Hade planerat att lägga mig i tid igår kväll, men var hemma efter kl 22 för det var kvällsjobb. Sen gjorde jag tusen andra saker när jag kom hem så jag kom i säng efter 23.30 och klockan ringde vid 7 imorse för jag hade tänkt att genomföra löppasset så tidigt så möjligt.
Var mer död än levande kl 7 så ställde om klockan och gick upp vid 9, åt rejäl frukost och bytte om till löparkläderna. Och lagom när jag kommer ut så spöregnar det så in och vänta ca 15 min sen ut igen och nu regnade det inte men kom bara 100m sen började de vräka ner igen men orkade inte vända så första kilometern blev i spöregn sen sken solen resten av passet.
Enligt schemat var det 4 lätta kilometer som skulle genomföras. De var tungt och omotiverat från första steget men riktigt skönt nu när det är klart.
Tror att både motivation och konditionen har tagit långsemester för det var många år sedan det gick såhär tungt.
Sen jag byte jobb för ca 6 månader sedan har jag pendlat med bil till jobbet, i vintras var det helt okej att ta bilen till jobbet utan att få dåligt samvete för det är ändå 3mil enkelresa dit. Men nu när det är solsken och bra väder så saknar jag att kunna gå eller cykla till jobbet som jag har kunnat det sista året när jag jobbade i samma kommun som jag bor i.
När jag jobbade i hemkommunen så fick jag in vardagsmotionen automatiskt varje dag men nu är det sämre med den varan utan nu är det bara planerade träningspass som gäller och någon enstaka promenad på jobbet.
Nu hoppas jag på mindre pollen ute och flera soliga dagar så ska nog den planerade träningen komma igång ordentligt igen
Har under helgen dömt Gångtävlingar i både Västerås och Sala. Igår var det lite mulet men fortfarande väldigt varmt.
Idag var det bad i solkräm som gällde för jag var rödare än rödast efter igår. Men idag var det ingen som helst skugga på hela friidrottsarenen utan de var bara att stå i stekande sol i drygt 4 timmar.
När jag stod där mitt i solen idag så konstaterade jag att under vinter halvåret så klagar jag att det är riktigt kallt i många av ishallarna jag besöker men insåg samtidigt att det är bra lättare att klä på sig mkt kläder på vintern än att klä av sig mkt på sommaren när man är ute på tävlingar. Så jag tror minsann att jag längtar lite till hockeysäsongen drar igång igen.
De får gärna vara varmt när jag är ledig och kan ligga i bikini och sola.
Dags för ett NMTpass idag, första på 1.5 vecka och lite abstinens hade jag innan passet.
Ikväll hade vi en gästinstruktör från Uppsala då våra vanliga instruktörer hade förhinder.Vi var 14 tappra som hade kommit till dagens pass.
Joggade bort till fotbollsplanen bakom Mimerhallen och körde lite lätt uppvärming med att försöka brotta ner varandra bla, detta slutade med ett riktigt snyggt blåmärke efter en tumme på min överarm.
Uppvärmningen fortsatte och nu rakt ut i högt gräs för att ta oss till en ny gräsplätt, här kommer det tankar tänk ifall det finns orm och fästingar i detta gräs.Men de går inte att tänka i sådana här fall utan det är bara att köra.
Här gjordes det många olika övningar för bålstyrka mest, både individuellt och i par. Alltifrån Trädet till sit ups. Men mellan varje övning så skulle vi även springa en bra bit bort och runda ett elskåp. Nu var jag rejält trött och sliten.
Jaha efter detta så skulle vi jogga tillbaka över fotbollsplanerna och till den stora backen som finns vid spåren.
Här var de alltifrån att köra sin kompis upp för backen i skottkärran till att gå björngång. Nu var det mjölksyra i benen och jag var beredd att sätta mig mitt i backen och sitta kvar där.
