Idag firar jag och Funbeat tvåårsdag. Det känns som förhållandet fortfarande växer på något vis vilket känns riktigt bra inför framtiden.
Vilken känsla att ha en partner som nästan dag för dag utvecklas och kommer med nya fiffiga saker som jag kan göra med denne!
Samlingen på morgonen var lite kaotisk. Vi stod och köade i en liten skola bredvid starten och tiden gick. Tankarna for igenom huvudet att vi inte skulle hinna starta i tid, men alla kom igenom registreringen och starten gick som planerat klockan 06:00. Vi träffade även två andra svenskar, Rikard Hallgren och Jan Söderkvist, vid registreringen.
Arrangören hade innan loppet inte offentliggjort någon startlista, så vi hade ingen aning om det skulle vara ett 20-tal startande eller flera hundra. Nu gissar jag på att det var ca 300 startande, men det är bara en gissning. (I skrivande stund finns ingen resultatlista eller annan info om antalet startande.)
Alla kom iväg i ett gryningsljust London och första 14 kilometrarna gick på asfalt ut genom södra London. Första kontrollen låg efter just 14 km, sedan bar det ut i skogen på fina skogsstigar.
Vi hade en plan att första tre milen skulle gå i 6:30-tempo med en passering vid andra kontrollen på 3:15. Nu blev det lite trångt på de smala skogstigarna samt köbildning på stegarna över alla de stängsel som avgränsade varenda åkerplätt som fanns, så vi tappade lite tid och kom fram till kontrollen några minuter efter planerad tid. Men vi var väldigt nöjda med hur första tredjedelen hade förflutit och tog oss an mittendelen med gott mod.
I mittendelen var tanken att springa smart. Där det gick att springa så skulle vi ligga i lite, men i tyngre partier skulle vi ta det lugnt eller gå. Tredje kontrollen som låg efter 48 km (drygt 49 enligt våra GPS:er) hade även den tuffaste spärrtiden, den skulle passeras på 6 timmar. Vi kom fram på 5:40 och hade bara 20 minuters marginal mot spärrtiden, men vi visste att efter den skulle det vara lugnt. Enligt spärrtiderna fick sista 42 kilometrarna ta 7 timmar, och det skulle vi klara gående om det skulle behövas. Vi hade även sällskap under den här delen av banan med Jan Söderkvist lite till och från.
De mittersta 30 kilometrarna gick på 3:45 vilket var helt ok och med det inleddes sista tredjedelen. Tyvärr orienterade jag bort oss en vända efter ca 70 km vilket gjorde att vi tappade tid och vi fick en del extra meter vilket även satte ned humöret lite, men det var bara att bita ihop och köra vidare.
Orientering var lite knepig, vi hade fått karta över banan, men tappade du kartkontakten för en minut var det väldigt svårt att läsa in sig igen. Många av våra medlöpare stod och var helt villrådiga ibland, så god kunskap i att läsa en karta är nästan nödvändigt för att klara sig igenom loppet på egen hand.
Efter 79 km kom banans tyngsta del, en ås på ca 200 höjdmeter skulle passeras och där hade jag min stora schakning. Laila drog iväg uppöver med pigga ben och jag släpade mig uppför. Kilometertiderna uppför var 10:20 och 12:56. Som tur är så kommer det nästan alltid en nedförsbacke efter en uppförsbacke och jag piggnade till igen. Nu var det Lailas tur att få det tungt. Hon hade sett fram emot att se havet på toppen av åsen och när inget hav syntes så tappade hon orken.
Men med bara 10 kilometer kvar och en hel del nedförslöpning knatade vi på så mycket vi orkade. Sista delen in mot Brighton när vi äntligen såg havet var fin och längs upploppet utefter strandpromenaden reste sig håret på mina armar, vilken känsla att se målskynket långt där framme.
Vi kom i mål på runt 60:e plats på ca 11:22, väldigt lyckliga och nöjda med loppet och dagen.
Edit: 244 startande, 157 kom i mål. Vi kom 59:a.
CCC 2009, 98 km:
Jag kom fram till Champex-Lac (56 km). Där hamnade jag i sjuktältet. När de släppte ut mig därifrån en timme senare fick/kunde jag inte fortsätta.
