Veckan innan en tävling så får man tankar om att man tränat för dåligt, kommer aldrig komma i mål, varför ska ja ställa upp som är så dåligt tränat, ja hinner nog träna ytterligare ett pass till innan start osv osv.
Dessa tankar går att jämföra med sista veckan innan tenta, varför kan jag inget, varför har ja inte läst tillräckligt, varför lyssnade jag inte ordentligt på just den föreläsningen osv osv.
Denna vecka är en tentaplugg vecka för mig och just dessa tankar kommer upp flera gånger per dag. Men de är inga positiva tankar. Jag vet att jag kan mer än vad jag tror,så jag kommer göra mitt bästa på fredag under tenta tiden.
Så nu är det "Tänka om- Tänka rätt" som gäller.
Har även nerräkning till söndag när det bär av till Egypten på semester
Har under helgen varit på träningar och matcher med Västmanlandsdamlag i Ishockey, har fått det roliga uppdraget att få vara lagledare.
Ett kanon kul gäng med tjejer och riktigt bra tränare som jag bildar ledarteam med.
Kul att få jobba från Västmanlands hockeyförbund, där ser man verkligen ett förbund som stötar alla spelare på deras nivå och vill att vi ledare ska ha roligt under våra samlingar med lagen.
Har även stött på en del problem vad det gäller klubbar och vad man stötar sina aktiva med.
Så imorgon ska jag fatta ett beslut som inte är lätt men som kommer bli bra oavsett vad som bestäms, har fullt stöd från Jossan och min familj.
Så det kan bli en spännande tävlingssäsong om allt går som det ska
Mer om det om papperna blir påskrivna.
Nu siktar ja mot en härlig träningsvecka i Sverige för om en vecka bär det av till Egypten
För några veckor blev jag tillfrågad om jag ville åka med upp till Romme en dag och åka slalom, jag tvekade länge för en dag i slalombacken är inte min kropp riktigt van vid. Men Jossan övertalade mig och igår var det alltså dags. Vi åkte med Sala OK så de gick buss upp till Romme.
Väl i Romme hade vi förbokat skidor och pjäxor så vi hämtade ut det och sen var det alltså dags att ge sig ut i backarna.
Solen sken och vi kände oss lite ringrostiga så det blev ett åk i barnbacken först. Vi tog oss ner men redan nu trodde jag att fötterna skulle dö i pjäxorna.
Vi tog sedan stolsliften upp på toppen och kom även på att man kunde släppa på spänningen i pjäxorna en aning, då blev de iallafall lite bättre.
Jag och Jossan åkte ihop hela dagen och hon förklarade lungt och bra hur vi skulle ta oss ner och hur ja skulle få till svängarna på rätt sätt,och att jag skulle inte dö när vi åkte i en blå backe. Ju fler timmar som gick desto bättre gick det att åka och på eftermiddan var det riktigt kul att åka och jag vågade betydligt mer än på morgonen.
Efter 6timmars åkning var det dags att åka hem och de var ett trött gäng som kom tillbaka till sala.
Men med strålande solsken och bara någon minusgrad så var det en toppen dag.
Idag är det träningsvärk och blåmärken lite överallt efter 2 omkull åkningar igår.
Men var gör det när man haft en toppen dag
Om 2,5vecka lämnar jag Sverige i 2veckor för att ha lite semester i Egypten, under det veckor som är kvar innan avresa är det mycket som ska hinnas med och självklart ska det även hinna tränas lite men många av dagarna innebär tidig avresa från Sala och sen hemkomst på kvällarna och då är det svårt att hinna träna på normala tider. Så 2gånger den senaste veckan har klockan ringt 45min tidigare än vad den brukar göra när jag åker tidigt från Sala.
På det sättet hinner jag springa ett kort pass på ca 30-40min innan jag åker hemifrån och imorse tittade solen fram fast klockan bara var strax efter kl 6. Nu är klockan strax efter 8 och dagens träningspass är redan avklarat, jätte skönt att ha det gjort.
Så mera morgonträning kommer det att bli det närmsta veckorna.
För precis 1år sedan stod man där på gärdet i Berga By i sälen och skulle starta i Vasaloppet -09. De var en häftig upplevelse och ingenting jag ångrar så här i efterhand.
Men det är väldigt skönt att åka loppet hemifrån soffan idag och kolla på det som kämpar ute i spåren.
Om ni funderar på att åka det stora vasaloppet, så passa på och gör det. De är en häftig upplevelse och ett minne för livet som man inte kommer att glömma i första taget.
Har som så många andra efter större lopp drabbats av någon lättare variant av Post-lopp depp.
Förra helgen svävade jag fram på små moln och var jätte glad att jag hade klarat av 30km på skidor, men de blev söndag kväll och veckans träning skulle planerats och då kände jag att jag vill inte träna och inte ens höra ordet träning. Men veckan planerades iallafall.
