Morgonen började alldeles typiskt. Grötfrukost och sedan iväg till jobbet. Fint väder så det blev cykeln.
Sedan började det otypiska. Virusproblem i företagets datorer hade slagit ut de servrar som jag jobbar mot. Det hade kanske inte gjort så mycket om det inte hade varit första vardagen i månaden.
Jag jobbar med personalstatistik och en himla massa siffror ska tas fram, helst fort som attans. Ibland ännu fortare. Förrförra månaden ringde en ekonom den 25:e i månaden och undrade om siffrorna per den 30:e var klara!
Som tur var fungerade Internet så att förmiddagen bl. a. kunde bedrivas i forumens värld.
När det var dags för lunch så hann jag inte ens fram till kassan på företagets personalrestaurang innan jag haffades av kassörskorna. Det var blivit fel på en av deras datorer vid kassan och jag hade varit projektledare vid införandet av det nya betalningssystemet ett par år tidigare. Så efter lunchen blev det att knata ner till vårt IT och låna en skärm, åter till restaurangen och fixa igång kassaprogrammet. Det projektet känns som ett livslångt arbete ibland trots att det är avslutat på alla sätt.
Men åter på kontoret efter lunchen hade vårt eminenta IT fått igång min viktigaste server så att jag kunde fixa fram i alla fall de viktigaste siffrorna och jag blev klar alldeles tills det var dags att åka hem. Men Laila som jobbar med nätverk i företaget ringde och berättade om sin straffkommendering, hon skulle inte få gå hem innan virusproblemen var lösta.
Så vad gör man, en träningsfri dag och frun ur vägen. Detta gjorde jag:
Först när jag kom hem slängde jag in helgens träningskläder i tvättmaskinen, sedan ut och plockade 1,2 liter svarta vinbär, slängde dem i en kastrull med 3 dl vatten. Medans detta kokade upp rörde jag ihop en matbrödsdeg, Blå Lågans (personalrestaurangen heter så) mörka, goda bröd som jag hade lyckats få receptet på.
Lagom när degen skulle in i ugnen var det dags för bären att rinna av i silduken. Nu hade jag ca 30 minuter på mig så då stack jag iväg till macken och fyllde på gräsklippardunken.
Åter hemma igen var det dags att koka upp saften och röra i lite socker och sedan pep ugnsklockan, brödet var klart.
Samtidigt hade Laila blivit utsläppt från fångenskapen på jobbet, så vi kunde äta lite fil, flingor och nybakat bröd ihop. Även varsitt glas med nykokt saft slank ned.
Nu var krafterna återhämtade och då tog jag en match med gräsmattan, sedan in i duschen och nu sitter jag, klockan 21:00 framför datorn och skriver detta.
Skönt att det står dubbla träningspass på programmet i morgon, vet inte om jag orkar med sådana här vilodagar alltför ofta!