Troligtvis råkade jag ut för en tillfällig blodtryckssänkning som däckade mig. Jag åt lite mat samtidigt som jag tog av mig kompressionsstrumporna för att lägga om en blåsa, då svartnade det bara. Sedan fick jag lite kramper samt okontrollerbara skakningar i nästan en timme.
Men terrängen är väldigt tuff. Att komma dit som en blåögd naiv nordbo och tro att man skulle kunna "springa" loppet var dömt att misslyckas. Facit är att åtminstone jag skulle ha gått i varenda litet motlut ända från start för att ha kommit i mål.
Bara att ta lärdom och gå vidare.
Morgonen började alldeles typiskt. Grötfrukost och sedan iväg till jobbet. Fint väder så det blev cykeln.
Sedan började det otypiska. Virusproblem i företagets datorer hade slagit ut de servrar som jag jobbar mot. Det hade kanske inte gjort så mycket om det inte hade varit första vardagen i månaden.
Jag jobbar med personalstatistik och en himla massa siffror ska tas fram, helst fort som attans. Ibland ännu fortare. Förrförra månaden ringde en ekonom den 25:e i månaden och undrade om siffrorna per den 30:e var klara!
Som tur var fungerade Internet så att förmiddagen bl. a. kunde bedrivas i forumens värld.
När det var dags för lunch så hann jag inte ens fram till kassan på företagets personalrestaurang innan jag haffades av kassörskorna. Det var blivit fel på en av deras datorer vid kassan och jag hade varit projektledare vid införandet av det nya betalningssystemet ett par år tidigare. Så efter lunchen blev det att knata ner till vårt IT och låna en skärm, åter till restaurangen och fixa igång kassaprogrammet. Det projektet känns som ett livslångt arbete ibland trots att det är avslutat på alla sätt.
Men åter på kontoret efter lunchen hade vårt eminenta IT fått igång min viktigaste server så att jag kunde fixa fram i alla fall de viktigaste siffrorna och jag blev klar alldeles tills det var dags att åka hem. Men Laila som jobbar med nätverk i företaget ringde och berättade om sin straffkommendering, hon skulle inte få gå hem innan virusproblemen var lösta.
Så vad gör man, en träningsfri dag och frun ur vägen. Detta gjorde jag:
Först när jag kom hem slängde jag in helgens träningskläder i tvättmaskinen, sedan ut och plockade 1,2 liter svarta vinbär, slängde dem i en kastrull med 3 dl vatten. Medans detta kokade upp rörde jag ihop en matbrödsdeg, Blå Lågans (personalrestaurangen heter så) mörka, goda bröd som jag hade lyckats få receptet på.
Lagom när degen skulle in i ugnen var det dags för bären att rinna av i silduken. Nu hade jag ca 30 minuter på mig så då stack jag iväg till macken och fyllde på gräsklippardunken.
Åter hemma igen var det dags att koka upp saften och röra i lite socker och sedan pep ugnsklockan, brödet var klart.
Samtidigt hade Laila blivit utsläppt från fångenskapen på jobbet, så vi kunde äta lite fil, flingor och nybakat bröd ihop. Även varsitt glas med nykokt saft slank ned.
Nu var krafterna återhämtade och då tog jag en match med gräsmattan, sedan in i duschen och nu sitter jag, klockan 21:00 framför datorn och skriver detta.
Skönt att det står dubbla träningspass på programmet i morgon, vet inte om jag orkar med sådana här vilodagar alltför ofta!
Planen innan loppet var att försöka springa 60 km på 5 timmar, och sedan ta det lite lugnare sista timmen och klara 70 km jämt.
Men plan och tanke är en sak, verklighet och utförande är en annan sak!
Direkt efter start kändes det jättelätt och jag fick bromsa mig, ändå fick jag en lucka bakåt på hela startfältet som växte och växte. Jag höll koll på pulsen och såg till att den låg under 150, och att farten inte understeg 4:50 per km.
