Slutade springa 26 juli, besvärsfri i vardagen redan efter några dagar, men vid tryck på ett visst ställe under stortåleden fortsatte det göra ungefär lika ont vecka efter vecka. Efter fem veckors löpvila testade jag ändå att springa igen i skiftet aug/sep, men även om 2km lugn jogg på jämnt & mjukt underlag funkade, var 6km lite tveksamt och efter ett normalt lugnt distanspass i skogen blev det klart sämre.
Nu har ytterligare två veckors löpvila passerat, inkl, läkarbesök och en veckas voltaren-gel-kur, samt nu en vecka med tre löppass igen (2+3+7km). Tån blev snabbt bättre efter senaste löppasset och fram till läkarbesöket och den påbörjade voltaren-kuren, och under & efter kuren har det faktiskt inte gjort ont längre när jag test-trycker mot tån.
Svårt att dra så mycket slutsatser om det inte gör ont vid ett tillfälle då graden av smärta varierat hela skadeperioden, men nu har det inte gjort ont när jag testat då och då i över en veckas tid, och gårdagens 7km inkl. en tusing i 4min-fart var ju betydligt mer än någon enstaka km försiktig jogg. Så när det även idag känns ok känner jag mig tillräckligt säker på att ha nått skadefriheten för att skriva detta blogginlägg!
Då är allt frid & fröjd, och bara att ösa på med löpning igen? Nja. Om jag (mina fötter) de senaste åren mer och mer ogillat löparskor är det ännu värre nu. Har ca: 20st par i lägenheten som kan delas in i fyra jämnstora grupper, 1. gamla utslitna dvs betyg okej, 2. används men är riktigt nöjd är jag inte med någon, 3. kraftigt opererade som jag försökt springa lite med för att iaf slita lite på dem innan den slängs, samt 4. helt oanvända som heller aldrig kommer användas (nyskick men grova fel sett till passform, uppbyggnad, m.m.).
Igår dög inte ens någon av de sex par jag brukar använda för mina allt mer kräsna fötter, utan det råkade bli ett par gamla utslitna löst knutna och halva passet barfota. Gick väl bra, men några större mängder löpning får jag inte ihop på detta sätt. Iofs hade jag väl inte planerat att köra för fullt nu, men fot-skoproblemet lär förfölja mig under lång tid framöver (alltid?) och även om det verkar kul att "bli barfotalöpare" känns det tveksamt om det blir några resultat (personbästan) på den vägen. Träningsmöjligheterna under vintern känns också dåliga. Långpass och snabbdistanser på grov asfalt med grus & glas m.m. Ja, på samma sätt som att mina fötter har problem med skor uppstår andra om man tar av sig skorna. Har testat VFF och de känns najs bortsett från att tåfickorna tvingar min sneda stortå att bli rak och den gillar inte alls att bli belastad i detta ovana läge.
Det får nog bli att bara lulla på framöver med lite blandat barfota och olika löst knutna skor som jag kanske får operera lite mer, lite sakta ökad dos, men inte direkt i närheten av vad jag tidigare legat på och därmed lägre resultatnivå i de lopp jag ställer upp i. Å andra sidan fortsätter jag cykla & simma och "satsningen" på löpningen ligger som jag påpekat ändå fortsatt kvar på hyllan.
Kanske dags att göra en summering över karriären nu när man tydligen inte sätter några pers längre. Faktiskt inte ett enda under hela utomhussäsongen 2011, en sådan total miss har jag aldrig varit i närheten av tidigare. "Skadad hela året" kan man ju tro, men njaäe, inte riktigt. Har sprungit massa lopp, har årsbästa på rubbet utom marathon, men helt enkelt inte varit i tillräckligt bra form.
Fram till 2008 satte jag pers på ALLA mina viktigaste distanser, 3000m - 5000m - 10.000m - halvmarathon, VARJE år. Det är vad jag kallar framgång, även om jag ibland velat att det skulle gått fortare. 09-10-11 har dock varit sega med svårigheter till fortsatt utveckling. 2005 & 2008 var riktigt bra år, då jag förbättrade precis alla medel & långdistanspers både inne & ute, hinder -05 undantaget, sträckan sprang jag för första gången 2007.