När allt var klart i backen så samlades vi ovanför backen och fick veta att vi skulle ta oss igenom skogen ner till elljusspåret som går nedanför. Vi stod på en stig och trodde att det var den vi skulle springa på men så fel vi hade, vi skulle rakt ut i terrängen och ta oss upp och ner ett antal gånger. När vi kom upp igen till stigen så var det mer bålövningar, nu värkte alla muskler och jag var totalt slut.
Vi avslutade denna skogsövning med att springa rakt ner i skogen igen fast denna gång två och två och hålla varandra i handen, skit tungt men jag fixade det, mkt tack vare peppen från den som jag sprang med,
Tillbaka till grusbacken och köra lite övningar, vi förlorade och de vinnande lagen fick göra armhävningar då
Sen var det lätt jogg tillbaka till Mimerhallen och där blev det såklart upphopp, denna gång 25st i grupp och sen välbehövlig stretch innan passet var klart.
Ett annorlunda pass och tror aldrig jag svettats så mycket som idag. Idag var även ett sådant pass då det behövdes mkt pepp och alla hjälptes åt igenom alla övningar.
Ja igår var det dags för vårruset i Västerås. Hade en ledig måndag så det var en lugn och slapp dag hemma som gällde. Och jag var helt opeppad på att springa, men bestämde mig för att göra det som en rolig grej, men någonstans så fanns förhoppningen om att springa hem ett nytt PB.
Träffade gänget från jobbet och vi som skulle starta i tidtagningsklassen gav oss iväg till start. Galet trångt och fruktansvärt varmt.
Helt plötsligt gick starten och det bar iväg. Efter ca 1km började benen göra sig påminda efter helgens lopp och nu gick det tungt. Men jag joggade på och tänkte att 5km är väl inget ja sprang ju 21km i höstas. Men efter ca 2.5km insåg jag att nytt PB och önsketiden var borta.
Men jag kom i mål iallafall och är inte jätte nöjd med tiden men glad att jag ställde upp iallafall. Jag får se det som att det blev 5km att lägga bland alla träningskilometer.
Idag är det vila som gäller och försöka återhämta kroppen och imorgon hoppas jag hinna med ett NMT pass efter jobbet.
Igår kväll kom den värsta tänkbara träningsvärken efter lördagens lopp. Benen kändes som betongklumpar och rygg/mage värkte något hemkst. Så det blev en lugn kväll hemma framför tvn. Idag är det ledig måndag som gäller och ikväll är det Vårruset i Västerås. Hade från tänkt att sätta nytt Personbästa ikväll på 5km men undrar om mina ben är lika villiga som mig att göra det. Kommer få gå ut i lung km-fart och sen se om det går att öka. Men garminklockan kommer sitta på armen och förhoppningsvis väcks tävlings Elin när jag står på startlinjen. Bild innan starten i Lördags, taggad och hade en förhoppning om att klå borsan dock slutade de med stryk med 2min.
Ja idag var det alltså dags för loppet Stockholms brantaste. Var på plats i god tid innan start och hämtade ut nr-lappen och chipet till skon som skötte tidtagningen.
Kollade in backarna med lillebror som även han skulle springa idag. Här började jag inse att detta skulle bli väldigt tufft.
Klockan började närma sig 11.30 och det blev uppvärmning, dock deltog jag knappt i den allt för att spara mina stackars ben.
Kl 12.00 går starten och jag joggar ca 100meter innan det börjar stiga rejält och de var bara att börja gå, helt okej att gå när jag gick om folk som joggade. I mitten av denna backe var jag död och var beredd att kliva av loppet. Mjölksyra, blodsmak i munnen och nej de går inte ens att beskriva med ord hur det kändes. Men på något sätt tog jag mig uppåt och toppen på första backen var nu nådd.
Sen bar det iväg nerför och benen kändes döda och jag visste nu att jag måste jogga lungt så mjölksyran släpper och sen visste jag att backe nr 2 var väldigt brant.
Uppför början på backe 2 och nu var det brant, minsta lilla du stannade så gled du bakåt igen, mjölksyran var värre än man kan tänka sig men för att inte skada sig själv så var det bara att försöka ta sig upp. I mitten av denna backe var jag totalt färdig och kroppen ville inte mera. Här hade jag även passerat lillebror som var väldigt sliten. Denna backe tog en väldigt lång tid och jag var i princip gråtfärdig. För hur mycket man än gick så kom man aldrig till toppen.