Väderförhållandena för dagen var stark vind samt tidvis sol. Vinden tog ut sin rätt till slut, efter 3 timmar var jag mör och fick lov att sänka farten mer och mer. Då hade jag också blivit upphunnen av tvåan i tävlingen så han och jag drog växelvis fram till sista timmen då jag kvicknade till lite och kunde åstadkomma en liten spurt.
I mål som etta på 6H alldeles över 68 km, vilket jag är riktigt glad och nöjd med efter hur loppet utvecklade sig.
81,9 km i Nordmarkaterrängen! Jag trodde att det skulle vara de fem 700-meterstopparna som skulle vara det svåra, och löpningen mellan dessa mer som en transport. Men ack vad jag bedrog mig! Jag tror inte det var många meter slätlöpning, endera långa slakmotor eller branta nedförbackar.
Loppet startade annars bra, allt flöt på och fram till fjärde toppen kändes allt bra, men någonting hände på nedvägen därifrån. Kände plötsligt en trötthet som från ingenstans. Sedan blev det kämpigt fram till femte toppen som låg efter 50 km ungefär. Fram till dess hade jag löpt jämnt med framförvarnade löpare, men nu hade jag tappat rejält. Sedan blev det tre långa mil tillbaka till mål. Jag tappade väl ungefär en timme på tvåan och trean i loppet dessa tre mil.
När sedan kvicksilvret kröp upp emot 30 grader och över detta så blev det extra tungt.
En annan detalj i loppet är att det fanns bara en servicestation, och den låg efter 29 och 32 kilometer som passerades på väg upp och sedan ned från fjärde toppen. Så sista fem milen var vi tvugna att vara självförsörjande på dricka och mat.
Som var fanns det en hel del bäckar, forsar och sjöar med drickbart vatten. Jag stannade på tre ställen och fyllde mina tre flaskor som jag bar med mig.
Hamnade till slut på en sjunde plats av 24 fullföljande efter att ha legat fyra-femma i början och mitten av loppet.
Foto: Arne Halvorsen
Jag hade förmånen att få springa drygt en halv etapp med svenskarna Andreas Falk och Mattias Bramstång.
Om jag inte var imponerad av europalöparna tidigare, så är jag det verkligen nu.
Ledaren t.ex. springer kilometrarna dag efter dag på 5 min/km eller t.o.m. strax under. Svenskarna kör sitt alldeles egna race, allt planerat i minsta detalj.
Det gäller allt från väckning tills det är dags för att sova på kvällen. Det är inte för inte att de bägge är militärer!!
Hela arrangemanget är som ett stort kringresande cirkus eller teatersällskap. Husbilar, husvagnar, t.o.m. en buss med magnetkamera, tre läkare och ett antal funktionärer som står för matkontrollerna.
Två damer följer också med löparna cyklandes, de tänker klara hela sträckan upp till Nordkap och var vid gott mod när jag fick tillfälle att prata lite med dem.
Om ni har chansen eller möjlighet, åk ut och kolla på dem. Eller ännu hellre, spring några mil eller kilometer med dem. De kommer garanterat att uppskatta det. Det är fortfarande drygt 20 dagsetapper kvar.
(8).jpg
16-17: Litet träningsläger med Kent Sjölund. Två pass på lördagen och avslutar med Runn runt på söndagen.
21: Kr. himmelsfärds dag färdar jag mig till Siljansnäs och springer Vaveröloppet
23 eller 24: Ultrapass i Mellsta. 6 varv på 7,5:an. Jag tar tacksamt emot sällskap på någon eller några av varven i så fall. Bara hör av er.
30: Eventuellt stafett runt sjön Närsen utanför Nås. Jag springer alla sträckorna själv, ca 37 km.
31: Eventuellt Ljustern runt, gammal klassisk tävling i Säter som återuppstått.
30-31 beror på om min fru kommer hem på helgen eller på måndagen efter sin 10 veckor långa klättringsexpedition.
Tre söndagar i maj är grundförslaget: 10:e (klar), 17:e eller 24:e
(Jag kan tänka mig att dubblera, eller i "värsta" fall springa alla tre datumen.)