2012 blir det kanske ingen stapel alls. Lättaste persen att slå är 10.000m & marathon. Men just nu hänger det i luften vilken "satsning" det egentligen blir eller lite blir framöver, och utan satsning blir det förstås inga pers här heller.
Får väl börja föra statistik på cykling & simning istället...
Nu har jag varit hos farbror doktorn. Någon revolution av skade- eller kunskapsläget resulterade det dock inte i. Blev lite förvånad och besviken över doktorns alla axelryckningar med bakgrund i "jag vet inte vad det är för fel eller vad man kan göra åt det". Trodde jag gått till ett välutbildat proffs, alternativt en som kan skicka mig till en sådan.
Diagnos-alternativen är i alla fall:
1. Skadat ledband/ledkapsel
2. Spricka i benet strax efter leden
Ettan är ju det sjukgymnast-Liselotte trodde för en månad sedan, men som numera känns mindre troligt då det borde hunnit läka, eller i alla fall blivit märkbart bättre, av en månads löpvila.
Läkaren menade att en inflammation kan ligga kvar, men även detta bör väl försvinna någon gång om man inte fortsätter belasta. Visst rör jag på fötterna & tårna, står & går, osv, men jag det borde väl vara okej, dvs inte hindra läkning, i och med att jag inte känner någon smärta? Fortsättningsvis påverkas inflammationer av stress, kostvanor, m.m. och här sköter mig bra och tänker mig därmed att jag inte borde ha konstanta inflammationer i kroppen utan ytterligare anledning, som t.ex. fysisk överbelastning. Kanske har jag fel och ska därför testa läkarens tips om Voltaren gel nu en vecka framöver. I övrigt hade han inte så många fler svar eller argument att komma med, på mina invändningar/frågor.
Angående tvåan, spricka i benet, menade läkaren att jag isåfall borde ha mer ont när jag går och springer. Inte att jag först efteråt märker att det har blivit sämre. Jaha.
Läkarens uppfattning var i alla fall, oavsett diagnos, att det nog blev bra snart så det var bara att vänta någon vecka till eller två och sen börja springa lite försiktigt, förutsatt att det kändes ok. Tveksamt dock, enligt mig. Efter löpning är hela leden mer öm och lite svullen, det försvinner dock på någon dag eller två, men det där onda som jag enbart känner när jag trycker under tån, det har ju inte försvunnit på en hel månads löpvila, varför skulle det nu då plötsligt vara borta efter ytterligare någon vecka eller två?
Jag skulle i alla fall få en tid för röntgen om några veckor. Kanske är det fortfarande inte bra och då kan röntgen kanske hjälpa till vid diagnos och lämpliga åtgärder. Kanske har det läkt och jag har börjat springa igen, då kan det ändå vara bra för att dokumentera min Hallux valgus inför ev. kommande operation.
Sen hade läkaren inte mer att komma med, men jag som inte var lika övertygad som han att det skulle bli bra inom någon vecka eller två, lyfte då frågan om att skickas vidare till någon, t.ex. ortoped. Då behövdes ändå röntgenplåtar innan de ville ta emot mig menade han. Så nu är det följande som gäller: 1. fortsatt löpvila & voltaren, 2. om smärtan försvinner, försök till löpuppstart igen och 3. röntgen.
Efter en dryg månads uppehåll från löpningen har jag denna vecka testat att börja springa lite igen, för att se om den skadade höger-stortån klarar det. Smärtan vid tryck under stortåleden har dock aldrig försvunnit helt. Slutsatsen blir att tån fortfarande INTE håller för löpning.
2km jogg i måndags (400m barfota) på jämna & mjuka allvädersbanor, ökad dos till 6km i torsdags (2km barfota) och sen 10km igår på vanligt motionsspår, mest stigar/mjukt men också grusigt med en del stenar att trampa på. Tån har känts okej under alla tre passen, men efteråt bara okej efter första, sen lite sämre efter torsdagen och nu klart sämre av gårdagens mil.
