Efter att ha funderat fram och tillbaka sen i lördags så är jag nu anmäld till NMT Rookiepass i Västerås som kommer starta under våren.
Kommer förmodligen hinna ändra mig tusentals gånger innan det kör igång, men om alla andra kan så kan väl även jag vara med
Värsta träningsvärken sen ihelgen är borta och igår blev det ett tufft men roligt pass på gymmet och imorgon väntar löparskorna på mig.
Har nu klarat 6 dagar utan socker och andra onyttigheter och nu är det riktigt tufft. Är jätte sugen på kladdkaka och lösgodis.Men det ska gå, jag intalar mig att frukt är precis lika gott som godis.
Igår var träninsgvärken inte rolig att ha att göra med och jag trodde då aldrig att den kunde bli värre än vad den var. Men så fel jag hade, att vakna mitt i natten och knappt kunna röra sig är mindre roligt. Varje steg man tar värker idag,att sitta ner går knappt och böja på sig är inte att tala om.
Men träningsvärk har ingen dött av så det är bara att njuta och tänka att träningen i lördags måste ha gjort nytta. Jag är väldigt tacksam att det är vinter och att man har långbyxor på sig för knäna är riktigt blå och ömma.
Trots denna träninsgvärk och ömma kropp så blir det nog en anmälan till NMT passen i Västerås, för jag tror samtidigt att denna träning gör nytta i slutändan.
Idag är det även femte dagen utan socker, har gett mig f.n på att det ska gå att klara sig utan godis, fikabröd och annat onyttigt. dock är de inte det lättaste.
Igår var det alltså dags för NMT passet i Västerås, det var ett prova på pass och anmäld var jag.
Samling kl 12 vid Mimerhallen i Västerås, en känd plats för mig men denna gång var det med en nervös känsla man gick dit.
Gruppen delades upp i två och jag tillhörde gänget med blåa västar, de var vi som inte var så jätte vältränade och behöver lite mer vila under passet som skulle vara i 75 min.
Började med lätt jogg i två led, sen var det helt plötsligt upphopp mm innan vi fortsatte. Efter lite uppvärmning och samarbetsövningar ute på en hal fotbollsplats så bar det av upp i skogen över sten och stockar. Helt plötsligt skrek instruktören en kroppsdel och då skulle den ner i marken oavsett hur blött, lerigt, halt det var.
I skogen var det alltifrån att springa armkrock, till att man skulle hålla armkrock och lägga sig ner och göra situps och inte släppa greppet om sina kamrater.
Efter detta så var kroppen mör men med grupp gemenskapen så orkade man lite till hela tiden.
Sen var det två led och stå i hunden som gällde, detta var alltså vila enligt instruktörerna. Sista man i ledet skulle sedan krälla sig under ledet och det var stående i hunden som gällde tills alla hade krällat. Här värkte armar, ben och det ända jag ville var att lägga mig platt på marken.
Vi avslutade med att springa ut på fotbollsplanen igen och den var blött men samtidigt väldigt isig, här skulle vi jobba två och två. Den ena vilar i hundpositionen och den andra skulle åla sig fram på isen och i blötan. De värkte och gjorde fruktansvärt ont i hela kroppen att åla sig fram.
Ett väldigt roligt och jobbigt pass.
Idag är kroppen väldigt mörbultad, träningsvärken är hemsk och blåmärken finns lite överallt på kroppen.
Men samtidigt var det bland det roligaste jag har gjort