Här nedan kommer jag att redovisa intresset samt föreslagna datum:
Krister springer 6x7,5 km i Mellsta istället för runt Runn den 24:e
Krister klarat 17:e
Ultrakent klarat 17:e
Krister klarat 10:e
Ola W klarat 10:e
Leif A klarat 10:e
Eva L alias Löparkvinnan klarat 10:e
Lustlöparen och Frazze hälsar på med cykel utefter rundan
Bastun på Haganäs är nu hyrd den 10:e fr.o.m. 16:00.
Lämplig start från Haganäs 10:00, Vika ca 12:15, Slussen ca 14:15
Jag har tittat lite på årets resultatlistor och antalet anmälda på närmast kommande tävlingar, och jag slås av att antalet deltagare är så lågt här och var.
Karlstad 6H, Skövde 6H och TEC hade väl med sina 58, 149 och 38 fullföljande deltagare rätt ok vad gäller deltagarantalet.
Men Snickarloppet 6H, Ursvik Ultra och Munkastigen med 44, 49 och 48 fullföljande deltagare kan inte vara helt nöjda med det.
Inte så mycket bättre med de maratontävlingar som hittills har gått, Vällingby, Heleneholm, Skövde och Säters 113, 68, 27 och 29 fullföljande deltagare är rätt lågt, riktigt lågt i Skövde och Säter. Men en förklaring där är nog att de kör kortare distanser också. Men därmed inte sagt att alla de skulle ha sprungit helmaran istället för de kortare varianter som har bjudits.
Anmälningsläget för Lidingö Ultra med i skrivande stund 304 stycken måste vara en liten besvikelse för arrangören. Efter all reklam samt ”snålskjutsen” av Lidingöloppet, och det stora upptagningsområdet! (hur många bor det inom en tiomilsradie från Lidingö?)
Även Sunne löparfest med Sunne Marathon flaggar för att det kan vara sista gången pga. lågt deltagarantal. I skrivande stund är det 44 anmälda till helmaran.
Mellsta Ultra hade igår 19 anmälda och ställer in.
Så var är alla löpare, inte kan det väl vara så att alla bara springer Göteborgsvarvet, Stockholm Marathon, Tjejmilen samt Lidingöloppet?
I så fall går de miste om den sköna och härliga atmosfären som det kan vara på en mindre tävling.
Första morgonpasset i Monte Gordo. Stranden var stället. Men lutningen kändes inte bra för min onda fotled så jag fortsatte till stora piren och tog skogen tillbaka. Övriga vände efter 20 minuter.
Bilder tagna med min mobil med mycket enkel kamera i sig.
Soluppgång över Spanien
Hotellet långt där borta
Piren
Fick nyss reda på att jag fick en restplats till Portugal nu på söndag. Så det blir att packa väskorna för en mängdvecka igen.
Hoppas på lika bra väder som vecka 9 när jag var där sist!
Jag har precis anmält mig till Kristins Runde som går av stapeln i slutet av juni. Fem stycken 700-meterstoppar ska besegras, eller som det står på deras hemsida:
Oslo 50 Miles Trail Run - løpet over Nordmarkas fem 700-meters topper
Efter avklarat lopp får deltagarna ett bältesspänne, vilket kan vara coolt att stoltsera med!
Efter vårens TEC i Täby blir det full fokus på sommarens höjdpunkt, CCC som står för Courmayeur (ITA) - Champex-lac (SUI) - Chamonix (FRA).
En tävling som startar i Italien, passerar Schweiz och målgång i Frankrike är bara ett måste att göra. Dock ska en hel del höjdmeter passeras under dessa 98 km, närmare bestämt 5505 meter uppför och 5690 nedför. Jag är inte säker på vad som blir värst!
Tre veckor före CCC blir det ett genrep i Fjällräven Classic, perfekt tillfälle att prova utrustning, skor och (lagomt) kuperad A till B-ultra.
Är det inte sommar snart??
Tillbaka i vardagen igen efter två fantastiska veckor på Gran Canaria.
Vi åkte på julaftonens eftermiddag efter en liten ceremoni ute på Haganäs, se bild.
Kanonskönt med direktflyg från Borlänge till värmen!
Det blev inte så mycket träning som det var tänkt, men ca 7,5 mil cykel och 7,5 mil löpning blev det. Oräknat alla mil som vi promenerade.