Men efter mycket svordomar och nära döden upplevelser i princip så var toppen nådd. Och nu bar det iväg neråt joggade ihop med 2 andra tjejer och brorsan låg bakom fortfarande. På visa ställen gick det fortare att gå än att jogga för kroppen var otroligt sliten.
Helt plötsligt var 3km passerade och sista backen skulle tas. Nu var det på ren vilja och ett starkt pannben som drev mig framåt, vet inte hur många gånger jag och de andra 2 tjejerna stannade i backen och tänkte ge upp. De värsta var när skylten kom som det stod " Bara halva backen kvar nu" då kunde jag brytit hop och gråtit. Brorsan låg nu tät framför mig men jag insåg att det finns inte ens chans att komma om honom, Jag var i detta ögonblick glad om jag själv kom i mål
Men i mål kom jag på tiden 40.23 och brorsan klev i mål på drygt 38min. Han vann familjekampen även denna gång. Förra gången var det ett tjurrus vi ställde upp i.
Smärtan och hur jobbigt det var att genomföra detta lopp går inte att beskriva. Och många i min omgivning pratar om att det har gått i backar och kört backintervaller. Men de här slår allt sånt och om man inte själv genomfört loppet så ska man inte ifrågasätta varför det var jobbigt utan det måste upplevas.
Jag är glad att jag kom i mål och ikväll firas det med vin, drinkar och pizza och benen i högläge framför en fotbollsmatch.
Trött och seg innan dagens pass men väl där så var vi 14 tappra som kommit för att delta i dagens pass. Blev varnade innan att det skulle bli et blött pass.
Blev indelade i grupper och uppvärmningen började med lätt jogg och vi skulle ha med oss ett bildäck som skulle vandra runt bland personerna i gruppen. Blev sen lite parövningar ute på en fotbollsplan som var väldigt lerig och blöt.
Sen bar det iväg i löpning igen och nu till någon bäck/ å som rinner ute på Rocklundaområdet
Nu var vi två grupper med 7 personer i varje grupp. Vi skulle över bron och sen över vattnet innan vi skulle tillbaka till samma gräsplätt som vi nu stod på. Men de var då inte bara att springa de var så att en i gruppen skulle vi bära och sen skulle vi även ha med oss bildäcket över. Hade några killar framför mig som var ner i vattnet innan oss och de säger att det inte är så djupt så vi skuttar i vattnet och ja var då lite kortare än killarna så de var rätt djupt och jävligt kallt. Och tro nu inte att de var vanligt vatten vi skulle igenom utan det var ren gyttja och en massa pinnar och annat skit i vattnet. Luktade allt annat än parfym när vi skulle upp ur detta vatten.
Sen väl tillbaka på gräset får vi veta att vi ska tillsammans med gruppen och bildäcket springa och krypa genom röret precis samma som förra veckan.
Passet fortsatte med mera löpning, backintervaller, styrka och jag gjorde hela 6 armhävningar på tå, har klarat max 1st förut
Hela passet avslutades såklart med kommandolöpning på en lerig fotbollsplan.
Nu är bara frågan undrar hur mycket sköljmedel det går åt för att kläderna ska lukta normalt igen och hur lång tid de tar att försöka tina upp
Måndagmorgon innebär att vågen tas fram och det sista 2 veckorna har den stått helt stilla men imorse så visade den äntligen -1kg. Tänk att ett litet kilo kan göra en så glad.
De har även gått tre veckor sedan kroppen mättes så även det var dags att göra imorse innan det skulle skickas iväg med förra veckans träningssammanfattning. Och alla måtten hade minskat, tänk att det kanske är nu min kropp har förstått att den ska göra som jag vill.
Ledig måndag innebär att ikväll blir det ett NMTpass, regnet vräker ner ute men de ser jag bara som något positivt då det blir lite mjukare att kräla runt på marken.