De blev måndag och de var halvsnöstorm utanför fönstret och träningen fick ställas in, och de var lika bra för ingenting var kul och jag var bara trött och less på allt som hette träning. Detta höll i sig flera dagar, men i torsdags morse bestämde jag mig för att nu fick de vara nog så det blev ett jätte tidigt löppass men de kändes inte helt okej än iallafall.
Idag är det lördag och solen skiner utanför fönstret men fortfarande känner jag inte det rätta suget efter att träna så de får vänta tills imorgon då de får bli ett lätt gympass.
Nu hoppas jag detta släpper tills på måndag då en ny vecka startar och de ska bli ny träning.
Ja nu är den avklarad.
Vaknade i Torsdagsmorse och hade fruktansvärt ont i halsen, men tänkte att det går väl över, så de bar av till Eskilstuna på föreläsning och sen hem och äta snabb lunch innan det bar av upp till Mora. Hade fortfarande en konstig känsla i halsen, hade sagt till mig själv att vid ont i halsen blir det ingen start. Kom upp till Mora under tidig kväll och checkade in på ett vandrarhem som låg väldigt centralt.
Sen bar det iväg till Vasaloppsmässan för att hämta ut nr-lapparna och se om vi skulle shoppa något. De blev 2st burkar med valla, en blå och en grön. Gick även förbi Vasaloppsmålet och det var då jag insåg att jag skulle in i det målet på fredagen oavsett hur dåligt det gick eller kändes i kroppen.
På kvällen blev det pastauppladdning och vallning av skidorna, grönt i botten och blått överst och sen en massa glid. Blev tidigt i säng och nu hade även min röst helt plötsligt försvunnit.
Sov inge vidare alls natten till fredag så strax efter 7 gav jag upp och gick upp, fortfarande knappt ingen röst men inge ont i halsen så det skulle bli start. Blev ordentligt med frukost och sen packa ihop det sista. Under natten hade det snöat och det snöade fortfarande på morgonen, så det fick bli ett panik telefonsamtal hem och kolla om jag verkligen kunde åka på den valla jag hade lagt på, jag fick ett lugnande besked att det skulle funka.
Sen bar det iväg till bussarna som skulle ta alla upp till starten i oxberg, väl i oxberg blev de lite lätt lunch bestående av pastasallad och sen in i startfållan. kl 11.15 gick starten för min grupp och det kändes riktigt bra.
De första 11km gick relativt lätt, var en del uppförsbackar men jag hade kanonfäste så det kändes inte som något problem. Värst under denna sträcka var Gopshusbackarna, där man fick ploga sig ner. De var inte roligt, jag hade blivit förvarnad om de backarna men kunde inte föreställa mig att det skulle vara så brant. Första riktiga kontrollen var vid 11km och då blev det sportdryck och blåbärssoppa och även en bit av min energibars jag hade med mig. Här åkte även Ipod:en i öronen.
Vid 15km började krampen i vaderna komma och en konstig trötthet, men de var bara att tänka om att nu var hälften avklarat och nerräckningen kunde börja. Vid 18km blev det ett snabbstopp för att trycka i sig lite energigel och vatten. De lutade fortfarande smått utför och det var inga branta uppförsbackar, fortfarande bra glid och bra fäste uppför.
Vid 21km var den sista riktiga kontrollen,och nu började det gå fruktansvärt tungt. Ont lite här och var och ingen riktig energi. Så det blev energibars, energigel och sportdryck och även lite blåbärssoppa. Insåg även här att nu skulle ja ta mig ner till Mora och få åka in under klockstapeln, de gav ny energi att bara tänka på det så de var bara att ge sig iväg igen.
Lite branta nerförsbackar var det under de sista 9km, men när det står att det är 5km kvar så fanns det verkligen ingen energi och jag ville bara vara i mål. Men de var bara att bita ihop och fortsätta kämpa.
När det var ca 1,5km kvar kommer man ner i Moraparken och jag kunde inte förstå att det var jag som åkte där, men målet närmade sig och jag åkte om fler och fler, de var en härlig känsla. När jag åker över sista bron så bestämde jag mig att nu är det bara att öka in till målet för det var riktigt nära då. Och i mål kom jag på tiden 4timmar 17min, det var en härlig känsla i hela kroppen att få åka in i mål och in under klockstapeln.Lyckades hålla tårarna inne men de var nära att det föll. Väl i mål började det komma Grattis Sms från de som hade följt mig via sms och via internet.
När jag är på väg till skidinlämningen innan de blev buss ut till omkläddningsrummen så får jag ett sms från lillebrorsan där det står " Du är grym syster, bättre syster får man leta efter. Jag är stolt över dig" När jag öppnar upp det sms:et så kunde jag verkligen inte hålla tillbaka tårarna utan de bara rann, men de var glädjetårar som rann nerför mina kinder.
Har nu 3dagar efter loppet fortafaran svårt att förstå att jag har genomfört 30km på skidor, men de är skönt att ha det gjort och komma före sin faster med ca 35min.
Har fortfarande en konstig träningsvärk men de är det värt.
