Så var det dags 16/12 och gipset åkte av. Det gick att se direkt att inte allt stod rätt till. Den grop som blev där senan gick av fanns kvar! Läkaren kallade in en mer rutienrad kollega som konstaterade att jag var för svag och att det inte växt ihop rätt. Han var inne på att operera mig direkt, men ville höra en till rutinerad läkares åsikt. Denne läkare hade varit med om ett liknande fall med en badmintonspelare som trots en defekt läkning kunnat bli hyfsat bra med hjälp av sjukgymnastik. Tydligen innebär operationen det är fråga om en mycket hög infektionsrisk med mycket långvariga problem i värsta fall. Detta gjorde då att det till slut bestämdes att jag börjar med sjukgymnastik i en månad för att sedan se hur det gått. Jag är kluven inför det beslutet, därför att jag känner på mig att senan inte kommer hålla för det jag vill göra med den. Å andra sidan hade 8 veckor till på kryckor varit outhärdligt. Vetskapen att det kanske inte håller hur metodiskt och bra jag än tränar upp senan är tung. Just nu försöker jag göra det bästa jag kan av situationen med träning, det andra kan jag inte rå över så vi får se...
Så här blev utfallet av den huvudsakliga träningen 2008 avseende mängd och fördelning innan det abrupta slutet 19/10.
Skidor 71 pass / 106,75 h
Rullskidor 50 pass / 83,75 h
Cykel och spinning 32 pass / 32,83 h
Styrketräning 98 pass / 89,75 h fördelat på antal träningstillfällen per muskelgrupp: rygg 20, mage 45, vad 16, lår framsida 30, lår baksida 22, biceps 38, triceps 21, axlar 21 och bröst 31.
Allmänt så har det rört sig om 95% maxstyrka. Vad och baksida lår har tränats mindre p.g.a. mina nu välkända problem. Triceps och rygg har blivit eftersatta lite p.g.a. att jag varit rädd att sänka kvalitet i skidpassen. Mot slutet har jag dock tänkt om på den punkten. Axlarna har jag haft ont i vid styrketräning. Men har lyckats att med lugn träning få till det så jag nu kan träna dem relativt hårt. Sammantaget har det varit en rejäl ökning av styrkedosen jämfört med tidigare år. Det ligger också i linje med min vilja att ha kraftfull stakning och att vara snabb på korta distanser.
Skidor på snö blev det mycket av. Säsongen var lång och utan köldknäppar men ofta med svårvallat före. Högfartsåkning är det jag behöver träna mer på. På rullskidor har det blivit mindre träning än förra året. p.g.a. den sena våren och cortizonbehandlingar i slutet. I mitten har dock den träningen varit intensiv, med längre och hårdare pass än tidigare. Årets höjdpunkt är intervallpasset i juli då jag fick upp pulsen till 186 och hade en matchande fart. Trots mycket träning kände jag mig väldigt stark. Kunde staka uppför backen med 20% lutning i pagla med känslan att det var snabbare än att diagonala.
Cyklandet har blivit lite eftersatt. Där har trenden varit lite negativ. Får inte upp pulsen innan mjölksyran knackar på dörren och har blivit en medioker cyklist. Inte ett enda cykelpass på mountainbike har det blivit. Spinning har det blivit lite mer av, det har passat bra med satsning på mer styrka. Det har dessutom låtit mig träna utan att belasta hälen för mycket.
Övrig träning rör sig om max 3-4 pass
Att blicka framåt känns just nu lite vanskligt, men nödvändigt m.h.t. situationen. Under perioden dec 08- apr 09, under rehabperioden vars utfall det bara går att önsketänka om, siktar jag på att träna överkroppen en hel del. Går det bra så kanske man kan blanda in lite spinning. Vad som händer sen får tiden utvisa, mycket skidor, kondition och benstyrka ligger nära till hands att gissa.
... Kommer aldrig bli en stor sport kan jag fastslå efter dagens promenad.