Gårdagens intervallpass ställdes in och jag prioriterade sömn efter jobbet istället för att springa.
Imorse ringde klockan i ottan och jobbet. Trött och inte alls på humör. Väl hemma så var det 16 grader varmt och min laddning var inte perfekt, fikade innan jag lämnade jobbet med 1 kopp kaffe, 3 hembakade chokladbollar och 1 avocado. Väl hemma så hällde jag i mig vatten och sov 30 min. Sen började övertalningen med mig själv att springa ett 8km pass precis som schemat sa.
Bestämde mig för att ge mig ut, stod i valet och kvalet om att testa nya löparkjolen men de fick bli vanliga halvkorta löpartightsen istället.
4km ut och 4km hem skulle det bli. Första 3.5 gick bra det kändes relativt lätt i benen och det kändes som det fanns ork. Efter 3.5km var ja tvungen att stanna några sekunder och ta av mig den tunna överdragströjan jag hade över den kortärmade tröjan.
Vände vid 4km och nu blev det plötsligt motvind så det skrek om det.
Fortsatte mala på men nu gick det tungt. Vid 6km tänkte jag stanna och inte springa ett steg till. Men tänka om och tänka rätt var det som gällde i detta ögonblick.
Saktade ner och tänkte att hem ska jag och det är springandes och inte gåendes. Plötsligt stod klockan på 8km
De gick långt ifrån fort men jag gjorde det och nu efteråt känns det skönt.
De är dessa pass som bygger starkt pannben i slutändan
Vaknade igår imorse och regnet vräkte ner och jag hade tänkt att springa innan kvällspasset på jobbet. Ställde om klockan och sov en timme till. Regnade fortfarande och jag tänkte strunta i passet och trycka in det på söndag kväll istället.
Men efter frukost och så, så duggade det bara och jag insåg att jag skulle hinna ut och springa mitt pass för det var bara 4km snabbdistans som gällde.
På med löparkläderna och ut, första km gick lätt och nu var det uppehåll till och med. Men efter 2.5 km började det regna mera och innan 3km var passerade så spöregnade det, men jag var ju tvungen att komma hem så de var bara att fortsätta springa och när klockan stod på 3,75 så var jag hemma och jag orkade inte och kände inte för att springa det sista 250meterna.
Under passet så var benen tunga och hittade inget direkt flyt i steget men när passet väl var genomfört så kändes det riktigt skönt.
Så nu är jag glad att jag inte sköt upp passet ¨till söndag kväll för då kan jag springa ett längre distanspass i lägre fart istället.
Är just nu inne i en period där jag inför varje pass får övertala mig själv att träna och inte stanna inne och strunta i passet.
Har tre löppass att genomföra denna vecka och hitills har jag inte sprungit något av de så det innebär att nu måste ja övertala mig själv att springa imorgon och ihelgen. Fast någonstans så vet jag att det är väldigt skönt när passen väl är klara.
I måndags anmälde jag och lillebror oss till Sveriges Brantaste som går i stockholm nästa helg. Så det får bli vårens utmaning mellan oss.
Klickade även iväg en anmälan till Stockholm Halvmarathon när jag ändå höll på
Igår kom även nya Nike skorna hem och imorgon hoppas jag nya löparkjolen kommer
Ja igår var det äntligen dags för första NMT-passet i västerås. De föregående passen vi varit på har varit " prova på pass".
Samling vid Mimerhallen som vanligt och tror vi var ca 20st där och 2 nya instruktörer.
Fick min gröna väst
Innan uppvärmningen var det dags för repetition av det olika kommandona som finns allt från kolumn till led till ja jag vet inte vad.
Det bar iväg i joggfart och denna gång var det faktiskt lugnjogg så man inte var helt död efter 200m.
Helt plötsligt får vi till uppgift att ledet ska bli i längdordningen, kortast längst fram och längst allra längst bak. Denna tog lite tid men vi lyckades. Ledet fortsatte jogga farmåt och sen skulle vi stå i bokstavsordningen, nu tog det ännu längre tid men återigen gjorde gruppen det.