Kan tilläggas att mina fötter & stortår, särskilt höger stortå som länge varit lite stelare, under flera år tid varit känsliga för t.ex. att jag knyter åt skorna hårt, springer barfota, på steniga/knöliga underlag eller på hård asfalt med tunna skor / lite dämpning. Då har fötter & tår kunnat kännas mörbultade & ömma, men det har gått över på någon/några dagar medan jag förstås fått vara försiktigare med att utsätta fötterna för mer belastning av samma slag. Det som känns NYTT är ju det där onda när jag trycker under höger stortå-leden, som nu gör att höger stortå tål mycket mindre än tidigare, och att det inte heller går över på en dryg månad utan särskild belastning.
Framöver misstänker jag att det inte kommer bli någon löpning på ytterligare någon månad, eller flera. Ska nu söka upp någon doktor, så får vi se vart det leder. Förhoppningsvis till någon som kan göra en korrekt analys VARFÖR mina fötter & tår blivit som de blivit och även har bra kunskap om vad jag själv med naturliga åtgärder kan göra åt det, t.ex. styrketräning & stretching, och vad jag samtidigt bör undvika, vilket ju bör vara ungefär samma sak som orsakat besvären. Självklart kan sådant det ta lång tid, kanske flera år innan det är klart bättre.
Förhoppningsvis inte till någon som enbart rekommenderar passiva sopa-problemet-under-mattan-lösningar där fokus ligger på "att ta bort smärtan" och man bryr sig inte lika mycket om vad som orsakat besvären. Det ger inga äkta & naturliga lösningar enligt mig. Tyvärr verkar hela sjukvården vara uppbyggd med detta grundläggande feltänk, men det beror ju på att det faktiskt ÄR just "quick fix" som efterfrågas av befolkningen som t.ex. flitigt stoppar i sig smärtstillande tabletter när de har ont istället för att ta reda på vad smärtan beror på och vad man borde göra åt saken (iaf om man är mån om sin hälsa). En tablett är ju så jäkla smidigt! Fel-tänket går igen när det gäller stötdämpande skor, inlägg, och även om man analyserar hur man egentligen opererar Hallux valgus. Man löser i regel inte det ursprungliga problemet utan koncentrerar sig alldeles för trångsynt på att "få bort" symtomen.
Min egen amatör-analys "varför det blivit som det blivit" är att mina fötter alltid varit mjuka & slappa, kanske pga gener, hallux valgus (sneda stortår) finns exempelvis frekvent i släkten. Sen har jag förpackat dem i djävulens påfund, även kallat "skor", som alla smalnar av framåt vid tårna. Har man då mjuka fötter och belastar dem förpackade i denna form med tusentals mil löpning är det inget konstigt om stortårna börjat peka inåt. Sulan gör också att tårna inte behöver vara särskilt aktiva i ifrånskjutet, utan det räcker med att vadmuskeln sätter fart på hela foten/skon.
Mina fötter har alltså blivit förpackade, förslappade och felaktigt formade. DET är problemet, som om möjligt ska lösas. Först förstås undvika skor, i alla fall sådana som sitter åt, trycker eller påverkar fotens uppbyggnad & form. Mjuka & löst knutna gäller. Barfota vore dock bäst. Borde även gå att träna upp och forma tillbaka tycker jag, till den form, uppbyggnad och styrka ett par friska och naturliga fötter bör ha. Även om det kanske kan ta något år eller flera.
Jag inser dock att allt inte går att lösa på riktigt & naturligt sätt. Jag lever ju heller inget naturligt liv, bor i ett hus med platta hårda golv, sitter still stora delar av dygnet, utomhus finns fordon som cyklar & bilar, och underlaget är inte jord/gräs/liknande utan ofta asfalt, grus, osv. Men jag vill göra så mycket jag kan själv då jag anser det vara det bästa och sen får inlägg och i värsta fall operation vara komplement snarare än huvudsaklig lösning.
Angående operation är det förstås olika beroende på vilken operation man gör, men vid t.ex. Hallux valgus-operation är det vanligt att bli helt invalid en vecka, kraftigt handikappad en månad och först någorlunda återställd efter kanske ett halvår, vissa tycker heller aldrig att de blev bättre än innan operationen. Att genomgå något sådant känns inte särskilt intressant i och med att jag inte har några besvär alls i vardagen, och jag KAN ju träna, om än inte just löpning. Kan jag fortfarande inte springa om flera år får jag kanske tänka om.
Såhär såg min vänsterfot ut i juni 2010.