Det skulle gå bra om det inte vore för att det gör så ont i mjukdelarna i handen, där de ligger an mot kryckan. Siktade in mig på 20minuter och värken kom efter ca 2 minuter. Men jag kopplade in pannbenet och gick i 41 minuter. Det kommer bli kortare promenader i fortsättningen. Snittpuls på låga 108 och max 122 gör att det inte godkänns som träning i min värld.
Det går utmärkt att träna med hjälp av hantlar, gummisnodd, handstärkare och annat. Och det är precis vad jag tänker göra så inte musklerna rostar ihop. Ska försöka skutta runt på en kryckpromenad om dagen också så länge det inte blir för mycket snö.
Gick med lätt spänstiga steg från kök till datarum då det smäller högt och smärtar kraftfullt i hälen. Trodde först jag slagit i något. Inser snart vad det är fråga om och känner efter. Där hälsenan ska sitta är det nu bara en grop. Helt tomt under huden. Känner dock på sidan att det är en liten del av senan som hänger ihop. Körd till akuten av Jocke Lindström, tack för det! Blir där gipsad, operation övervägdes men förkastades då rehabtid blir samma och tidigare cortizonbehandling kan göra det svårt att sy i senan. I 8 veckor ska gipset sitta. Sen vidtar rehab under 15-18 veckor. Kollade snabbt i kalendern och såg att det är lagom till i mitten på april.
Hur invalid jag är efter det vete fan. Blir det värre än det varit så säger jag bara suck!
Blir det bättre så kan jag nog garantera att jag kommer tillbaka i skidspåret med en grym stakförmåga 2010 och kanske kondition så det räcker 2011...
Då har gränsen 300h brutits. Om någon undrar så kan jag meddela att min tanke inte är att luta mig tillbaka och låta bli att träna resten av året.
365h till 31/12 blir nästa mål. Kanske lite väl ambitiöst med hänsyn till den förbannade hälsenan. Men ett mål är ett mål.
...Men ett stort steg bakåt för min häl.
Ungefär vid 10 idag tog jag ett lätt spänstigt steg i min hall, varvid det smärtade till och sen har smärtan bestått.
Troligen har 4 veckors vila, två läkarbesök med lika många smärtfulla cortizonsprutor nollställts p.g.a. ett helt vanligt slumpartat steg på en jämn yta med god friktion mot mina strumplösa fötter.
Nu måste en annan lösning till, frågan är bara vad...
Tills vidare kommer jag i alla fall att vila klart senan efter senaste sprutan, så den inte snäpper av. Sedan återupptar jag rullskidåkningen! Läs slutet på V839, då ser ni mig i Pagla igen.
I det här avsnittet åker Peter till Dr Vasara för att få en till Cortizonspruta, för att förstärka den positiva effekt sprutan för tre veckor sedan gav. Peter får det glädjande beskedet att föregående spruta endast behandlade två av slemsäckarna. Vilket innebar att det inte var konstigt att smärta funnits kvar. I en spännande scen fylld av terror och smärt får även senfästet en omgång. Dr Vasara briljerar med sin skickliga nålföring. Avsnittet slutar i vanlig ordning med en cliffhanger. Kommer effekten vara tillräcklig! Kommer Peter kunna springa igen? Ingen vet! I nästa avsnitt kanske vi får svaret!
Ladda ner nu!
Gjorde en koll mot förra året. Då genomförde jag 218 träningspass under sammanlagt 266 timmar. I år har jag hittils genomfört 207 pass under 276 timmar. Målet på 300h för året borde vara inom räckhåll om jag inte blir långvarigt risig.
Imorgon är det dags för nästa Cortizonspruta. I senfästet AJ! hoppas nu den fäller avgörandet. Har också nya kängor på väg med posten som förhoppningsvis kan hjälpa till att avlasta hälen bättre än de skattebetalarna försett mig med.
Håll tummarna!
Den kvarstående smärtan i hälen verkar nu komma från senfästet. Ska försöka behandla det med en till cortizonspruta. Bokade idag tid för det till den 16/9. Risk finns dock att smärtan beror på att det bildats blodkärl i senan, vilket cortizonet kanske inte är lika bra mot. Vi får väl se...