Väl ute på fotbollsplanen så fortsatte det med lite olika övningar. Jag har under snart 23år trott att man spelar fotboll på en fotbollsplan men så fel jag hade. Vi gjorde allt från skottkärran, springa slalom, ankgång till kommandolöpning på denna gräsplätt. Och en fotbollsplan blir fruktansvärd hård när det inte har regnat på några dagar.
Efter lite olika övningar på denna plan så bär det iväg i löpning igen.
Helt plötsligt kommer vi fram till en Å och jag hinner tänka för mig själv - shit nu ska vi ner i det kalla vattnet men det skulle vi inte. Vi skulle dock krypa i vattenrören som gick under vägen.
Själv hatar jag trånga uttrymmen och kände paniken komma men bestämde mig för att krypa ändå då det var ett ganska brett rör och man kröp bara en och en. Och jag kom igenom
Och blött och lerigt var det
Jogg tillbaka till fotbollsplanen och nu var det kommandolöpning som gällde. skrek instruktören skydd så var det ner på mage som gällde, vila- ner på rygg, mina- ner och ta med händerna i marken och sen göra ett upphopp och klappa händerna.
Nu började benen bli trötta och ner och upp från marken hela tiden sliter på kroppen.
sen var det dags att stå i " hundpositionen" och man ska krypa under hela ledet och ställa sig sist. Jag var bland det första som kröp och det innebar att jag fick stå i denna position väldigt länge. Och när man tror man ska ramla ihop för att både armar och ben skakar så kommer det ett litet hejarop från någon i ledet eller några få positiva ord från kompisen bredvid och helt plötsligt orkar man några sekunder till.
Men efter detta så var passet i stort sett slut och det blev jogg tillbaka till Mimerhallen och inte vilken jogg som helst utan slalom igenom hela ledet.
Ett roligt och lagom tufft pass.
Idag är det träningsvärk lite här och var. Lite nya blåmärken på knäna och skrapsår på armbågarna. Precis som det ska vara efter ett härligt träningspass
Borde efter 19 år med allergi blivit rätt härdad och van men tydligen inte för varje vår kommer det som en chock och är lika jobbigt som alla föregående år.
Man vaknar på morgonen och ser ut som man varit ute och festat hela natten i ögonen, ständigt täppt i näsan och hela kroppen är trött pga alla mediciner som stoppas i den.
Fast samtidigt är våren fin och det är jätte härligt att få springa första löppassen i kortärmad tröja och halvkorta löpartights. Så nu håller jag tummarna att efter dessa varma dagar vi har haft att all björk har slagit ut så jag kan få njuta under löppassen tills det är dags för det olika grässorterna att börja växa och blomma.
Hade redan igår bestämt mig för att springa ett lätt pass idag efter jobbet. Kom hem under eftermiddagen och det var strålande solsken ute så egentligen var det väl bara att byta om att ge sig ut.
Men så lätt var det inte, i ca 1 timme satt jag och tittade på mina löparskor och velade fram och tillbaka om jag verkligen skulle orka springa idag. Tänkte att jag sprang ju igår så då kan jag vila idag och gå ut och njuta av solen istället.
Men sen kom tankarna fram att det nöts inga kilometer hemma i min hall och min träninsgform kommer aldrig förbättrats igenom att sitta kvar hemma i soffan och skita i passet
Hann under denna timme läsa många inlägg på facebook att flera hade sprungit långpass idag och att flera skulle ut och springa under eftermiddagen och kvällen så jag bestämde mig att jag kan inte vara sämre så på med skorna och ut i solen.
Galet varmt men de blev ett pass med intervaller, olika fartökningar och svetten rann men så skönt det var när jag kom hem och passet var klart. Jag ångrar verkligen inte att jag sprang idag men ibland behöver man sista knuffen så man kommer ut igenom dörren och genomför passet.
Eftersom det var strålande solsken under passet så blev det lite nya fräknar i ansiktet och snyggt märke på armen efter garminklockan men de är det värt.
