Samlingen på morgonen var lite kaotisk. Vi stod och köade i en liten skola bredvid starten och tiden gick. Tankarna for igenom huvudet att vi inte skulle hinna starta i tid, men alla kom igenom registreringen och starten gick som planerat klockan 06:00. Vi träffade även två andra svenskar, Rikard Hallgren och Jan Söderkvist, vid registreringen.
Arrangören hade innan loppet inte offentliggjort någon startlista, så vi hade ingen aning om det skulle vara ett 20-tal startande eller flera hundra. Nu gissar jag på att det var ca 300 startande, men det är bara en gissning. (I skrivande stund finns ingen resultatlista eller annan info om antalet startande.)
Alla kom iväg i ett gryningsljust London och första 14 kilometrarna gick på asfalt ut genom södra London. Första kontrollen låg efter just 14 km, sedan bar det ut i skogen på fina skogsstigar.
Vi hade en plan att första tre milen skulle gå i 6:30-tempo med en passering vid andra kontrollen på 3:15. Nu blev det lite trångt på de smala skogstigarna samt köbildning på stegarna över alla de stängsel som avgränsade varenda åkerplätt som fanns, så vi tappade lite tid och kom fram till kontrollen några minuter efter planerad tid. Men vi var väldigt nöjda med hur första tredjedelen hade förflutit och tog oss an mittendelen med gott mod.
I mittendelen var tanken att springa smart. Där det gick att springa så skulle vi ligga i lite, men i tyngre partier skulle vi ta det lugnt eller gå. Tredje kontrollen som låg efter 48 km (drygt 49 enligt våra GPS:er) hade även den tuffaste spärrtiden, den skulle passeras på 6 timmar. Vi kom fram på 5:40 och hade bara 20 minuters marginal mot spärrtiden, men vi visste att efter den skulle det vara lugnt. Enligt spärrtiderna fick sista 42 kilometrarna ta 7 timmar, och det skulle vi klara gående om det skulle behövas. Vi hade även sällskap under den här delen av banan med Jan Söderkvist lite till och från.
De mittersta 30 kilometrarna gick på 3:45 vilket var helt ok och med det inleddes sista tredjedelen. Tyvärr orienterade jag bort oss en vända efter ca 70 km vilket gjorde att vi tappade tid och vi fick en del extra meter vilket även satte ned humöret lite, men det var bara att bita ihop och köra vidare.
Orientering var lite knepig, vi hade fått karta över banan, men tappade du kartkontakten för en minut var det väldigt svårt att läsa in sig igen. Många av våra medlöpare stod och var helt villrådiga ibland, så god kunskap i att läsa en karta är nästan nödvändigt för att klara sig igenom loppet på egen hand.
Efter 79 km kom banans tyngsta del, en ås på ca 200 höjdmeter skulle passeras och där hade jag min stora schakning. Laila drog iväg uppöver med pigga ben och jag släpade mig uppför. Kilometertiderna uppför var 10:20 och 12:56. Som tur är så kommer det nästan alltid en nedförsbacke efter en uppförsbacke och jag piggnade till igen. Nu var det Lailas tur att få det tungt. Hon hade sett fram emot att se havet på toppen av åsen och när inget hav syntes så tappade hon orken.
Men med bara 10 kilometer kvar och en hel del nedförslöpning knatade vi på så mycket vi orkade. Sista delen in mot Brighton när vi äntligen såg havet var fin och längs upploppet utefter strandpromenaden reste sig håret på mina armar, vilken känsla att se målskynket långt där framme.
Vi kom i mål på runt 60:e plats på ca 11:22, väldigt lyckliga och nöjda med loppet och dagen.
Edit: 244 startande, 157 kom i mål. Vi kom 59:a.
CCC 2009, 98 km:
Jag kom fram till Champex-Lac (56 km). Där hamnade jag i sjuktältet. När de släppte ut mig därifrån en timme senare fick/kunde jag inte fortsätta.
Troligtvis råkade jag ut för en tillfällig blodtryckssänkning som däckade mig. Jag åt lite mat samtidigt som jag tog av mig kompressionsstrumporna för att lägga om en blåsa, då svartnade det bara. Sedan fick jag lite kramper samt okontrollerbara skakningar i nästan en timme.
Men terrängen är väldigt tuff. Att komma dit som en blåögd naiv nordbo och tro att man skulle kunna "springa" loppet var dömt att misslyckas. Facit är att åtminstone jag skulle ha gått i varenda litet motlut ända från start för att ha kommit i mål.
Bara att ta lärdom och gå vidare.