...Cortizonet tog inte som det skulle. Smärtan i hälen är reducerad men finns alltjämt kvar. Börjar jag träna när läkeperioden är utgången kommer det direkt att bli sämre igen. Min plan nu är att försöka hålla mig från all rörelse som kan försämra resultatet från behandlingen och sedan ta ytterligare en spruta. Det måste dock gå tre veckor mellan behandlingarna så inte vävnaderna försvagas för mycket. Kommer träffa sjukgymnasten i närtid för att analysera hur det ser ut m.m. Börjar känna mig sugen på att träna så klart, men här gäller det använda insidan av huvudet. Har för övrigt fortfarande träningsvärk efter senaste träningspasset.
...Ta en Cortizonspruta och kör in den i slemsäckarna vid hälsenan.
Ont gjorde det, kan jag garantera. Tyvärr är jag rätt tveksam till om det blev 100% Säkert vet jag inte förrän om två dagar. De som läser, snälla håll tummarna. Jag vill inte vara invalid.
C som i cortizon. Den 27/8 blir det till att spruta hälen full med cortizon. Så vecka 35 och 36 blir lugna med kanske bara något styrkepass. Nu måste det ta rätt annars är det bara inse att jag är en invalid! Håll tummarna
Börjar bli rätt less på att nöta mil efter mil på rullskidor. Att ständigt vara på sin vakt mot alla mottrafikanters dumheter. och att hela tiden kolla framför sig så man inte kör på någon sten med hjulen. För att inte tala om att det nöter en del på kroppen att köra ned två stumma kolfiberspett med kraft i ett hårt underlag tusen och åter tusen gånger varje pass.
Det hade varit så skönt om man kunde löpträna bara något pass i veckan som omväxling.
Är mängden träning det blev i Juli. Har aldrig tränat mer under en månad och kommer nog inte göra det fler gånger heller.
Går lite motigt med träningen nu. Känner mig seg i kroppen när jag tränar, även efter flera dagars vila. Återhämtar mig sämre och blir fort trött om jag kör med hög belastning. Börjar misströsta avseende hälsenan, hur ska det där någonsin kunna bli bra. Har inte påverkat skidåkningen så mycket tidigare. Men nu känns det tydligt att jag aldrig kommer orka trycka fast skidan i uppförsbackarna i vinter. Följdskador p.g.a. omedveten avlastning, omöjligt att styrketräna vad och baksida av lår p.g.a. smärta. För att inte tala om att jag går som Herr Flick of the Gestapo. Sammantaget så börjar jag få lite problem med träningsmotivation nu. Ska försöka jobba mig igenom det. Två pass är det tänkt i morgon, känns väl så där halvbra kan jag meddela. Vi får se vad jag genomför...
Har länge tänkt uppgradera min landsvägscykel med lite bättre delar och idag så fick jag hjälp att få dit delarna. Har ju blivit lite mobbad för att jag har haft tre kugghjul fram för det anses vara lite touringmässigt. Men nu har jag bytt till två st 53/39 kuggar. Ett avsevärt mycket styvare vevlager, vevpartiet som jag nämt och vevarmar från FSA, kedja och kuggkransar bak 12-25. Cykeln blev 390gram lättare på köpet. Troligen byter jag framväxel också snart för den gamla börjar bli sliten pris ca 450 för Dura Ace 7800, som hittat!
Satt just och kollade lite på
www.letour.frMan brallar nästan på sig av upphetsning av att sitta och kolla på banprofilerna. Touren har inte börjat än, så mycket härliga höjdmetrar kvar!
En "Gotland" lövkvist i god form på 6:e plats i ungdomströja med 46 sek till tvåan! Det är nästan så man hoppas på regn hela juli! men bara nästan
Om någon nu läser det jag skriver om mina träningspass så har man kunnat notera att jag senaste tiden börjat mäta tid och sträcka samt kör mer intervall. Jag har länge haft som filosofi att de hårda passen ska bli hårdare och de långa längre men haft svårt att förverkliga hårdheten. Det är faktiskt så att strax innan ett riktigt hårt pass så är det inte utan att man känner lite lätt ångest inför den kommande ansträngningen. Det blir lätt så att man inte kör nog hårt. Jag tror mycket på att intervallträning är nyckeln till de stora förbättringarna. Inte minst så känner man att det gör ont på helt andra ställen när man kör intervall. Nämligen samma ställen som när man tävlar.
