade; "jag ska känna om det är blött. " Ett mer ingående förhör gav vid handen att han vid något tillfälle i brist på bättre hade hällt vatten i boxern - och vi bor 6 mil från närmaste stad där inte alla affärer har öppet under påskhelgen. Det blev en påsk utan tv - och gudars så skönt det var!
Jag hann städa, leka med grabben, spela spel med familjen - och träna betydligt mer än jag annars hade idas göra. Så egentligen borde jag tacka grabben för att han gav mig en tv-fri påskhelg där jag fick tid med familjen och min träning på ett sätt jag inte haft sedan jag bildade familj....
Hade lagt skidorna på hyllan. På grund av extrem arbetsbelastning och dåligt skidföre har träningen uteblivit, delvis också på grund av förmodad inflammation i bägge armarna på grund av för mycket och intensivt skidåkande. Slängde en blick på termometern när jag skulle köra sopor sent i kväll. - 11 grader. MINUS 11 grader? MINUS 11 GRADER???? Jihaaaaaa! Iväg med sopor, hem som en blixt, in i skidmunderingen och ut på vidderna under en nästan full måne och en gnistrande blå stjärnhimmel. Kunde slå av pannlampan och se min egen månskugga. Helt fantastik upplevelse som kryddades av pärlugglan som satt och hoade på sin gren....
+ 6 grader ute i dag. Tänkte ta mig en promenad. När jag kom ute kändes det ändå som läge för skidor. Det var för halt att gå och det kändes som om skaren ändå höll hyggligt. Jag for in och svidade om till skiddressen. Sedan måste jag ha missförstått det här med att korsa vägen. Halvvägs ute på första vägbanan korsade jag skidorna istället och stod på öronen och förvandlade lemmar och utrustning till en sällsynt invecklad knop. Efter att ha konstaterat att det var mindre lyckat att använda ena staven som skida och motsvarande skida som stav, lyckades jag trassla upp ekpiaget och kunde ge mig i väg över lägdan.
Snön varken bar eller brast, det vill säga. på vissa ställen gick det lite för galant att åka ovanpå snön, medan det på andra brast så skidorna gick igenom. Detta upptäckte jag inte minst då jag försökte åka nerför på skrå när snön brast och jag satte en rova. Får väl fara tillbaks efter att snön har smält och se om den börjat växa. Det var inte bara svårt nog att åka i gamla spår, som nu var övertäckta av ett tunt snötäcke, utan det var lättare att göra nya spår än att åka i dem jag själv nyss hade gjort. En skön skidtur blev det i alla fall.
Idag på morgonen åkte jag upp spåret utanför knuten som jag gjort åt frun. Sedan åkte jag över på andra sidan vägen för att köra ett konditionspass. Det var inte lika roligt som vanligt. En tunn skare ovanpå snön gjorde att det nästan var jobbigare att åka utför än uppför. Skidorna drog åt var sitt håll. Ibland lossnade flak av snö som lade sig mella skidorna. Skoteråkare hade dragit sina spår tvärs- och utför så det var inte lika jungfruligt som de förtrollande dagar jag haft då det nästan känts som om jag varit på ödsliga fjällvidder. På slutet hittade jag dock ett skoterspår där jag övade utförskörning med tanke på kommande Kortvasa...