För mig funkar det bra att hetsa mig själv med hjälp av att mäta resultat och helt enkelt tävla mot mig själv. Så det är mycket sträckor, tider, pulsvärden, snittfarter och höjdmetrar i mitt huvud nu.
En annan faktor som gjort att intervallträningen fått stå tillbaka är behovet av stor mängd träning. Rena intervallpass måste vara kortare än uthållighetspass, då man helt enkelt inte orkar längre tid. Dessutom krävs längre återhämtning efter intervallträning. Jag provar nu att lösa motsägelsen träningsmängd/hårdhet genom att blanda in intervallträning i lågtempopassen. Så jag kör pass på 90-105min med ca 30min inslag av intervall A3 och resten lågtempo A1. I övrigt så kör jag långpass på 120-170minuter och mellantempopass på 90-120min. Vid tidsbrist kan det bli korta högtempo/intervallpass på 30-45minuter.
Vid utgången av Juni eller halvårsskiftet om man så vill, så gjorde jag en liten summering av träningen. Noterar då att jag nu ligger på en träningsmängd som motsvarar 365 timmar/år eller en timme om dagen. En bra bit före det mål jag satt upp för året. (dumt att jämföra, men jämfört med en sån som C. Kalla är det bara halva mängden. Tror hon låg på 730h förra året) Men målsättningen 300h står fast, senhösten innebär oftast lite mindre träningstimmar för mig. Sen tror jag hälsenan kommer tvinga mig till vila snart också. Känner jag mig själv rätt kommer jag nog snegla mot 365h och drömma om 400h. Mitt ego fortsätter skriva ut checkar som min kropp inte klarar att betala ut...
Idag konstaterade Sjukgymnasten att behandlingen inte hjälper. Infästningen av senan och alla slemsäckarna är tokonda! Så nu måste det bli cortizon igen. Skitkängorna vi har på jobbet är en av bovarna i dramat. Gäller bara att tajma det så bra som möjligt så man inte tappar en massa träning i onödan. Blir ju en veckas hel vila (läs styrketräning av överkropp) och en veckas lugn träning. Så preliminärt biter jag ihop tills i slutet på semestern...
Sjuk och sedan brinner man av iver att komma ikapp och tränar för mycket för tidigt. Förra veckans ryck gav resultat i form av ett bakslag. Så denna vecka har präglats av hosta och snor. Så jag tänkte lägga in ett ryck nästa vecka igen om jag är frisk, för att se om jag kan vara förkyld vecka 27...
300 timmar totalt är ett av målen för 2008. I månadsskiftet maj/juni har jag kommit halvvägs, så det ser bra ut. Senhösten, innan snön brukar innebära lite mindre träningsmängd så det är nog bra att ligga lite plus nu. Sen gäller det att omsätta all tid i resultat och det känns snäppet svårare...
Dessa irriterande långdragna förkylningar, där enda beviset på att man är sjuk är det satans snoret. De är knäckande, risken är uppenbar att man önsketänker sig frisk och tränar för tidigt. Nä, tacka vet jag en rejäl maginfluensa där man är däckad i 24 timmar och sen frisk.
Ett enda träningspass de senaste tio dagarna, jag blir galen! Inte blir saken bättre av fint väder, Giro d´Italia på Eurosport och att alla i hela världen tycks träna rullskidor. Är jag hyfsat snorfri så kommer jag önsketänka i morrn! Jag ska ut och rulla.
Nu börjar det bli löjligt, den 19 maj och det snöar. Två rullskidpass på dåligt sopade vägar är allt man hunnit med än. Förra året var premiären 1:a maj. Cykling går det inte mycket bättre med. Tycker helt enkelt det är för kallt när det håller sig mellan noll och fem grader. Vätternrundan är inte att tänka på.
Sen verkar det som jag håller på att bli sjuk nu också till råga på allt. Vi får se vad som händer. Riktigt sugen på mycket rullskidåkning och landsvägscykling är jag då! Ge mig sommar nu!
